Som jag skrev igår så befinner sig mina/våra tankar i en återvändsgränd. Idag har jag pratat med en psykolog på habiliteringen och tagit de första kliven framåt iaf. Jag fick bra råd och tips där om hur vi ska komma vidare.
Jag och mannen har ventilerat ganska mycket också om läget. Turbo har varit på korttids ett dygn nu, mellan onsdag och torsdag. Det var ju mycket lägligt eftersom vi behövde prata en hel del här hemma och det fungerar inte när Turbo är i huset. Då får vi vara tysta, helt enkelt. Men mannen och jag har exakt samma tankar om det jag/vi inte kommer vidare med.
Jag har också ventilerat tankarna med Kent som betyder mycket i sammanhanget och som kommer att stötta oss framöver. Nu får han läsa på lite om LSS, men det är aldrig fel att kunna "allt" som verksamhetschef på bästa assistansbolaget. :)
Efter att ha träffat en person på byn i eftermiddag - en person som betytt oerhört mycket för oss alla i familjen, inte minst Turbo - så fick jag nu på kvällen en, i mina ögon, lysande idé!! Den idén tänker jag lägga fram för en viss chef senare i veckan som kommer. Om den sen går att lösa både praktiskt och teoretiskt, återstår att se....
I början av denna veckan hade jag nära till gråt pga vissa saker, men nu börjar humorn komma tillbaka i mig igen. Jag brukar försöka ha humor med i livet, annars blir saker och ting alldeles för jobbiga. Så idag garvade jag under ett telefonsamtal så magmusklerna kändes av! Tack för det goa skrattet! :)
Usch! Återigen ett kryptiskt inlägg och jag gillar det inte själv heller. Jag hoppas ni står ut för jag måste vara kryptisk ett tag till. Stora beslut kommer nog att fattas inom kort, har jag en känsla av...
Ha nu en finfin kväll! Kram på er
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar