Historisk vecka.... och okunskap!

Söndag kväll och jag sitter på jobbet och försöker jobba lite effektivt. Ja, ni förstår nog hur det går när jag skriver blogginlägg i stället ;) Men jag måste ta ett avbrott och skriva lite, sen sätta fart igen. Det gäller att jag ligger med i mina arbetsuppgifter inför den här veckan som kommer att bli historisk. Vad sägs om hela sju möten inbokade som alla rör Turbo på ett eller annat sätt. Dessutom ska jag vara ledig en av veckodagarna för att åka ut på lite roligheter! Vi börjar med en hyfsat normal måndag utan möten, men sen tar vi sju möten fördelat på tre dagar.... (Jodå Nina, det kan vara läge för konstgjord andning sen, tack för att du ställer upp ;))

Det är bara att hoppas att Turbos humör är snällt mot oss så veckan flyter på smidigt. Tyvärr innebär både måndagen, tisdagen och onsdagen moment som inte hör till de vanliga rutinerna för honom. Jag hoppas att han fixar det galant!

Helgen hemma hos oss har fungerat ganska bra, får jag säga. Igår hade vi nya assistenten Kent hos oss hela dagen som tog hand om Turbo. De hade varit iväg på en utflykt ca sex mil bort. Det verkar ha gått bra även om Turbo var lite uppspelt efter dagen, men inga utbrott i faggorna iaf. Han säger själv att han haft roligt, men  det blir ju lite nytt för honom med assistenten och deras upptåg.
Detta kommer att bli kanonbra bara de blir helt vana vid varandra. Jag imponeras fortfarande av den här killen, det riktigt lyser om honom av trivsel av att få jobba med ungdomar med autism! "Handhavandet" verkar sitta i ryggmärgen hos honom och han är som klippt och skuren för jobbet! Samtidigt är vi ju beredda på att vad som helst kan hända när det gäller Turbo....

Glad bil sedd i stan!

Jag och mannen fick alltså en heldag för oss själva mitt emellan två korttidshelger - vilken lyx att kunna åka in till stan tillsammans och bara shoppa och ha det gott. Det var mycket vi (läs: jag) behövde för det var längesen jag handlade till mig själv. Men skor blev det till oss alla tre faktiskt, och ganska snart tröttnade mannen på att shoppa så det blev en öl och en tidning och bara vara medan jag härjade fritt i affärerna ;) Han mådde å andra sidan inte helt bra så han behövde nog ta igen sig lite...

Skor ja, det inhandlades som sagt till alla tre i familjen - alltså även till Turbo. Han har nu vuxit ikapp mannen så han kunde prova skorna i affären. Det skiljer fem mm på deras fötter nu. Fortfarande så köper jag skor utan att Turbo är med och provar. Så har jag gjort i hela hans liv och det har funkat utmärkt bara man mäter ordentligt. Nu har vi hittat ett märke som sitter bra och är sköna (Salomon) och dessa har vi hållit oss till i hur många år som helst. Kostar en slant men de håller bra och är värda varenda krona.
Turbos fötter och skor får man hålla koll på. Han klagar aldrig och säger inte till när skorna börjar bli för små. Är man inte på sin vakt så går han där med krökta tår utan att säga något....

Inköpsresultat!

Lagom när vi kom hem i går kväll blev vi uppringda av en försäljare (trots Nix telefon!). I o f s inte så ovanligt, men här var det några bekanta som hade gett bort en visning av nån typ av maskin därför att de var nöjda med den.... Ok då... jag lyssnade på tjejen iaf. Hon ville komma och demonstrera den och vi fick välja mellan mattrengörning, sängsanering och en sak till som jag inte kommer ihåg vad det var. Både jag och mannen var tvungna att vara hemma när de demonstrerar.... Då tänker jag så det knakar.... det betyder att Turbo är hemma också eftersom vi båda bara är hemma utan Turbo när han är på korttids, t ex en lördag varannan vecka!

Jag förklarar att vi har en autistisk son och att det inte fungerar att ta emot detta besöket när han är hemma. Det skulle dessutom ta 1,5 timme att visa vad de hade! Detta fixar inte Turbo, det vet vi.
Då säger människan i luren: "Kan man inte lägga barnet i ett annat rum under tiden?"...................... Ehh...... det är inget paket vi har, som man kan lägga i ett hörn 1,5 timme och sen flytta tillbaka.....
Både jag och mannen kan inte vara upptagna med en försäljare och tro att Turbo ska klara sig själv. Det kommer att höras ljud från en maskin och bara det kan göra att han går i taket. Att han dessutom skulle vara utan assistans i det läget... nä, glöm det!
Här blev jag påmind om hur mycket okunskap det finns ute i samhället ang NPF. Den här försäljaren visste inte alls vad autism var, hon verkar inte ens ha hört ordet!! Skrämmande!!!
För upplysnings skull så kan jag berätta att jag avböjde en visning, skulle ändå inte ha köpt nån maskin.

Nu åter till jobbhögen. Ha det gott i söndagskvällen ♥ Kram ♥