Mellanlandning **** AS/ADHD

Nu är vi hemma igen ett par timmar innan vi ska iväg igen. Igår körde vi ju iväg sonen till stödfamiljen. Jag och mannen stannade i stan och sov över. Fick ett jättefint nyrenoverat rum.

Det syns tyvärr inte på bilden hur stort och härligt det var.

Igår hann vi handla grejer till katten: klösträd, kattlåda, sand, transportbur m m. Så nu tror jag vi är redo.

Idag har vi jagat runt efter presenter till sonen. Han har infört en egen regel: när han är borta extra nätter hos stödfamilj eller på korttids så ska han ha en present/extra natt! Denna gången blir det alltså tre presenter. Men nu är det fixat och det känns skönt.

På väg hem stannade vi på en lunchrestaurang som ligger nån kilometer utanför stan. Den är så mysig med öppen spis och mängder med fina orkideer på väggarna. 

Maten är det verkligen inget fel på. Man kan inte tro att det är en lunchrestaurang som lagar så otroligt god mat. Vi åt en fisk- och skaldjurssoppa. Jag hade inte vågat prova den om inte expediten föreslagit den och sagt att den var supergod. Den var supergod! 

Nu ska jag ta reda på våra saker vi handlat innan det är dags att hasta vidare...

Nära väggen? **** AS/ADHD

Nu på förmiddagen trodde jag att den berömda väggen var nära för mig. Satt på jobbet (är fortfarande där) och höll på med siffror i oändlighet, löner, bokföring m m, kände mig vimmelkantig och orkeslös - och stressad som vanligt. Jag tänkte att nu blir det nog sängläge för mig snart. Tiden går och det närmar sig lunch. Då kommer min man in på kontoret och frågar om inte vi glömde äta frukost på morgonen!!! Det förklarar nog mitt tillstånd! Vi var så stressade att vi inte hann äta frukost, sen gick tiden bara. Nu har vi ätit lunch i alla fall och jag hoppas krafterna kommer tillbaka.

Vi ska köra sonen till stödfamiljen på eftermiddagen. Sen ska han vara där några dygn, han brukar vara där några extra dygn över sommarlov och jullov. Jag och mannen ska sova borta i natt och i morgon ska vi handla lite som behövs till katten som snart flyttar hem till oss.

I morse var sonen extra rörig och uppspelt. Han och assistenten skulle vara hemma hos oss idag i stället för på "fritids". Det gillar han när det händer emellanåt men han blir så fruktansvärt uppspelt innan hon kommer. Då blir det en del dumheter men man får försöka hålla god min så gott det går. Ska hem nu och se hur det gått för dem.

Hämtningen från korttids **** AS/ADHD

Vi hämtade hem sonen igår från korttids på eftermiddagen. Man kan läsa av honom direkt och se hur helgen varit. Igår var han på topp! Helgen hade nog varit mycket lyckad. En 20-årig kille hade jobbat med honom båda dygnen. Chefen hade fått dispens från facket, tror inte man får jobba 2 dygn i ett sträck utan rast och vila annars. Men för min son var det nog ett lyckat drag, han behövde på så sätt inte vara med om nåt personalbyte.

Allt var frid och fröjd tills han kom på att han glömt sin älskade Rubik´s KUB i poolbilen de lånat! Även om vi lovar att fixa det så rasar världen för honom och han blir orolig inombords. Det blev en massa början till utbrott, men vi lyckades häva dem innan de gick så långt. Han får en påminnelse så fort han sätter igång: använd boxningssäcken! Då kommer han av sig efter ett tag och lugnar sig.

Så vi jobbar alltså på med säcken så får vi se om det ger gott resultat framöver. Det behöver nog nötas in, men vi har ändå vunnit en del med att han tänker efter lite när vi uppmanar honom att använda säcken.

Tittar in.....**** AS/ADHD

....lite snabbt för att visa att vi lever. Har problem med uppkopplingen på nätet så jag bloggar från jobbet nu.

Sonen ska vi strax hämta på korttids där han varit sen i fredags. Jag och mannen har därmed kunnat göra saker som vi annars skulle fått avstå från.

