Skrämselskott.... och utbrott med påföljd

Nu är denna helgen snart slut och jag har inte skrivit på några dagar. Turbo har varit på korttids hela helgen sen i torsdags eftermiddag. I torsdags när jag skrev detta inlägg (och i onsdags detta), visste vi inte hur helgen skulle se ut. Det där telefonsamtalet ställde till lite oreda hos både mannen och mig, men det blev tydligen bara ett skrämselskott. Efter det där samtalet hörde vi inte ett ljud från killen, så nu lever vi i den där ovissheten igen... När ska vi få höra ifrån honom nästa gång? I vilket skick är han? Hur mår han? Kan vi hjälpa på något sätt? Om någon vecka när vi är barnlediga så hade vi gärna velat söka upp honom, men inte lätt när vi inte vet var han befinner sig!!

Nåja, helgen blev lugn - iaf till viss del. På fredagen gick jag hem tidigare från jobbet än jag brukar. Vi hade firmafest på kvällen. Där avtackade vi en medarbetare som gick i pension, en man som jobbat i huset i 49 år och som mannen och en till på företaget jobbat med i ca 25 år. Visst blir det lite känslosamt och vi kommer att sakna honom!

Lite tävlingar och lite gott att äta och dricka och en del tjöt och en massa goa skratt och asgarv blev det under kvällen. Ett härligt gäng!

Men lördagen blev seg. Även om jag var rätt skötsam på fredagskvällen ;) så blir det segt i kroppen dagen efter. Bara att sitta och skratta under flera timmar tar på kroppen.... så, nej, jag fick inte mycket gjort igår. Men jag tog mig ändå ut på säsongens första ensamma cykeltur - inte illa!!

Idag har det också varit lite segt, men har varit tvungen att sätta fart ändå. Efter en ganska sen frukost åkte både mannen och jag till jobbet. Vi gjorde ett avbrott och passade på att ta en gemensam lunch ute.

Väl hemma igen på eftermiddagen så kommer några sms från Turbo. Jag försöker lotsa och det känns rätt ok ett tag. Men efter exakt 39 sms fram och tillbaka, kommer ett lååååångt blankt sms och då förstår jag att det är kört!! Jag kan min son.... Sen kommer ett till - med ett enda ord i - och jag förstår att det smäller snart! Pulsen går upp hos mig och jag sms:ar personalen för att meddela läget med sms:en. Det hade redan smällt....

Vi kommer fram till att det bästa är att hämta Turbo direkt. Läget var tyvärr så att det var det enda att göra, annars är det ingen bra lösning att hämta hem honom. Det får liksom inte bli ett alternativ... Surt, men vad gör man?!

Jag hämtade och vi körde en rejäl omväg hem och sen har det varit lugnt. Skönt det iaf, även om det är supertråkigt när det slutar som det gjorde på korttids idag. Som tur var fick jag tummen upp av personalen innan jag åkte därifrån med Turbo med mig. Då vet jag att han är ok, även om vi inte kan prata i den situationen.

En kvarts promenad med kameran för lite snabb hjärnrensning tog jag mig ikväll och det gjorde gott. Nu dags att göra kväller här för att ladda för en ny vecka - en förhoppningsvis bra vecka. Vi ser bl a fram emot en föreläsning i morgon kväll....
Kram på er ♥