Vilken glad kille! **** Autism/ADHD

Lite strul idag med bilar m m. Mannen var på kurs på annan ort idag från tidig morgon till sena eftermiddagen. Det var meningen att han skulle åkt med en kille, men hans bil startade inte. Då fick de ta våran bil, men den var ju jag tvungen att ha när jag skulle hämta sonen på em på korttids!!!

Bara att försöka lösa. Fick låna en väns bil, sms:ade personalen på korttids som fick förbereda sonen på att jag skulle komma i en främmande bil. Lite extra pyssel med såna här barn som behöver vara förberedda på vad som kommer att hända. Men det gick bra iaf.

Och vilken glad kille jag möttes av på korttids! Inga spända saker han gått och burit på som skulle ut sen, utan han var hur avslappnad som helst. På vägen hem bubblade det över i honom, han satt och pratade om vad de gjort på korttids. I vanliga fall berättar han inte så mycket sånt. Nu hade de iofs varit på ett riktigt roligt äventyr. De hade åkt en del mil till Boda Borg. Det är nog lite som fångarna på fortet skulle jag tro. Lite kluriga saker och sånt gillar min grabb.

En helt underbar kille kom alltså hem idag. Vilken skillnad mot förr när man hämtat både från korttids och stödfamilj, då han "skärpt" sig under helgen och sen skulle allt ut hemma sen. Det var ganska jobbigt vill jag nog påstå. Så härligt nu när man får hem honom på ett helt annorlunda sätt. Tänk vad bra allt blir med rätt personal! Låter kanske tjatigt, men för mig är det underbart att slippa dessa sparkar och slag när man lämnar och hämtar honom, sparkar som både personal och andra blir träffade av. Med andra ord så trivs han som fisken i vattnet!

F ö var han rätt förkyld vid hemkomsten, så jag misstänker att det inte blir nån skola för honom i morgon :(

Lugnt men ändå stress **** Autism/ADHD

Tyvärr kunde man inte sova ut i morse när man ändå fick eftersom vi är barnlediga. Vi hade glömt att stänga av det stående larmet på sonens klockradio.... mindre roligt en lördagmorgon som är tänkt för att sova ikapp. Men, men, då kom vi ju igång lite tidigare på dan.

Men inte fick jag mera gjort för det. Hade en lång lista men den är tyvärr inte avbetad. Bl a skulle jag skrivit och skickat flera mail till olika personer. Därför blir jag lite stressad när jag inte kommer ikapp med allt när sonen är borta en helg. Istället har jag jobbat lite idag och inte hunnit med så mycket annat. Inte det roligaste, men nödvändigt. Känns som jag jobbar ihjäl mig snart....

Samtidigt snurrar mina tankar om flera olika frågor som hänger i luften. Bl a skolfrågan men det måste få bero ett tag nu med tanke på inlägget från igår.

Lite andra oklarheter snurrar också i huvudet som t ex assistanstimmar till sonen. På tal om det så fick jag läkarintyget igår, så nu är det äntligen dax att skicka in det till försäkringskassan och sen invänta ett beslut. Oj, så spännande!!

Nä, nu ska vi lägga alla såna tankar åt sidan för här ska bastas och samtidigt äta och dricka lite gott. Mannen serverar detta ikväll:

Visst är han fixig ;)

Om ni undrar vad det är på de mörka faten så är det mini-croustades med räkröra i. Här älskar vi räkor och kan äta det hur ofta som helst. Och katten blir ju också glad när han får sig en smakbit!

Ha en skön lördagskväll!

Hmm, vad skriver man nu då? **** Autism/ADHD

Igår ringde jag skolchefen och rätade ut lite frågetecken och det gick faktiskt bra. Han är förstående inför situationen, men han förstår också att de har ett stort arbete framför sig att lösa allt till skolstarten. Säkert får vi hjälpas åt att skräddarsy läget. En nyckelperson i det hela kommer nog att vara den nuvarande assistenten som känner sonen bäst i skolmiljö. Skulle tro att de behöver ta hjälp av henne att bygga upp det hela.

Den här dagen har kantats av ett par viktiga möten med två olika personer. Det första mötet gällde jobbet, där ett stort och  viktigt beslut måste tas. Nu är det gjort och vi hoppas det ska funka som tänkt.

Det andra mötet gällde sonens skolgång. Här vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.... hmm... vi har nämligen själva raggat upp en kandidat till resursperson för sonen. Den person som jag och mannen och flera med oss anser som den mest lämpade att axla det ansvaret. Det är en av killarna på korttids som sonen tycker så mycket om. Vi träffades på jobbet på em och pratade faktiskt ett par timmar. Nu fick han nåt att tänka på, inget lätt beslut för en 22-årig kille. Men det finns tid att fundera, rektorn ska skissa fram en platsannons där hon söker resurs till sonen, och det tar ju lite tid. I detta läget vet inte rektorn eller skolchefen om att vi pratat med denna killen. Han får fundera i lugn och ro först.

Nu ska jag jobba på en stund till, sen bär det av hemåt. Mannen serverar ikväll stekt haluomi och räkor i en härlig kryddblandning. Till det ett glas gott vin. Mmm! Kan väl tillägga att sonen är på korttids denna helgen så vi kan njuta av mat och dryck i lugn och ro!

Personligt och utlämnande inlägg **** Autism/ADHD

Jag är så glad över de läsare jag har och det gläder mig också när jag får kommentarer - det värmer så gott! Men häromdagen fick jag en kommentar som värmde mig extra och träffade rakt in i hjärtat! En ung tjej visade att hon uppskattade min blogg. Tänk att "lilla jag" kanske kan vara till hjälp för att andra ska få lite inblick i hur det är att leva med diagnoser i en familj, och även hjälpa andra att se att de inte är ensamma om att leva på det sättet.
Kanske blir jag extra glad eftersom jag en stor del av mitt liv - hela min uppväxt och lite till - haft ett dåligt självförtroende och dessutom en väldig blyghet. Har aldrig trott att jag ska kunna åstadkomma nåt speciellt eller betydelsefullt, alla andra kan ju så mycket bättre. Men mitt självförtroende har så sakteliga stärkts med åren av olika orsaker. Kan nämna ett par orsaker. Bl a har jag en underbar man som hela tiden trott på mig och vetat att jag klarar av en hel del även om inte jag trott det.