I fredags (juldagen) var vi t ex och badade i en simhall i grannkommunen. Vi är ett gäng (vänner, vänners vänner m fl) som brukar hyra simhallen någon gång under julledigheten. I år var vi ca 70 st som simmade, badade, bubblade och plaskade. Sen åt vi lite gott innan vi skiljdes åt. En rörig miljö för vår son, men mannen och jag njöt över att kunna umgås med andra utan att vara på helspänn hela kvällen.

Fredag - lördag har vi haft släktingar här som också var med och badade. Skönt att kunna ägna tid åt varandra för en gångs skull.

I morgon är det "fritids" för sonen på förmiddagen medans jag och min man jobbar.

Hoppas ni alla haft en trevlig helg!

NU har jag fått nog....! **** AS/ADHD

....av alla sparkar, slag, välta möbler, trasiga saker m m. Därför har jag köpt en boxningssäck till sonen. Detta är ju en chansning, men jag känner att det är rätt läge nu att vinkla hans ilska till något annat än det som är närmast honom när det smäller av.
Vi har pratat med honom om detta att det är dags att göra något åt situationen. Vi har förklarat för honom att vi förstår att han blir arg emellanåt, men att han måste vända ilskan till något som är tillåtet. Riva papper har inte fungerat, det går nog inte åt tillräckligt med energi, tror jag.
Läget känns också rätt med tanke på kattungen som vi får hem snart. Han sa själv häromdan: "Hur gör vi med katten när jag får ett utbrott?" Det visar ändå att han börjar reflektera över sina utbrott. Katten måste få känna sig trygg och säker här hemma och det förstår han.

Idag har vi tränat, tagit på oss handskarna och gett järnet på säcken. Han blev förvånad över hur trött man blir av det.
På något sätt så verkar han med på noterna. Jag hoppas verkligen att det ska bli något bra av det här. Är som sagt väldigt trött på att det haglar slag och grejer i huset....
Önskar er alla därute en trevlig helg! Ta hand om varandra!

Tefat **** AS/ADHD

Bistert kallt idag också, men jag lovade sonen i morse att vi skulle ut och åka tefat i eftermiddag. Så när jag jobbat klart och hämtat honom på "fritids" så bar det iväg.

Det bet i kinderna så vi stod inte ut så hemskt länge, men i alla fall så han blev nöjd. Han fick bestämma när han ville åka hem.Vi har inte fått så mycket snö men tillräckligt mycket för att barnen ska kunna ha lite roligt ute.

KLAAART! **** AS/ADHD

Nu är det klart att det roliga kommer att inträffa i familjen och det är för sonens skull vi gör det. En ny familjemedlem kommer att flytta in hos oss efter nyår. Så här ser den ut.

Eftersom sonen är ganska ensam pga sin funktionsnedsättning så har jag känt på senaste tiden att vi behövde göra nånting. Ett husdjur skulle faktiskt kunna förgylla vardagen för honom. Sen hör det till att han är allergisk mot pälsdjur! Katt har han inte kunnat leka med utan att nysa och klia sig i ögonen. Men så fick jag höra talas om Sibirisk katt som har funnits i Sverige i bara nio år, alltså sen år 2000, då de första katterna importerades från Ryssland. Rasen sägs sakna ett hormon som allergiker oftast reagerar på. Men man behöver ju testa om detta gäller även för sonen innan man skaffar en sån, både för sonens skull och för kattens. Inte roligt att köpa en och ta hem och så visar det sig att det inte funkar.

Jag började leta runt på hemsidor av uppfödare i hela Sverige för att se om det fanns kattungar nånstans. Det behövdes även finnas ett ställe dit vi kunde åka och testa. Och vilken tur vi hade, det fanns kattungar ca 10 mil från oss och dit fick vi gärna komma för att testa.

Men hur lätt är det med ett barn med asperger och ADHD att åka och hälsa på hos helt främmande människor! Uppfödaren var mycket förstående. Hon skickade katthår som hon kammat ur katten i ett kuvert så sonen fick testa hemma. Smart idé. Han klappade och sniffade på håret. Han kliade sig direkt i ögonen efter att ha tagit på håret. Ingen reaktion .

Uppfödaren sa att hon förstod vår situation men tyckte ändå vi skulle komma och hälsa på hos henne. Vi tog modet till oss och åkte dit idag med sonen. Allt gick jättebra. Sonen var uppslukad av de fem kattungarna och lekte runt med dem. Han uppförde sig t o m väl vid fikabordet.

De hade flera som var intresserade av den enda kattungen som inte var tingad. Men hon tyckte att vi skulle ha den om sonen tålde den. Hon tyckte att det var för en bra gärning. Tänk att vi kunde träffa på rätt person för det här ärendet! Bl a en uppfödare ville ha den till avel - men hon höll på den för sonens skull. Vilket flyt! Wow!

Sonen visade ingen allergisk reaktion när vi var där så vi bestämde oss för den. Så när den är leveransklar hämtar vi hem den och hoppas på att det kan bli en god vän till vår son som han kan ha mycket glädje av. 

Gnistrande vackert idag! **** AS/ADHD

Vi var ute och åkte lite på förmiddagen alla tre. Eftersom det var så vackert väder så tog vi kameran med oss. Det var ca -15 på fm och solen sken på de gnistrande träden.

Dessa kusar träffade vi på. De ser så härliga ut, men det var ett tag sen de var till frissan!!

Solen skiner så vackert, man blir glad av vädret idag. 

Inte ett moln på himlen!

I morgon avgörs det om det ska hända en rolig sak framöver. Spännande för oss! Om det inte går i lås så känns det som en katastrof för sonen. Jag längtar, hoppas, men är samtidigt lite orolig...

Dilemma **** AS/ADHD

Tyckte det var skönt att åka till jobbet idag! Jag mötte takläggare och plåtslagare här ute när jag skulle åka. De var inte så glada åt vädret, -7 grader och en vinande nordanvind! Där skulle de klättra och ligga på taket hela dan, jag var inte ett dugg avis på dem. Sen åkte jag och jobbade i värmen....

På skolfronten var det inte helt bra idag. Men det hade assistenten räknat ut innan att det skulle bli jobbigt. De skulle åka pulka/stjärtlapp under nån lektion. Det brukar alltid bli konflikt under såna situationer, idag var inget undantag. Men sonen ville så gärna vara med så de hade bestämt sig för att försöka i alla fall. Det är alltid ett stort dilemma när man vet att det är situationer han inte kommer att klara av, men så vill han gärna vara med. Ibland får vi vuxna säga nej och ibland provar vi. Svår balansgång.

Blä..... **** AS/ADHD

.... en sån dag det här blev!

Sonen hade hemkunskap idag och resten av dagen var det inte många riktiga lektioner. Det var en massa pyssel. Det kan ju vara kul, men det tillhör ju inte vardagen för sonen. Det hade gått bra i skolan men här hemma kom allt ut.

Här fick man försöka vara pedagog och styra upp situationen så gott det gick. Men det kröp i kroppen på honom ända till kvällen. Svårt att beskriva en sån här eftermiddag, men inget i hans väg får vara i fred. Jobbigt, jobbigt. Jag får behärska mig och hålla mig lugn, för jag vet att blir jag arg på honom så blir saken ännu värre. Och han kan ju inte rå för att han reagerar som han gör. Det är ju situationen på dagen i skolan som inte varit bra för honom.

I morgon är en ny dag....

Här händer det saker! **** AS/ADHD

Takläggarna har jobbat hårt idag. Hela skorstenen har de hackat ner - sten för sten. Tur att vi inte var hemma så mycket under tiden, det bankade rejält i huset. Eftersom vi drog in jordvärme för några år sen så används inte skorstenen och den vittrar bara sönder. Verkligen grovarbete för hantverkarna, de kommer att sova gott i natt.

De skulle inte få hem teglet förrän på torsdag så det tar ett par dar till innan allt är klart.

