torsdag 20 september 2012

Frustrerande och ilsket!

Var börjar jag skriva nånstans idag då, för nu är det mycket och krångligt!

Jag kanske ska börja med krånglet igår. På eftermiddagen fick jag veta att inte nya assistenten Kent kunde komma som idag på eftermiddagen som vi bestämt. Som Turbo hade sett fram emot detta! Nu var det lagar och paragrafer som gjorde att han inte fick komma loss. Hade vi vetat att de hade såna regler från början så hade vi inte bokat in detta passet och gjort Turbo förväntansfull. Nu var det "bara" att meddela honom att "tyvärr, så kommer inte Kent i morgon".... Explosionsrisken var hög.... eller chansen för att det inte skulle bli utbrott fanns inte!

Ladda för fullt, hur lägger man fram det, finns det nåt positivt att framföra i sammanhanget, kan jag väva in det i nåt så det negativa försvinner?? Tankarna snurrade i mitt huvud hela eftermiddagen och hela kvällen. Själv hade jag tänkt jobba och lämna mannen med Turbo, men det gick inte i det här läget. I såna här krissituationer har vi kommit fram till att jag är snäppet bättre psykolog än mannen, även om han naturligtvis hade fixat det också om jag inte hade varit hemma. Men nu gällde det att försöka få Turbos utbrott så lindrigt som möjligt. Jag väntade till läggdags med att berätta, det är lättast att få kontakt med honom när han landat i sin säng. Och visst - utbrottet kom! Men efter en stund satt vi och ritade apor och solen kom så sakteliga tillbaka i Turbos ansikte. Till slut satt vi faktiskt och garvade. :)


Och hur lätt är det att rita apor tror ni??


Det var det det! Tack vare att Turbo är harmonisk så går det ändå hyfsat om man jämför med hur utbrotten kan bli när han är i obalans. I morse gick väckningen som en dans (detta är ett annat kapitel som jag ska berätta om vid annat tillfälle). Iväg som en sol till skolan, men hem som världens åskmoln! Här svänger det.

Idag hade vi tur att Turbo berättade vad som inträffade på skolan. Det är inte alltid han berättar så mycket, men idag kom det några meningar och det han berättade om visste jag att han inte fixar inombords. Mycket riktigt, det tog inte många minuter efter det att han kommit hem som utbrottet var ett faktum! Andra dagen i rad som jag får uppbåda krafter till att plocka fram värsta psykologen och det tar på krafterna. Båda dagarna har dessa utbrott varit lika frustrerat onödiga och hade kunnat undvikas.


Lekt med inställningar i kameran

Idag var det flera orsaker sammantaget som påverkat Turbo negativt. Bl a var assistent Tina hemma med sjukt barn. Bara det ställer nog till det för honom, men jag tror ändå att han hade fixat den situationen hyfsat bra om det är tillfälligt. Men under dagen hade ett bus av annan elev gått överstyr och en av lärarna hade reagerat kraftigt och blivit riktigt arg. Lågaffektivt bemötande, eller hur??? NOT!!! Sonen är mycket känslig och sånt här klarar han inte. Klart att det blir utbrott hemma sen! Jag förstår honom.... Jag anser att såna här situationer måste undvikas med Turbo. Det går att lägga upp strukturen annorlunda så det inte behöver hända. Även utbildning på bemötandet är nog på sin plats. Visst, det är ett oerhört svårt jobb de har på skolan, men som ett fint exempel så nämner jag Turbos assistent på förra skolan. Hon jobbade 2,5 år med honom och blev ALDRIG någonsin arg!!

Jag var lite intresserad av att veta vad som påverkade Turbo, så jag gjorde en slarvig utredning med hjälp av ritprat med honom...




Detta är så perfekt att använda på honom om man tar det vid rätt tillfälle och man vet ungefär vad som händer på en dag. Här tog jag bara upp de tre grejerna som jag misstänkte påverkade honom och alla tre var rena pesten för honom. Märktes tydligt på hans sätt att markera det ledsna ansiktet.

Detta har varit två kostsamma dagar vad gäller ansträngning av psyket. Trots min trötthet nu, så tänker jag lämna hemmet ikväll och umgås med några vänner alldeles för mig själv. Dags för mannen att ta över och jag hoppas de får en lugn stund när väl kvällen kommer. Vi hade tänkt åka iväg båda två och haft Kent här, men eftersom nu det inte gick så får jag åka själv. Och det är man ju så van vid, det hade bara varit lyxbonus att få åka båda två.

Kram på er ♥

Inga kommentarer: