Hela eftermiddagen och kvällen igår så åt sonen hela tiden oavbrutet kändes det som. Vet inte hur mycket han ätit i skolan, såna detaljer berättar han aldrig - knappt så han kommer ihåg vad det varit för mat. Vi började med middag där han åt dubbla portioner, sen skulle han ha mackor, bananer, två apelsiner, glass, muffins, ja, det var ingen ände på vad jag fick göra i ordning åt honom. Tröttsamt att hela tiden göra i ordning nåt, för han gör det inte själv... Men bra att han äter iaf. (PS. Vi håller sötsaksschemat noga, inget slarv där!)
Bästa morgonen på hela veckan hade vi i morse. Inget bråk över huvud taget, i stället kunde vi skoja och skämta och bli färdiga i god tid. Det kanske håller på att sätta sig det här med skola och rutiner igen. Vi får tro det iaf.
Idag var jag bara tvungen att stanna hemma lite på fm och röja lite. Jag fick blunda för att jag egentligen borde jobbat, det går till en viss gräns sen står jag inte ut om jag inte får ta tag i allt som behöver plockas i ordning. Men det är inte lätt att hålla ordning i ett sånt här hem där diagnoserna härjar hejvilt alltemellanåt.
Det ni nyss läst här ovan hade jag förberett och skrivit tidigare idag. Och tur var väl det, annars hade det inte blivit nåt alls idag. När jag åkt iväg till jobbet så ringde sonens läkare helt utan förvarning, men anledningen var intyget jag behöver till ansökan om assistans för sonen... Kan säga att vi pratade i nästan en hel timme! Och nu är jag totalt tom... och lite omtumlad... så jag kan knappt samla mig.... måste smälta detta samtal, tror min man är lika konfunderad... vi ser ut som fågelholkar i ansiktet båda två. Samlar mig tills i morgon... då kan det bli långt här på bloggen!
Måste iaf försöka samla mig och fortsätta tragla lite glosor med sonen som verkar vara på hyfsat gott humör efter skola och "fritids" idag.
"Ses" i morrn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar