Dagen D

Nu är det alldeles för mycket runt oss, känner mig lite lätt vimsig.... Men det är bara att mala på och försöka klara av det man måste. Igår hade vi stämt träff här hemma hos oss med korttidspersonal E och T för att gå igenom lite inför vår Japanresa då de ska assistera ett par dygn här hemma med sonen. Då gällde det att vi hade de flesta detaljerna nerskrivet på papper så vi inte missade något. Men som sagt, jag tvekar inte en sekund på att dessa killar tillsammans med vår äldste son, kommer att fixa den här veckan galant. Men genom att vara noga med att få med de flesta detaljer i vår planering så mår sonen bäst och risken för att han ska få utbrott minskar och det underlättar ju för alla parter.....

Idag ska vi också försöka berätta för sonen vad som händer framöver. Igår hade mannen suttit och skissat lite på ett upplägg hur vi ska lägga fram det för honom. Det kan gå hur som helst..... Nu är det lugnt i huset, friden och lugnet finns här, vi får se om det varar hela dan eller om det plötsligt vänder till ett inferno..... Men jag hoppas förstås att det ska gå bättre att berätta det för honom.
Det är exakt två veckor kvar tills vi åker och vi kommer att vara borta en del nästa vecka också. Mycket som händer nu och allt blir spännande och intressant.

Det känns ändå som att vi fått en bra grund den här veckan att stå på när vi ska berätta för sonen. Han har varit otroligt lugn och harmonisk hela veckan efter skoldagarna. Det känns skönt att det inte funnits nån oro på flera dar nu och det känns fantastiskt gott att de kommit så långt i den nya skolan att sonen verkar ha landat med personalen och upplägget där. Härligt! Det har väl tagit sin lilla tid, men just nu känns det jättebra!

Vi hade t o m en hel del fredagsmys igår kväll till Idol. Sonen var uppe lika länge som mig och mannen och det gick faktiskt hyfsat bra. Visst märker man att medicinen går ur kroppen på honom fram emot kvällen och han får lite mer myror i kroppen, men med tanke på omständigheterna så funkade det väldigt bra igår. En liten grej hände, men den var helt och hållet förståelig. Han satt och åt chips som var smaksatta med chili och var väldigt starka. Han gillar det, men han råkade klia sig i ögat samtidigt. Gissa om det sved?? Och såna saker tar han inte utan ett utbrott. Bordet flög inne i TV-rummet och mitt vinglas landade i soffan.... Japp, 1,5 dl rödvin i soffan är inte riktigt så kul.

Men jag tog hand om sonen och försökte hjälpa honom med ögat och mannen fick torka upp i soffan och på golvet. Man är så van vid sånt här så det bekommer oss inte speciellt mycket nuförtiden. Inget att hetsa upp sig för. Det är lika vanligt för oss att sånt här händer som att man borstar tänderna varje dag. Det är bara att ta reda på spillet och sen gå vidare. Man blir så förändrad när man lever med sånt här i vardagen. Om någon hade sagt till mig för 10 år sen att jag skulle hålla mig helt lugn i såna här situationer så hade jag nog inte trott på det. Nu rycker man bara på axlarna och går vidare. Ja, sånt är livet!

Nu återstår det att se om jag rycker på axlarna i eftermiddag också.....
Kram på er och ha en fin lördag ♥