Grått och oroligt

Nu känner jag mig väldigt trött i skallen. Det känns att det varit lite ostadigt här hemma och att man fått vara på helspänn nu ett tag. När mannen kom hem igår kväll ifrån stan så satt han och sonen med datorn och försökte fixa över det nödvändiga från den externa hårddisken till den nya datorn. Men jag var på helspänn  hela tiden, sonen var orolig eftersom det är nytt och allt inte är sig likt. Han kom på grejer hela tiden... är det där sparat, har du kommit ihåg att spara det där.... Man riktigt hörde på rösten hur nära det var att det skulle spricka för honom. Det gällde att lotsa honom och försöka säga de rätta sakerna så han inte skulle explodera för att vissa grejer inte kommit med när mannen sparade det mesta. Han satt ändå en hel massa timmar igår och sparade saker från den trasiga datorn.

Felix i det gröna

Men iaf, han kom väl till slut i säng och jag kunde sjunka ner i soffan och försöka varva ner lite. I morse var sonen i gasen igen på morgonen. Nu var han nog mera glad och lycklig över att han kunde ta med sig datorn till korttids/fritids igen och de känslorna är inte heller helt lätta att tackla! Jag var så pass slut i huvudet när jag lämnat honom på morgonen till T som skulle jobba med honom idag, att jag stannade till vid sjön jag passerar innan jag är framme vid jobbet. Jag tog mig fem minuters andningspaus där så jag fick blåsa rent skallen lite. Kameran åkte fram nån minut, men det fanns inte nåt som var alltför vackert att fota i det gråa idag.

I eftermiddag har N varit här och assisterat sonen några timmar som han brukar göra på torsdagar. Då fick jag det lugnt en stund, men hade naturligtvis en del jag måste göra under den tiden också. Tog mig inte ens tid för en promenad idag :(.

Nu börjar det också dra ihop sig till en hel massa saker! Om ett par veckor ska vi på konferens med en hel del föreläsningar inom NPF. Ska bli jättespännande, men det betyder att sonen ska vara ett par nätter extra på korttids eftersom det infaller mitt i en vecka och vi har en bit att åka.
Sen har vi ju det jättestora på gång också, vår resa till Japan. På lördag är det bara tre veckor kvar tills vi åker och jag börjar få lite smått panikkänslor. Allt måste vara planerat in i minsta detalj för att det ska funka för sonen här hemma. Och hur lägger man upp den planeringen? Så lite som möjligt av de vanliga rutinerna ska ju ruckas på, det är nog så illa att vi inte är hemma. Måste fixa till nåt strukturerat schema som assistanskillarna kan gå efter.... Börjar nog bli lite nervös nu....

Med tanke på resan - vi har inte fått nåt schema än för veckan i Japan, men vi har kikat på det schema de hade till förra resan man gjorde. Ska inte klaga... men de lämnade hotellet före 8 varje morgon och var tillbaka som tidigast runt 21:30 på kvällen!! Det är alltså ingen semesterresa utan en ren jobbresa. Ni kan ju förstå vad mycket intryck man ska smälta från varje dag och när man ska ha tid att smälta det vet jag inte eftersom det är så fullspäckat schema. Och hur det ska gå med mig och kameran.... jag kommer ju att vilja stanna och fota var och varannan minut ☺☺☺ tror inte de övriga vill vänta på mig hela tiden :(

Ett till projekt vi har framför oss är ju att berätta för sonen att vi ska åka lååångt bort, han vet inget än. Det har liksom inte varit läge att säga något eftersom han inte varit helt stabil. Tänkte det skulle lugna sig lite för honom först, men det börjar bli hög tid att berätta. Och hur lägger man fram det på bästa sätt?? Det är också en nöt att knäcka!!

Go´kvällskramen till er alla som läser här ♥