Mer och mer annorlunda liv....

Oj, oj, vilken underbart fantastisk tandläkare vi har till Turbo!! Han ringde idag och frågade hur det gått efter ingreppet i fredags! Han ville kolla så allt gått ok, så det inte kom ut någon reaktion efteråt för att han gått fram för hårt. En STOR eloge till den tandläkaren!!

Ingreppet gick ut på att en mjölktand var tvungen att dras ut. Den lossnade inte av sig självt eftersom det saknas anlag till ny tand under den. Ingreppet blev tyvärr inte så lätt som vi alla hade förväntat oss. Allt krånglade! I det läget som det var så brukar skelettet vara lite poröst.... men INTE hos Turbo! Benet var som betong, sa tandläkaren.... Tanden gick sönder.... den behövde klyvas.... en rotbit blev kvar längst ner m m.... m m.... Tandläkaren höll på både länge och väl och till slut gav han upp. Han hade behövt operera det sista, men ville inte göra det med hänsyn till att Turbo redan stått ut med alldeles för mycket. En fantastisk tandläkare som tydligen vet vart gränsen går med Turbo!

Nu lämnar vi det så här och hoppas på det bästa. Det kan gå vägen utan att fler ingrepp behövs, men det kan mycket väl bli så att en operation behövs. Vi får vänta och se, helt enkelt.

Men Turbo var så tålig både under besöket och även efter. Jag var tyvärr tvungen att åka tillbaka till jobbet en stund efter tandläkarbesöket, men mannen tog väl hand om honom. Men det skar i mitt hjärta att lämna honom när jag vet att för honom är det mamma som gäller när han är ömklig. När jag kom hem på kvällen, var det fortfarande lugnt och fint.

Lördagen var en riktig ego-dag för mig. Jag hade bokat in mig på en liten kurs på förmiddagen. Trevligt och mysigt var det. Tack fina P - du är helt enkelt så bäst på det du gör!!
Efter kursen var det till att åka hem med andan i halsen, slänga om lite kläder och sen iväg igen för att umgås med ett gäng vänner. Där drog det ut på tiden, men det var det värt! Härligt!

Väl hemma igen på kvällen tog vi lite tacomys alla tre!
Men sen.... ja.... nu tar vi anpassningen och hänsynstagandet till ytterligare en nivå när det gäller Turbo! Lördagskvällen slutade med ett utbrott och jag fick ett otroligt dåligt samvete. Precis när jag kände att... det här går inte... så small det.

Att någon av oss tittar på TV eller film när Turbo är hemma, börjar bli en omöjlighet. Han är helt klart alldeles för ljudkänslig i kombination med en annan grej. Han har förklarat orsaken och det är bara att inse att han tyvärr har gått lite bakåt nu och vi kan inte annat än anpassa efter hur han känner och hur han mår. Gissa om jag ska leta fram lite papper så fort som möjligt så vi får fylla i ansökan om bostadsanpassning. Är det så det går igenom (gör det inte det så överklagar jag tills det går igenom) så kommer vi att kunna ha utomstående assistenter hos Turbo mycket mer än vi har idag och vi skulle få ett helt annat liv. Som det är nu så flyr vi hemifrån så fort en utomstående assistent kommer in i huset. Så vill man inte alltid ha det!

På tal om annorlunda liv.  Jag hade ett möte på jobbet i fredags morse - jag och mannen har ännu inte kunnat prata om hur det mötet gick! Då kan ni ana hur svårt vi har att prata med varann när Turbo är hemma. Just nu skulle vi behöva ha en ventil så vi kan kommunicera med varann ordentligt. Känns inte som vi pratat med varann sen i torsdags em då vi hade assistans här. Sånt är livet på våran pinne! Men jag drömmer om att förändra vår situation radikalt i o m ansökan om bostadsanpassning.

Söndagen var också min. Det blev tydligen en far-och-son-helg, mer eller mindre. Jag jobbade till och från och gjorde avbrott emellanåt. På seneftermiddagen var jag hem till en tjej som pysslade om mig i nästan två timmar medan jag låg blick stilla på en brits! Både skönt och lite jobbigt, men ändå avkopplande. :) Jag gjorde en grej som jag aldrig trodde jag skulle göra, någonsin, haha :)

I eftermiddag och tidiga kvällen har assistent Erik varit här. Det var hans första ensamma pass med Turbo. Jag tror det gick rätt bra, med lite lotsning av Kent på telefon ;) Jag var lite orolig där ett tag, att Erik skulle få uppleva ett utbrott under sitt första egna pass med Turbo, men Kent lugnade mig på telefon lite senare när allt var löst! Phu!!
Turbo var lite orolig när Erik åkte men har lugnat sig nu. Tror det kommer bli bra mellan dem, bara de lär känna varann mera.

Och på tal om assistenter.... jag fick en söt liten bebisbild skickad till mig på sms idag. Jag passar på att gratulera assistent Timmy som blev pappa i natt!! Underbart!

Nu får det bli godnattens för idag! Kram, kram ♥