Sen har sonens diagnoser och allt vad det fört med sig förändrat mig ganska radikalt. Har ju levt med detta i drygt tio år nu. Diagnoserna har lärt mig att kämpa och ta tag i saker och ting, som jag aldrig drömt om att kunna fixa. Hade någon sagt till mig för 20-25 år sen att jag skulle fightas med skolchefen, på egen hand ta en fight med försäkringskassan och vara beredd att driva det så långt det bara går, så hade jag inte trott det. Men det gör jag idag och räds inte för det. Vet jag att jag har rättigheterna på min sida så kan jag stå för det. Och för sina älskade barn kan man gå genom eld och vatten om det skulle behövas, de är ju det käraste man har!
Ett liv med diagnoser är sannerligen inte alltid en dans på rosor, men det finns också fördelar med att leva med dem. För mig har det betytt att jag vuxit som människa, blivit säkrare på mig själv m m. Samtidigt blir man mera ödmjuk över livet, jag har blivit en livsnjutare av stora drag. Bara att få sitta i lugn och ro med en tekopp i handen kan vara ren lyx i vår familj, och man passar verkligen på att njuta av de få ögonblick som serveras.

Som bevis för att jag faktiskt inte är mig lik sen min uppväxt kan jag nämna vad som hände för ett par år sen när jag var på återträff med den gamla skolklassen. Det var ca 100 år sen  vi gick ut nian och bestämde att vi skulle träffas. Eftersom jag flyttade ifrån orten bara några år efter att vi slutat så hade jag inte träffat många av dem sen dess. Efter några timmar där så var det nån som frågade vart den gamla "Bellan" tog vägen nånstans, hon som de hade gått i samma klass som. Hon var ju som bortblåst! Jag kunde inte annat säga än att hon försvann på vägen.... Ja, livet präglar en verkligen!

Avgörande skolmöte idag **** Autism/ADHD

Lugn eftermiddag här hemma igen. Ett litet utbrott blev det precis när sonen och jag kom hem efter "fritids", men det berodde väl på att jag bad honom bära in sin väska från bilen eftersom jag hade fullt i händerna. Detta blev då ett krav för honom, han var helt inne i nån annan tankebana och fantiserade om nåt. Men utbrottet la sig ganska snabbt och man tycker ju att nåt måste han ju kunna göra som jag ber honom om....

Så var det då det där mötet idag på högstadiet. Närvarande var skolchefen, högstadiets rektor och specialpedagog, nuvarande rektor och assistent, enhetschefen för korttids och vi föräldrar. Ett förslag lades fram som vi fick läsa igenom och vi resonerade runt det. Vi godtog förslaget, men det återstår många frågetecken - vi vet ju inte ens om det är praktiskt möjligt att genomföra det. På papperet kan det ju se bra ut...

I stora drag gick förslaget ut på att sonen ska ha ett eget rum där han har ALLA lektioner. Rummet ska ligga nära en in/utgång så han kan slussas in utan att träffa för många röriga elever. En resurs ska vara med sonen hela tiden. Vi ser helst att det är två som delar på den tjänsten för att man ska kunna ha en reserv ifall den andra blir sjuk. Nu gäller det för skolan att leta rätt på lämplig resursperson som passar för jobbet - inte det lättaste att hitta.

Men visst finns det detaljer som oroar, många frågor som kommit upp nu efter mötet när man fått fundera lite! Det kommer att bli många olika lärare som kommer till sonens rum och har lektioner. Hur ska alla passa för detta jobbet? Tänk om någon känns helt fel och som inte kan bemöta sonen på det sätt om behövs? Då har vi iaf en massa utbrott!

Men eftersom inte detaljerna är riktigt finslipade så får man väl acceptera som det är nu. Får nog ta och ringa nåt samtal i morgon för att räta ut vissa frågetecken.... Det känns iaf skönt att skolchefen verkar ha fattat galoppen!

I morgon, då ni! **** Autism/ADHD

Skulle kunna skriva ett gnällinlägg idag, men ska försöka låta bli. Allting är egentligen under kontroll, utom att jag känner mig stressad, och känner av en stegring just nu. Tiden går alldeles för fort.... eller är det kanske det att jag har för mycket omkring mig.... kan ju vara så förstås... ;)

Jaja, det är som det är med den saken. Sonen är iaf lugn nu efter skolan och det är ju skönt. Men jag läser i kontaktboken att han varit ovanligt orolig på förmiddagen. Ändå har de haft vanliga lektioner och inget annorlunda som jag vet. Då går ju tankarna till om det har varit nåt i taxin på väg till skolan på morgonen som stört honom. Får väl se om det var en engångsgrej. Upprepar det sig så får jag väl kolla upp det.

I morgon, då ni, då ska det hända grejer! Vi ska på möte på högstadieskolan igen. Då ska skolchefen och andra nyckelpersoner vara närvarande. Vi blev lovade på det förra mötet att de ska ha ett färdigt förslag att lägga fram nu. Det ska bli väldigt spännande att se om de förstått sonens behov och utgått från det. Det vore väldigt skönt om förslaget är bra så vi slipper stångas med detta längre.

Lugn period? **** Autism/ADHD

Idag har det också varit lugnt på diagnosfronten här. Sonen var kvittrande glad och harmonisk när han kom hem från skolan. Så härligt!

Med hjälp av timstocken kunde jag t o m uträtta några jobbärenden via datorn och telefonen. Satte den på tio minuter då han inte fick störa mig - och det funkade faktiskt. Men jag passade ju på när han spelade ett spel på sin dator som brukar ta ca 30 minuter. Annars hade det säkert inte gått. Det gäller att planera väl.

Jag behövde åka 10 mil i jobbet på kvällen, hade tänkt göra det när mannen kommit hem senare. Men när sonen hörde det så sa han att han ville följa med mig. Jag la resan lite tidigare så vi var hemma precis innan läggdags. Vi hade en trevlig stund i bilen. 

Det är så härligt när man kan samtala med honom när han är på så bra humör. Det är ju inte varje dag det fungerar. Men nu är vi inne i en period då allt flyter på som det ska. Skolan har kommit igång på allvar och rutinerna sitter igen. Bara att njuta så länge det varar.

Idag var jag tvungen att ringa till Habiliteringen och efterlysa mitt läkarintyg.... Det var inte ens skrivet än.... Suuuck!!!

Lugn söndag **** Autism/ADHD

Vilken speed det är på sonen direkt han slår upp ögonen! Fattar inte hur han orkar, han har liksom ingen komma-igång-fas utan han slår på turbofarten direkt! Det är rätt skönt när man kommit så långt så frukosten är avklarad och medicinen landat i magen och börjar verka. För han är verkligen hyperaktiv våran son.

På förmiddagen var mannen iväg och träffade lite vänner medan det var min tur att vara hemma med sonen. Äntligen fick jag sonen klippt, han har nog aldrig varit så här långhårig innan.

Men det är också en sån där procedur som gärna blir uppskjuten till "nästa dag" hela tiden. Men nu är det gjort och det känns skönt.

När mannen kom hem blev det god middag och sedvanlig efterrätt. 

Sonen har nämligen infört en rutin på söndagar - då ska det vara efterrätt! Mannen hade köpt en färdig kalastårta i frysdisken. Mmm, den var väl ok men inte mer.

Sen väntade jobbet på mig, slarvade igår, skulle behövt jobba ikapp lite men förträngde det hela dan. Får väl sota för det idag då... Trots att jag egetligen behövde skynda mig stannade jag till lite vid sjön som jag körde förbi precis innan jobbet. Det var så vackert med solnedgången ikväll. Vattnet och himlen var alldeles orangefärgat!

I det stora hela får vi vara nöjda med den här helgen. Jag har väl inte varit riktigt på topp utan känt mig stressad över att jag inte hinner med allt jag behöver göra. Men hela helgen har gått utan något som helst utbrott och det är suveränt, då njuter man faktiskt!

En ny vecka börjar i morgon och spännande möte väntar om några dagar!

Lite lördagsgnäll **** Autism/ADHD

Hemmalördag idag. Morgonen var lite smått hispig men inga större saker så då får man vara nöjd. Alltid lite rörigt innan medicinen verkar på sonen, men sen brukar det lugna sig.

Jag var ensam med sonen halva dan eftersom mannen behövde jobba undan lite. Jag hade en lång lista att beta av, men inte ens hälften blev gjord. Så är det när man måste passa upp på diagnoserna.... Kan berätta några exempel från dagen på denna täta uppassning:

Det första exemplet är från tidpunkten innan mannen skulle åka till jobbet. Mannen ville att jag skulle läsa ett avsnitt från en Kalle Anka-bok som hade med vår sits att göra. Jag läste 3/4 sida, sen var jag tvungen att ta sonen och passa upp honom lite. Sen satte jag mig igen och kom 3/4 sida till innan det var dax. Bäst att ta diagnoserna direkt innan det blir ett utbrott, går inte att vänta....

Senare på dagen vid ett tillfälle sa jag till sonen att jag går på toa. Hinner sitta där en halv minut så ropar han eftersom något krånglar...inte ens där får man koppla av och sitta ifred.

På seneftermiddagen tänkte jag gå ut och sätta mig på altanen och njuta av solnedgången en kvart. När jag precis satt på mig jacka m m så krånglar iPoden för sonen. Jag försöker lösa detta, men misslyckas. Jag ringer storebror få se om han har nån lösning - han googlar och kollar runt lite men det som måste till är att kontakta support! Kan bara meddela att solen gått ner för längesen när sonen var lugn och nöjd igen... Får väl njuta av solnedgången en annan dag.

Så här ser dagarna ut här. Ville bara visa hur en dag ser ut i det här hemmet. Ingen ro och ingen vila här inte, ändå vill jag inte klaga eftersom det inte kommit nåt utbrott under dagen och då vill jag betrakta dagen som lugn. Nu återstår bara kvällen och hoppas på att den också ska gå lugnt och smärtfritt tillväga!

Svar på frågor **** Autism/ADHD

Morgonen den här dagen gick också bra. Har skrivit det förut men det tål att upprepas - det är så skönt när man slipper utbrott på morgonen och sonen kommer iväg till skolan utan missöden!

Det hade tydligen gått bra i dag i skolan, trots den incidenten som blev innan hämtningen igår.

Tänkte svara på några frågor jag fått, men som blivit obesvarade tills nu.

Sahra undrade om det här med ansökan om assistans, hur jag gått tillväga och hur jag började? Jag gjorde faktiskt så att jag kontaktade ett assistansbolag direkt. Pratade igenom situationen med henne och sen hjälpte hon till hela vägen med att fylla i ansökan m m. Sen skickade jag det till försäkringskassan som sedan tog kontakt med mig och bokade tid för ett besök hemma. Så på den vägen är det. Får önska lycka till ifall du sätter igång processen!

Mamma zoffe undrade vilket bolag jag anlitat? Jag fick tips av Nina om det ass.bolag som de har - Svensk Personlig Assistans, och eftersom de är nöjda med dem så kontaktade jag dem. De har kontor på flera ställen i landet så man får ringa till det som är närmast. Man märker ju direkt om man får bra kontakt eller ej. Sen kan man ju alltid googla sig fram till andra bolag, finns säkert många som är bra och jag har ju ingen erfarenhet av något bolag. Önskar även dig Lycka till, vet ju att du har tankar åt ansökningshållet!

Sahra undrade också hur det gått med Västbusmötet som skulle vara ang. sonens skolgång? Eftersom vi kopplade in skolchefen i ärendet innan utskicket hann bli av, så avvaktar vi att kalla till ett sådant. Vi avvaktar och ser om det ändå kan bli positivt besked. Nu ska vi ha möte nästa vecka och det kommer att bli avgörande för hur vi ska agera fortsättningsvis.

Anonym tipsade om en skola i Vingåker som är bra, med tanke på diagnoserna. Tänkte jag skulle googla på den få se vad jag hittar. Nu är det för långt bort för oss, men man kanske kan få lite tips och idéer när man ser hur det är upplagt.

Det var några svar på frågor jag fått. Kul att ni ställer frågor som jag får svara på!

Nu får vi se om vi får till nåt fredagsmys här hemma. Sonen och mannen har varit i simhallen och bastat och badat på eftermiddagen medan jag jobbade. Kom hem nu på kvällen och vill bara koppla av lite nu.

Ha en trevlig och mysig fredagskväll alla ni därute!

Lite annorlunda torsdag **** Autism/ADHD

Morgonen gick bra i morse också - härligt!

Dagen i skolan har varit lite annorlunda. På morgonen så gick matte- och engelskalektionerna bort. I stället firade man att skolan fått bra betyg när skolinspektionen varit och kollat dem. Man firade med tipspromenad och sen fick de äta chokladpudding - mums!

Allt har tydligen gått bra i skolan, men något hände på vägen ut när dagen var slut. Jag stod och väntade på sonen och assistenten, och såg att assistenten inte ville vända ryggen till min son... När han kommer fram till bilen så kastar han in väskorna, sen vänder han sig om och ger henne en hård spark på smalbenet. Aj aj aj! Kände riktigt hur ont det måste gjort. En liten bagatell utlöser detta.... Vilket fantastiskt jobb dessa assistenter har... åtminstone gör de ett fantastiskt jobb!

Idag var jag ju förväntansfull när jag tittade i brevlådan, men blev besviken. Tror ni det låg nåt intyg från läkaren där idag? Nejdå! Snacka om snigelpost! Skulle nog åkt de där milen och hämtat det i stället. Men, men, den som väntar på något gott... väntar alltid för länge... eller hur det nu ska vara...  ;)

Men solen har iaf skinit halva dan idag, alltid något, för det har varit grått och trist länge nog nu.

Tyvärr hann jag inte med nån fotonad, men jag har fått mycket annat gjort. Var tvungen att ruscha på och jobba undan en del. Nu ska jag ta tag i glosförhör med sonen, städa lite om det funkar. Och när mannen så småningom kommer hem ska jag åka och handla mat, få se om jag trycker in en promenad också - lång dag idag.

PS. Såg ju att jag fått några frågor . Ska försöka komma ihåg att svara på dem i morgon.

Relativt lugnt **** Autism/ADHD

Om man skulle ta och skriva ett inlägg innan dan är slut....

I morse var sonen tröttare än tröttast, det blir värre och värre för varje morgon som går. Får väl ta och göra nånting åt saken, tror nämligen att han ligger och spelar spel på sin iPod i sängen lite för länge. Rättar det inte till sig inom ett par dagar så får man väl ta itu med det och sätta upp en regel för det.

Jag fick upp sonen i morse en halvtimme innan taxin kommer, och då kan man lugnt säga att det är bråttom. Ärligt talat så trodde jag nästan det skulle bli en omöjlighet, men det gick med hjälp av timstocken.

Usch vad rädd jag blev i går kväll när en granne ringde och frågade om vi saknade vår katt! På morgonen när  han åkte till jobbet hade han hjälpt en kvinna som kört på en svart katt och den hade dött. Så på kvällen ringde han runt till grannar som han visste hade en svart katt. Hjärtat satt i halsgropen trots att vi har en innekatt, men den kan ju faktiskt smita ut. Men Oswald låg så tryggt i korgen och sov så jag kunde andas ut. Hur skulle man förklara det för sonen på ett smidigt sätt - är verkligen glad att Oswald är innekatt i det här läget. Minst fem katter vet vi om som blivit överkörda på vägen som vi har 75 meter till.

Skolan har flytit på bra idag vad jag vet, och hemma har det också varit lugnt - förutom ett utbrott här. Men det var föklarligt, nånting gick snett och sonen blev väldigt rädd. Och då brister det ordentligt när han inte kan hantera rädslan. Försöker lugna och säga att det inte är nån fara, men det är svårt för honom att ta in det mitt i det jobbiga.

Trodde jag skulle ha fått läkarintyget i brevlådan idag, men nej då, inte låg det där inte. Bara att vänta vidare... I fredags eller senast i måndags skulle läkaren ha skrivit färdigt det. Sen kan man undra hur ofta sjukhusen skickar iväg utgående post??

Utbrott **** Autism/ADHD

Fantastiskt - duschbestyren gick utan bråk igår! Och i morse blev det heller inget bråk innan taxin kom! Wow vad jag njuter då!

Men jag trodde inte det skulle gå så bra som det gjorde i morse. Sonen var väääldigt trött, somnade i soffan vid frukosten. Det hamnade inte så mycket frukost i magen, mer än hälften var kvar på bordet. Men jag tjatar inte vid såna lägen, det blir som det blir, bättre att ha en glad unge utan mat i magen än en unge full av utbrott och maten på väggar och golv... om ni fattar vad jag menar.... Sen var jag otroligt taggad, morgonen skulle bara bli bra hade jag bestämt mig för. Så jag hade en plan B att ta till om det skulle börja bli jobbigt.

Men i skolan har han haft två utbrott idag, längesen den ordinarie assistenten fick se ett utbrott, men idag kom det alltså två. Men hon fixar det så bra, lugn och fin, och sonen har fullt förtroende för henne. Härligt samarbete där!

Båda utbrotten utlöstes av att någon i klassen svarat eller kommenterat sonen med nån mening som han inte kunde tolka på rätt sätt. Sånt som andra elever kan ta med en nypa salt, men inte min son. När man tänker på sånt här så blir man än mer övertygad om att den vanliga högstadieskolan - den kan man glömma när det gäller sonen. Han skulle inte fixa många minuter förrän utbrotten skulle hagla runt honom.

På tal om högstadieskolan så har vi möte nästa vecka med bl a rektorn där och skolchefen. Då är det tänkt att de ska ha ett färdigt förslag att komma med, hur de planerar sonens skolgång nästa läsår. Spännande!

Här hemma i eftermiddag har det hittills gått bra med sonen, han är lugn och fin trots det som hände i skolan. Bara att hoppas att det håller i sig, men jag känner inte ens att det är en sån där dag då man behöver gå på tå för honom. Eftersom han känner sig så trygg med sin assistent så får han nog ur sig det mesta redan i skolan och behöver inte bära det inom sig tills han kommer hem.

Hur som helst så ska jag lämna över stafettpinnen till mannen ikväll, eftersom jag ska bege mig iväg hemifrån några timmar.

Retsamt.... **** Autism/ADHD

Denna morgonen började i dur, fortsatte i dur... men slutade i moll. Sonen var glad och pigg när han vaknade, vilket jag inte trodde han skulle vara efter korttidshelgen. Dessutom somnade han väldigt sent igår. Men morgonen flöt på lugnt och sansat fram tills sista minuterna innan taxin ska komma. Då kommer kraven: klä på sig, borsta tänderna m m. Så den utlösande faktorn till ett utbrott i morse var tandborstningen och det är ofta så.  Jag tror inte att det är själva borstningen som ställer till det, utan det är nog själva kravet, han är ju väldigt kravkänslig - men vissa saker måste man bara göra.

Måste köra ett rejält bildtänk få se om jag kan komma på nåt bra... Men iaf slutade utbrottet med att han sparkade med stor kraft i skänken jag nyligen målat om, så ena luckan sprack hela vägen uppifrån och ner  ;(. 

Ledsen blir man, men så länge det är materiella saker så får det ändå gå... Jag och mannen får slå våra kloka huvuden ihop och se om vi kan limma och laga, spackla och måla kanske.

Eftermiddagen här hemma har funkat bra hittills... bara det att det måste till en dusch innan dagen är avklarad, hoppas det kan göras utan bråk.

Trots det som hände i morse så känner jag mig glad nu. Vet inte riktigt vad det beror på, men kanske är jag trots allt lättad över den ändrade diagnosen. När jag nu känner mig så här glad och lite upprymd så kan jag inte låta bli att retas lite med glimten i ögat....

Jag börjar få ordentlig fotoabstinens. Men hur kul blir bilderna när vädret bara är grått, grått och grått. När nu en viss tjej långt-bort-i-sta..nä, långt-bort-i-skogen envisas med att behålla solen för sig själv och ta jättevackra bilder, så gick jag utanför huset nu på eftermiddagen och plåtade grannens charmiga uthus...

lika bra att ta svart/vitt eftersom solen ändå inte skiner ;) Ja, vackrare än så blir det inte i min gråa del av Sverige!

Här regnar det och har gjort det ett par dygn så snön smälter i rekordfart. Här hänger det en snögardin från vårt verandatak, gäller att man inte står därunder när det väl ger sig iväg neråt med dunder och brak!

Nu har timstocken signalerat att tiden är inne för sonens dusch, så nu vet ni vad jag har framför mig!

Kärlek med hårda slag **** Autism/ADHD

Nu tänkte jag bli lite djup i mina funderingar. Ska spinna vidare på några tankar jag läst idag som berör detta med känslor hos våra npf-barn. Inget lätt kapitel. Jag har så många gånger under dessa år undrat hur min son skulle varit utan dessa diagnoser som han har. Vem är han bakom dessa syndrom? Hur hade han behandlat mig, mannen (pappan), sin storebror, assistenten i skolan (som han förstås inte hade haft då), ja alla i sin omgivning? Alla har vi runt honom, och kanske speciellt jag som är hans mamma, fått ta emot hårda sparkar, hårda slag, hårda ord, fula ord, ja listan kan göras lång. Detta har skett så många gånger - rentav dagligen - så jag har för länge sen tappat räkningen. Men de gånger man fått höra "mamma, jag älskar dig", eller " du är världens bästa mamma" , eller "vad snäll du är", de gångerna är faktiskt ganska lätträknade!

Men bakom de hårda sparkarna, hårda slagen, hårda orden m m måste man lära sig att läsa av att innebörden oftast är kärlek från sitt barns sida - hur svårt det än är att tänka så, så måste man inse det. Som mamma försöker man ge sitt barn ett överflöd av kärlek, men att aldrig få den respons man i normala fall får, kan kännas övermäktigt ibland.

Det låter kanske som vi aldrig har några ljusa stunder tillsammans... naturligtvis har vi det, men på helt andra premisser mot vad man brukar ha i andra familjer. Ibland har jag fått små lappar där han talar om hur mycket han älskar mig - gissa om de betyder mycket och de lever man flera år på! Jag vet ju att han har dessa känslor även om han har svårt för att uttrycka dem på ett sätt som vi anser vara normalt. Man lär sig verkligen njuta av dessa små stunder man får av "normalt" visad kärlek!

F ö har vår helg gått lugnt tillväga när sonen varit på korttids, men vi har inte varit hemma så mycket. Denna helgen har T och reserven N jobbat med honom. Vi har hämtat hem honom för en stund sen, men jag vet inte hur läget är just nu. Jag sitter på jobbet så jag vet inte hur sonen och mannen har det för tillfället. Jag får säkert rapporter under kvällens gång.

Nu väntar en ny vecka och det blir spännande att se vad som händer under den!

En vanlig lördag **** Autism/ADHD

Här smälter vi den ändrade diagnosen mer och mer. Om vi får mer resurser vet vi inte, det återstår att se. Ska ringa fk på måndag och tala om att de kan gå efter autism i stället för AS, få se om det hjälper nåt. Kanske ringer rektorn på högstadiet för att meddela att de kan ta det med i sina tankar när de planerar nästa läsår också... Spännande är det iaf att se vilka beslut som tas här framöver för sonen! Inom ett par veckor tror jag att vi har två nya viktiga beslut i vår hand.

Denna helgen är korttidshelg så jag och mannen har det lugnt och skönt. Men trötta är vi så vi försöker sova ikapp lite. Jag tror mannen har sovit 12 timmar i natt... säger lite om vilken sömnbrist vi har här...

Idag har vi umgåtts med vänner och pratat och haft det trevligt.

En timeout-helg måste jag snart lägga in i schemat så man riktigt får ta ikapp lite vila. Jag klarar inte att hela tiden ha nåt inbokat och nu var det länge sen man var helt ledig från allt. Men samtidigt vill man ju så mycket när sonen är borta från hemmet en helg. Man skulle behöva klona sig för att hinna med allt,.

Nu blir det bara lite mys och pys och lite taco med ett glas rött, inget mer på schemat för kvällen.

Må så gott alla därute!

Jag har ingen son med AS längre! **** AS/ADHD

Rubriken stämmer faktiskt helt och hållet: Jag har ingen son med Asperger längre... ska ta det från början om vad som hände under samtalet igår med sonens hab-läkare.

Hon ringde ju mig på jobbet igår (personalen tyckte jag pratade länge i telefon...) angående intyget till min ansökan hos fk om assistans till sonen. Hon ville att intyget skulle bli så bra som möjligt så att det verkligen stämmer med hur läget är. Fantastiskt med såna läkare som bryr sig och är uppriktigt intresserade av sina patienter. Man blir så glad och det värmde långt in i hjärtat när jag pratade med henne! 

För ungefär en månad sen var vi på hab för att göra ny vårdplan (eller vad det heter). Vi tog upp frågan om inte sonen har autism i stället för asperger. Teamet tog tag i detta direkt och igår meddelade läkaren att han får ny diagnos: Asperger tas bort och det blir Autism i stället - det fanns ingen tvekan! Här går det undan minsann!

Detta känns lite chockartat men skönt trots allt, vi har fått bekräftat att våra tankar ändå har varit riktiga. Vi känner flera som har asperger men de har inte haft riktigt samma typ av problematik som sonen. Nu vet man ju att två med samma diagnos aldrig är lika, men här har det ändå varit så väldigt udda. När jag läst andra mammors bloggar i ämnet och följt dem ett tag så har min sons beteende varit mer likt den som har autism än den som har as. Men mannen och jag har hela tiden tänkt att sonen har väldigt grav Asperger. Läkaren sa också att i sonens ålder brukar man inte vara så krävande om man har asperger som min son är. Ett par gånger här på bloggen har jag t o m fått frågan av nån läsare som undrat varför han inte har autism som diagnos i stället för as. Så sträck på er - ni kan det där med diagnoser!

Det som återstår att göra med sonen är möjligtvis en bedömning hur han har förmåga att använda sig av sitt intellekt. Han har relativt högt IQ, men det gäller ju att kunna använda det på rätt sätt också. De vill försöka få fram vad som är hans starka resp. svaga sidor. Vi får se hur de kan lägga upp det på ett smidigt sätt.

Ja... så vad gör man nu...? Vad innebär detta...? Har det någon påverkan på rektor och skolchef ang skolgången nästa läsår? Kommer det att påverka försäkringskassan i assistansfrågan? Många frågor cirkulerar i huvudet, men det faller väl på plats så småningom för oss.

Tilläggsdiagnosen ADHD kommer att finnas kvar så det är fortfarande dubbeldiagnos.

Omtumlad... och tom....och ....???? **** AS/ADHD

Hela eftermiddagen och kvällen igår så åt sonen hela tiden oavbrutet kändes det som. Vet inte hur mycket han ätit i skolan, såna detaljer berättar han aldrig - knappt så han kommer ihåg vad det varit för mat. Vi började med middag där han åt dubbla portioner, sen skulle han ha mackor, bananer, två apelsiner, glass, muffins, ja, det var ingen ände på vad jag fick göra i ordning åt honom. Tröttsamt att hela tiden göra i ordning nåt, för han gör det inte själv... Men bra att han äter iaf. (PS. Vi håller sötsaksschemat noga, inget slarv där!)

Bästa morgonen på hela veckan hade vi i morse. Inget bråk över huvud taget, i stället kunde vi skoja och skämta och bli färdiga i god tid. Det kanske håller på att sätta sig det här med skola och rutiner igen. Vi får tro det iaf.

Idag var jag bara tvungen att stanna hemma lite på fm och röja lite. Jag fick blunda för att jag egentligen borde jobbat, det går till en viss gräns sen står jag inte ut om jag inte får ta tag i allt som behöver plockas i ordning. Men det är inte lätt att hålla ordning i ett sånt här hem där diagnoserna härjar hejvilt alltemellanåt.

Det ni nyss läst här ovan hade jag förberett och skrivit tidigare idag. Och tur var väl det, annars hade det inte blivit nåt alls idag. När jag åkt iväg till jobbet så ringde sonens läkare helt utan förvarning, men anledningen var intyget jag behöver till ansökan om assistans för sonen... Kan säga att vi pratade i nästan en hel timme! Och nu är jag totalt tom... och lite omtumlad... så jag kan knappt samla mig.... måste smälta detta samtal, tror min man är lika konfunderad... vi ser ut som fågelholkar i ansiktet båda två. Samlar mig tills i morgon... då kan det bli långt här på bloggen!

Måste iaf försöka samla mig och fortsätta tragla lite glosor med sonen som verkar vara på hyfsat gott humör efter skola och "fritids" idag.

"Ses" i morrn!

Trött idag **** AS/ADHD

När det är lov så klagar vi på att det inte är bra för våra barn! När väl skolan börjar så blir det en sån omställning så då kommer utbrotten av det i stället! Morr, hoppas omställningen sätter sig snart... Mornarna fortsätter att vara jobbiga här. Man är uppe i varv redan kl 7 på morgonen och sedan är det högt tempo tills 8,15 när taxin kommer. Känner att blodtrycket stiger och det är inte särskilt lågt när jag åker till jobbet sen.

På jobbet har jag haft det stressigt och sån typ av jobb som jag kallar för hjärngymnastik idag, dessutom under tidspress - full koncentration för att inte göra fel. Spänningshuvudvärken kommer som ett brev på posten. Åker direkt för att hämta sonen på "fritids" och vet att jag har en tuff uppgift när jag kommer hem - att valla och lotsa sonen, gärna få honom att göra engelskaläxan och ev en hårtvätt.

Han har ju varit uppe i varv efter skolan både igår och i förrgår så jag förväntade mig inget annat idag heller. Igår blev det alltså ingen dusch - det slutade med utbrott, trots att jag hade känselspröten ute... Idag har han haft idrott i skolan och duschat efteråt, inte speciellt noga men det får duga så. Nu hoppas jag att skolrutinerna och de nya tiderna ska ha satt sig tills nästa vecka så vi kommer i rätt fas igen. Men trots allt så verkar sonen lugnare i eftermiddag mot vad han var i går och i förrgår. Så det kanske går åt rätt håll...

Trött som jag är idag, så ska jag vid 8-tiden ikväll ut och köra ca 10 mil i jobbet. Hade helst sluppit det eftersom man behöver den där lilla stunden på kvällen att varva ner.  Men då är jag ute och kör... Längtar efter sängen NUUU!

Men innan jag landar i sängen så småningom går många av mina tankar till Mamma Zoffe som inte alls har det lätt just nu. Det hon beskriver i sitt inlägg idag känns så väl igen... många gånger har man undrat hur man ska klara sig igenom vissa dagar. Men på nåt sätt har det gått, det kommer alltid ljusare tider hur mörkt det än kan se ut. Kramar om lilla zoffe idag!

Går på tå **** AS/ADHD

Den här morgonen blev jobbigare än igår. Sonen var ännu tröttare trots att han la sig i  lagom tid igår. Men det tar säkert på hans krafter med omställningen till skola. Dels detta med tiden, att gå upp tidigt igen, och dels detta med att ha mycket folk omkring sig hela tiden måste ju också vara tröttande. Här hemma har det ju varit lugnt och rätt folktomt under lovet.

Jag påminde honom ett par gånger att han inte tagit en enda tugga av frukostmackan - och vips kom ett rytande från sonen och mackan satt i väggen ;) Så det var inte mycket av frukosten som landade i magen kan jag säga. Sen pustade jag ut när han äntligen klev in i taxin.

På förmiddagen var jag med en vän till hennes en vän. Och där fanns det en massa katter bl a två stycken perserkatter.

Gissa om jag blev ännu mer sugen på att skaffa en till katt. Vi har nämligen funderigar på att skaffa en kompis till vår Oswald. Men vi undrar ju om omställningen från en till två katter skulle bli lika illa för sonen som när vi skaffade Oswald, eller om han är lite van nu...?

Idag så var det då dax för slöjd för första gången för terminen. Man hade beslutat under förra terminen att sonen skulle fortsätta med syslöjd, egentligen ska de växla till träslöjd. Men eftersom träslöjden är farligare och svårare med sonens diagnoser så fick det bli syslöjd en termin till. Assistenten hade gått igenom det med bilder osv precis innan lovet, men han hade ändå inte tyckt det var ok idag. Märks väl lite här hemma nu på eftermiddagen och kvällen att det är lite labilt - jag går lite på tå. Få se om man kan undvika utbrott, men tyvärr skulle jag behöva ha in honom i duschen innan den tidiga läggningen ska ske. Det får väl bli en balansgång och jag får ha mina känsligaste känselspröt utdragna så jag kan avbryta ifall det skulle behövas - och helst innan utbrotten kommer.

Förresten ringde kvinnan från försäkringskassan som har hand om min ansökan om personlig assistent till sonen. Hon väntar ju på intyg från läkare.... och jag väntar också. Får hon inte in det i tid så måste de ge avslag på ärendet... hm, måste ringa hab imorgon och höra hur länge till jag ska behöva vänta.... Om jag bara får läkarintyget och kan skicka in det till fk så har jag nog ett beslut ganska snabbt sen. En ny dag i morgon alltså....

Skola igen **** AS/ADHD

Det gick faktiskt otroligt bra att få iväg sonen i morse till första skoldagen efter lovet! Lite trött var han allt, men när han väl kom upp ur sängen så sken han som solen hela morgonen. Skönt!

Jag åkte och jobbade som vanligt och när jag kom hem en liten stund innan sonen skulle komma, så stod jag på öronen här utanför huset. Hmm, jag som gick sååå försiktigt på glansisen... vet inte hur det gick till... men helt plötsligt låg jag där....För några år sen bröt mannen tummen när han gick på exakt samma ställe... Men jag kände snabbt att jag iaf inte brutit nåt, men lite mör är man väl... Hoppas ingen såg mig, det såg nog kul ut, jag skrattar gott åt det själv nu efteråt ;)

Sonen då, hur var han efter skolan idag? Jo, han hade svårt för att varva ner, kan jag säga. Uppe i varv och stirrig var han hela tiden. Vi såg en skruvad komedi på eftermiddagen, men fick ta en paus efter drygt halva filmen så han fick röra på sig lite. Vi såg färdigt den när det passade lite bättre igen. Trots höga varv i sonens kropp så blev det inget utbrott av det. Inte förrän mannen kom hem från jobbet... Ja inte för att det var just mannen som kom utan för att vi blev fler i huset. Alltid lättare när man är ensam med sonen, så fort vi blir fler än en vuxen med honom så blir det svårare. Och speciellt idag när han inte var så lugn och harmonisk av sig. Så dagen avslutades med ett stort utbrott - sen blev det sängen eftersom han var så trött - ingen idé att dra ut på det mera. Nya tag imorgon med ett gott humör!

Äntligen snart skola! **** AS/ADHD

I och med inlägget igår så känns det som man lägger året bakom sig och tar nya tag igen. Lite kul var det att blicka tillbaka, det slog mig bl a att jag har inte varit sjuk en enda gång under 2010, har inte ens haft den minsta lilla förkylning. Sen har man väl ibland mått dåligt p g a stress och press, men det är ju en helt annan sak.... Men visst känner man sig starkare när man ser att man stått emot all smitta som härjar överallt emellanåt. Med det sagt så ligger man väl snart däckad då... ;) Däremot är jag mer orolig för min man som inte varit pigg på hela hösten och vintern. Han är smårisig och trött hela tiden, blir liksom aldrig pigg. Vi har och har haft ett otroligt högt tryck på jobbet ända sen i höstas och mannen har jobbat väldigt mycket. Sen när han kommer hem är det ju ingen vila heller utan där finns det lite diagnoser som pockar på uppmärksamhet....

Nu äntligen börjar skolan imorgon och det kan bli lite ordning på torpet igen förhoppningsvis. De här två sista dagarna har faktiskt varit lite sega, stirriga och tröttsamma. Känns som det är nog med lovdagar nu.

Tack för era kommentarer jag fått, de gläder mig i hjärtat! Tänkte i o m det svara på ett par frågor jag fått. Får väl börja med att be om ursäkt till Mo för ett sent svar.  Mo undrade för ett tag sen om Kat-Kittet och hur det gått med det.  Vi fick ju det visat för oss på hab eftersom jag efterlyst det. Ja... det blev faktiskt inget mer än en liten visning på 20 minuter... sen har vi inte hört ett ord mer om det. Ska faktiskt ta upp det igen med hab, men jag tror de är väldigt dåligt insatta i att jobba med det.

Lenaeff undrade lite om det där med cykling, om det varit svårt för sonen att lära sig cykla? Kommer inte riktigt ihåg hur det var, men jag tror han lärde sig ett eller ett par år senare än andra barn. Det var faktiskt grannen som hjälpte till en gång och gav sig inte förrän han kunde! En annan femma är ju att han fortfarande inte går att lita på i trafiken. Uppsikten är väl inte som den borde... mamma har hjärtat i halsgropen ofta när vi är ute och cyklar :)

Simningen som du, Lenaeff också tog upp var även den lite sen. Men skolan satte in extra resurser så han fick åka extra till simhallen. Det var nog i trean eller fyran, då åkte han nästan en gång varje vecka och fick simundervisning. Och det gav verkligen resultat så han lärde sig ordentligt!

MammaMorran tog upp sötbehovet och vad jag gjort för åtgärder. Jag kan hävisa till inlägget där jag beskrev hur jag gjort i ordning en avprickningslista. Klicka på ordet som är markerat så kommer du dit. Hos oss fungerade det jättebra, sonen följer listan och är nöjd så. Tjatet har försvunnit - det trodde jag aldrig! Vet han bara var gränsen går så följer han det om det finns nåt visuellt stöd till det. Listan kan man naturligtvis lägga upp efter eget behov och vad det är man brukar ha hemma och/eller vad det brukar tjatas om. Jag byter ut bilderna beroende på vad som finns för dagen. Fråga gärna igen ifall du vill veta mera!

Året som gått **** AS/ADHD

Har sett nu på flera bloggar att man gjort ett inlägg om vad som hänt under året som gått. Jag tänkte också försöka mig på det, då jag tyckte det var en kul grej. Kan ju vara bra för nya läsare att se vad som hänt och ganska kul för mig själv att få en tillbakablick också. Så här kommer det månadsvis.

Januari

Den 2 januari fick vi hem vår 12-veckors katt Oswald. Vi skaffade honom för att sonen skulle få en "kompis" eftersom han inte har några människokompisar. Det visade sig bli en mycket jobbig inskolningsperiod... I en månads tid skrek han så fort katten kom i närheten! Nu är det betydligt bättre och han vill inte vara utan katten. Se så liten han var.

Nu är han ett helt år större - en lurvig sak på nästan 5 kg.

Snö och kallt var det i januri 2010. Vi hade en period med 20-25 kalla minusgrader. Brrr!

Februari

Här gjorde vi en grej som jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle gå med på. Jag och mannen var i en klass på gymnasiets Komvux och föreläste om hur det är att leva med sonen som har AS och ADHD. Det var verkligen spännande och givande. Klassen studerade till undersköterskor och blev färdiga nu till jul.

Mars

Jag och mannen var på kurs några gånger på habiliteringen.

Kursen gav väl inte så jättemycket - det var första gången de hade den, men vi har materialet kvar och kan ta fram vid lämpliga tillfällen och jobba med sonen.

Fortfarande är det snö och kallt. Vi hade -18 den 4 mars.

Ett par veckor senare så börjar jag och sonen cykla... och cykla.... och cykla, i stort sett varje dag efter skolan.

Någon gång här under våren så slutar vi ta med sonen på gemensamma saker som vi gjort som familj innan. Men vi inser att för allas bästa så delar vi nu på oss så den ena av oss är hemma med sonen. Många av våra vänner har inte sett honom sen dess.... Han har blivit mycket mera känslig för hur omgivningen är, det får inte vara för rörigt. Korttids har sedan en tid tillbaka lagt schemat så han är ensam med en personal de helger han är där.

April

LSS beviljar ledsagare till sonen tre timmar/vecka. Det fungerar fram till 1 juni då ledsagaren (en 20-årig kille) flyttar från orten. Tråkigt, för han kunde verkligen jobba med sonen på ett fantasktiskt sätt. Detta är en person vi i vår familj aldrig kommer att glömma pga hans naturliga fallenhet för att handskas med autismen.

Maj

I nov 2009 hade vi det första mötet med rektorn för högstadiet ang sonen och hans behov. (Hösten 2011 ska han börja där.) I maj 2010 har vi det 3:dje mötet och vi möts av förståelse. Rektorn inser att vi måste se oss om efter annan skola som är anpassad. Det går som på räls - vilket senare kommer att ändras negativt (vilket vi inte vet här).

Mannen och sonen gör sin årliga resa till Stockholm och sover på hotell några nätter. 

Tyvärr insjuknar sonen i influensa under resans gång och får inte ut så mycket av det. Senare blir mannen också dålig , och jag misstänker att detta skulle kunnat vara svininfluensan - de var mer än vanligt dåliga vid influensa...

Juni

Under juni månad tar en epok slut i sonens och vårt liv. Stödfamiljen slutar med sitt arbete att ha sonen hos sig en helg varje månad. De har haft honom så i sju år och vi är oerhört tacksamma för den uppoffringen de gjort.

Nu tar korttids över den helgen så han får vara där varannan helg. Tidigare hade han en helg i månaden på båda ställena.

Juli

Den 1 juli fyller vi den nyinköpta lite större poolen.

Den hade vi glädje av hela sommaren sen. Vi tar inte gärna med sonen till en fullpackad badstrand...

Jag och mannen fick en välbehövlig semester för oss själva i ett underbart vackert och varmt Karlskrona. Många foton blev tagna där, kan jag lova!

Augusti

En ny personal introduceras på korttids. En kille på 20 år som f ö ingick i den klass där vi föreläste i februari. Han blev tydligen inte avskräckt iaf... Äntligen börjar det ordna sig med personal efter lite turbulens med killar som kommit och gått. Nu är det den nya T och E som ska jobba med sonen alla hans helger på korttids. Dessutom finns det nu två reserver som sonen "godkänner".

September

Vi hade sån tur så Borås anordnade en fototävling en helg då sonen var på korttids, så då passade jag och mannen på att strosa runt och jaga motiv efter angivna teman. Inte alltför lätt faktiskt.

Under månaden har jag min första träff med ett assistansbolag. Jag drog igång en ansökan om att få personlig assistent. Kommer säkert att bli en lång och tuff prosess, men jag är beredd.

Oktober

Jag och sonen fortsätter med vår aktivitet som pågått sen mars, vi cyklar... och cyklar... och cyklar.

Sonen hade fått en ny kamera så han också kan fota lite igen. Den förra hade han sönder ett halvår innan, men vi gör ett nytt försök med en billig variant.

Äntligen påbörjas renoveringen av hallen efter alla dessa år med åverkan från diagnoserna. Målaren höll på en hel vecka och det var i sig en pärs när sonen var hemma.

November

Kampen fortsätter med högstadieskolan. Många möten och telefonsamtal avlöper. Eftersom rektorn backar från sitt tidigare beslut om specialskolan så tar jag kontakt med skolchefen. Han kommer att vara med på nästa mötet i december.

Snön kom med besked och för att stanna. Det blev till att införskaffa en snowracer och den har sonen verkligen älskat.

December

December fortsätter i mötenas tecken.

Vi hade möte med högstadierektorn och skolchefen om nästa läsår. Nu känns det hyfsat positivt igen, då det verkar som skolchefen fattar galoppen. Men man vet ju aldrig var det slutar....Nytt möte kommer att vara i Januari.

Jag hade också möte med försäkringskassan ang. assistans till sonen. Jag blev manglad och förhörd, fick vända ut och in på vårt liv - men jag var förberedd på det. Bara att avvakta och se vad resultatet blir.

Jag tar också tag i sonens sötbehov med hjälp av bilder i ett avprickningsschema. Det blev en hit ( iaf än så länge).

Nu ligger ett nytt år framför oss och kämpandet fortsätter för att det ska bli så bra som möjligt för sonen. Jag hoppas att vi fortsätter att hålla oss flytande här i diagnoslandet.

Något som också har hjälpt till att hålla modet uppe, är de nya mammor jag lärt känna genom bloggandet, vi som alla lever i detta annorlunda land. Skönt att få stöd och förhoppningsvis också ge stöd åt varann. Vi förstår nog varann på ett alldeles speciellt sätt....