Om man skulle ta och skriva ett inlägg innan dan är slut....
I morse var sonen tröttare än tröttast, det blir värre och värre för varje morgon som går. Får väl ta och göra nånting åt saken, tror nämligen att han ligger och spelar spel på sin iPod i sängen lite för länge. Rättar det inte till sig inom ett par dagar så får man väl ta itu med det och sätta upp en regel för det.
Jag fick upp sonen i morse en halvtimme innan taxin kommer, och då kan man lugnt säga att det är bråttom. Ärligt talat så trodde jag nästan det skulle bli en omöjlighet, men det gick med hjälp av timstocken.
Usch vad rädd jag blev i går kväll när en granne ringde och frågade om vi saknade vår katt! På morgonen när han åkte till jobbet hade han hjälpt en kvinna som kört på en svart katt och den hade dött. Så på kvällen ringde han runt till grannar som han visste hade en svart katt. Hjärtat satt i halsgropen trots att vi har en innekatt, men den kan ju faktiskt smita ut. Men Oswald låg så tryggt i korgen och sov så jag kunde andas ut. Hur skulle man förklara det för sonen på ett smidigt sätt - är verkligen glad att Oswald är innekatt i det här läget. Minst fem katter vet vi om som blivit överkörda på vägen som vi har 75 meter till.
Skolan har flytit på bra idag vad jag vet, och hemma har det också varit lugnt - förutom ett utbrott här. Men det var föklarligt, nånting gick snett och sonen blev väldigt rädd. Och då brister det ordentligt när han inte kan hantera rädslan. Försöker lugna och säga att det inte är nån fara, men det är svårt för honom att ta in det mitt i det jobbiga.
Trodde jag skulle ha fått läkarintyget i brevlådan idag, men nej då, inte låg det där inte. Bara att vänta vidare... I fredags eller senast i måndags skulle läkaren ha skrivit färdigt det. Sen kan man undra hur ofta sjukhusen skickar iväg utgående post??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar