Tänkte bemöta lite frågor och tips jag fått här på bloggen i några kommentarer tidigare. Tror det kommer från "bluees" i olika omgångar. Tack för dina fina kommentarer!
Bl a gav du tips på ett belöningssystem som ni använt er av för att få dig att gå till skolan, ha lektioner osv. Jättebra system där dina föräldrar tog det stegvis och man hade små delmål som du verkligen klarade av! Tyvärr så är grundproblemet inte Turbos skolvägran i sig. Hade det varit det så hade vi varit på en annan nivå än vi är nu. Grundproblemet är att inte skolan tillgodosett hans behov och därför säger han själv att han inte klarar att gå. Och vi som känner honom utan och innan vet att detta är övermäktigt för honom och en situation han aldrig tvingats bli utsatt för tidigare och inte skulle behöva nu heller.
Grundproblemet är att Turbo inte skulle ha någon person omkring sig i skolan som känner honom väl, utan bara ha ny personal där. Ingen vet exakt hur han fungerar och därmed fungerar det inte för honom. En invand personal omkring honom är en person som kan lotsa honom vidare i vardagen, en person som i ett tidigt skede ser att något behöver avledas eller avstyras, det är en person som vet exakt hur man lägger fram saker för Turbo så han inte missförstår eller kanske inte förstår alls. Finns det en sån person för honom så undviker man många utbrott och det är ju utbrotten vi ska försöka minimera. Utbrotten kommer i stället att öka om han känner sig otrygg och han skulle verkligen inte må bra. Att tvinga honom in i detta känns som att tvinga en rullstolsburen att klara sig utan rullstol och ramp. Men nu har vi ju fått rektorn att ?förstå? att han behöver ha den invanda personen runt honom så nu är det - som tur är - avstyrt med att han ska bli hemmasittare i nuläget.
I en annan kommentar är du inne på att det vore bättre för Turbo att bo borta i veckorna för att få gå i en skola som inte sänker honom! Helt klart har du en poäng där, men det är en mycket svår fråga. Man kämpar och försöker på alla sätt och vis för att skolledningen ska förstå vad som behövs för att det ska fungera för honom. Man ger ju inte upp hoppet i första taget. Speciellt som han gick i vanlig klass upp t o m 6:an och rektorn där fixade skolan galant för Turbo, så trodde vi verkligen att en resursskola skulle bli perfekt i 7:an till 9:an. Sen går tiden och man kämpar vidare och hela tiden väntar man på att det ska bli bra. Att slussa in honom i en skola långt bort är inte heller det lättaste, kan jag tänka mig. Och det känns så fel att behöva skicka bort sitt barn pga att inte skolan kan ordna det för honom, man blir liksom påtvingad att lämna bort sitt barn i förtid. Jag kan inte förlika mig vid den tanken.
Usch, det är inga lätta frågor det här. Man hoppas ju att man fattar rätt beslut för sitt barns skull, men när man står med facit i handen.... ja, jag vet inte.... Nu har vi skolmöten i morgon också och jag hoppas de leder oss ytterligare i rätt riktning, vi får se.
Om jag har glömt att besvara nån fråga så får ni gärna påminna mig, det har ju varit lite för mycket i mitt huvud den senaste tiden...
Kramar ♥
1 kommentar:
Hej. Tack för dina svar.Jo det är viktigt med bemötande. en sak ni kanske kan göra är att anställa en assistent som jobbar med Turbo i skolan och som han lär känna jätte bra. och som han kan gå till när han inte förstår. och så kan lärarna undervisa. och assistenten ta hand om tryggheten. så ordnade vi det för mig redan i förskolan.
Och Turbo verkar inte ha något i mot att ha assistenter.
Jag blev medveten om det när jag var 11-12 och vägrade men blev som jag kände det då påtvingad. men är glad att Turbo inte tänker så än.
Jo klart det är svårt att lämna bort sitt barn. har själv inte barn men kan tänka mig det. Jag var tvungen att flytta i tonåren för jag var för stökig och utbrotten haglade och jag var inte snäll mot mina föräldrar.
Och det bästa var ju då att jag fick bo borta. Men visst finns det ett stygn av skam och skuld kvar.att jag betedde mig som jag gjorde.
Brukar säga att det spelar ingen roll att du har diagnoser du måste ändå bete dig rätt.
Men inser med din blogg att det inte är så enkelt.
Själv så har mamma alltid sagt.Det är inte okej att du bråkar och kastar grejer fast du har adhd och autism. Ja jag lärde mig det tillslut.Men kvar har jag ilskan. Blir jag riktigt förbanad ja då skriker jag och blir hot full men det händer väldigt sällan och bara när någon går rejält över gränsen.
Jag hoppas på att Turbo fort som fa.. ska få kbt. För han vill ju inte bli anmäld för något och sen hamnar det i register och han får ännu svårare än vad han redan har att få jobb.
Och om han ska få vänner ja då måste han få kbt.
För när jag läser ser jag en kille som inte mår bra.Som har ett bra intellekt men som inte vet hur han ska hantera känslor och förändringar.
och där är schemat jätte bra. Men han behöver Kbt för utbrotten och där kan han lära sig att det är okej om inte allt händer som står på schemat eller att det är okej att något på schemat inte blir av.
men det måste vara en psykolog som kan autism och adhd.
För han är inte utvecklingsstörd så han kan lära sig och förstå på ett lättare sätt än de ungdomar med utveckling störning .
Och fortfarande tänk noga igenom om det inte vore bättre om han flyttade hem ifrån tidigare. För det är lättare att komma till en internat skola med början att ha med en personlig assistent. och man börjar med att förklara med bildsystem eller med serie prat att förklara att han ska flytta och vilka som ska vara med han och vilka som är nya och hur ofta han ska sova borta. och att det absolut inte är hans fel. För skuld bel-läger man så blir det väldigt svårt sen. och Han kan ha med sig sin nya assistent när hon blir van med honom och sin andra assistent som i början sover där varje dag. och att de följer med hem.
För som du sa tryggheten är viktig.
Skicka en kommentar