söndag 16 september 2012

En del på G

Ooops vad klockan går! Redan sena kvällen här så det är hög tid att skriva några rader.

Jag har en konstig och olustig magkänsla... vet inte vad det beror på, men det hör nog ihop med något med Turbo skulle jag tro. Jag har inget speciellt att peka på och jag hoppas min känsla är helt fel och obefogad. Under den här veckan som kommer ska Turbo få träffa den nya assistenten Kent här hemma igen. Det fungerade kanon när han var här förra gången som också var första gången de träffades. Sen har det väl hänt lite "efter vägen" emellan och jag hoppas det löser sig när de träffas igen. Det är väl omöjligt att det ska gå helt smärtfritt innan man lärt känna varandra ordentligt. Men det blir säkert bra sen!

Det är mycket på gång här nu under hösten och början på vintern. Jag hade väldigt gärna velat klämma in en grej till, men efter ett snack med min kloka man så inser jag nog att det börjar bli för mycket av det goda. Så jag kommer att avstå en träff med ca 15 NPF-mammor om ett par månader. Synd, för jag tror det skulle bli fantastiskt roligt men man ska ju orka med allt annat som är inbokat också. Detta är också en sån där träff där vi inte har träffat varandra irl. Jo, jag har träffat initiativtagaren några få minuter i en paus på en föreläsning vi var på. De övriga har inte träffat varandra alls. Men många av oss har kontakt via nätet i olika NPF-grupper.




Nu börjar en ny vecka och den här veckan innehåller ett par nya moment för Turbo. Det första nya som inträffar är på tisdag i skolan. Då ska de införa simningen igen på schemat. Idrott har man inte lyckats få till på schemat för de här eleverna av praktiska skäl, men på förra mötet vi hade så tog vi upp detta med bad. Det vore bra om de kunde få simtid med jämna mellanrum under läsåret, för det är viktigt att ha vattenvana och att kunna simma bra. Turbo har haft mycket simtid i förra skolan och tränade upp sig och blev riktigt duktig. Det vore ju synd om han tappade den biten nu. Men nu har de fått simtider rätt ofta framöver så det blir nog bra.

Helgen här hemma har gått lugnt tillväga. Turbo har varit harmonisk och fin, men som sagt, jag vet inte om det ligger nåt under ytan där...? Ett litet utbrott kom idag när mannen sagt att han skulle komma hem vid 14-tiden, men just det där med "-tiden" hörde han inte... alltså skulle han komma kl 14 i Turbos öron. När han då inte kom förrän 14:05 så blev det kaos för honom..... Denna väntan på fem minuter gjorde honom orolig. Inte mycket som behövs...

Väl mött inför en ny vecka, hoppas ni får en fin sådan ♥  

1 kommentar:

Tina sa...

Den där oros känslan i magen känns igen, hoppas allt får flyta på lite för er. Var rädd om dig, kram