I morgon måste jag ringa till en tandläkare till sonen. Han har en tand som måste åtgärdas snabbast möjligast innan han får ont av den. Men vi har ingen lämplig tandläkare att tillgå just nu. Fick tips av specialisttandläkaren om en tandläkare i en grannkommun. Hon tyckte att han skulle kunna vara lämplig till min son. Men då får vi åka 8 mil fram och tillbaka men det kan det vara värt.

Det roliga som kanske kommer att hända i vår familj snart (som jag skrev om häromdan) har vi börjat jobba på nu. Hälften verkar ha gått i lås, nu är andra halvan kvar. Sonen har blivit involverad i det nu och han sa idag att han kommer att ligga och gråta i sin säng av glädje om det blir så!!! Kul att kunna glädja honom i så fall!

Äntligen takomläggning **** AS/ADHD

Vi har väntat länge i kö på att snickarna ska komma hit och lägga om taket. Men pga ROT-avdraget så är kön lång. I morse kom de äntligen, en kvart innan sonens taxi skulle komma. Inte den bästa tiden med tanke på hur orolig sonen kan bli av något som inte tillhör det vanliga. Men vi hade förberett honom i går kväll på att de kunde komma innan han åkte till skolan. Jag tror han tyckte det var lite spännande, allt gick bra på morgonen.

Lite brötigt i trädgården:

Funderingar på taket:

Sonen med sin skarpa blick tyckte jag skulle kolla på hur nära det nya staketet de hade parkerat med traktorn som ska frakta bort det gamla teglet.

Två små framsteg? ****AS/ADHD

Måste berätta om ett par händelser som inträffade här och som jag ser som framsteg. Andra kanske inte ens skulle registrera det men jag vill nog se nåt positivt här.

Framsteg 1: Igår var det avskedsfest för ett par av våra vänner som ska flytta långt härifrån. Det var en ganska stor fest med 50-60 personer. I förväg frågade vi sonen om han trodde att han skulle klara av en sån grej. Han frågade lite hur det skulle se ut. Men han sa att det verkade rörigt och att han inte ville gå. Vad skönt det vore om han kunde bedöma själv och tala om att det där klarar jag inte av. Det kanske kommer med tiden.

Mannen åkte ensam. Eftersom jag fortfarande inte mår bra så skulle jag ändå vara hemma. Han sa att det hade inte gått bra att ha sonen med där - för löst och för ostrukturerat för honom.

Framsteg 2: Idag vid ett utbrott så välte han inte ner så mycket saker i sin väg utan han gick upp till sitt rum, la sig i sängen och drog täcket över sig. Där låg han i ca 45 min och sen var han på bra humör igen. Tänk om han kunde komma över sitt utåtagerande och dra sig undan i stället. Ett önsketänkande från mig, kanske.

Bara helgerna är över och alla är friska ska vi jobba hårt med att vinkla hans ilska till gymmet eller dyl. Tänkte att vi kunde koppla ihop det med något roligt som kanske kommer att hända i vår familj... Vi får se om allt går i lås först. Berättar mer under veckan som kommer. Jag hoppas för sonens skull att det ska funka.....

Föräldrafritt **** AS/ADHD

På föräldramötet som var för ett par veckor sen i sonens klass kom man överrens om att föräldrar skulle komma till klassen och hälsa på lite då och då. Detta för att bryta den dåliga trend som blivit bland en del elever (skrev om det tidigare).

MEN, ett krav som de då ställer på föräldrarna är att de måste anmäla ett par dar innan de kommer, med hänsyn till min son. Han tål inte att något bryter mot det vardagliga men med förberedelse så kan det gå hyfsat bra ändå. Det går alltså inte att det helt plötsligt och utan förberedelse finns en "främmande" person i klassrummet. Jag tycker att skolpersonalen har lärt sig sonens behov rätt bra och att de tar hänsyn till det. Läraren berättade på utvecklingssamtalet häromdan att hon kört ett par oanmälda på porten. De fick inte komma in i klassrummet!

Den förälder som är med en dag får också instruktioner att följa. T ex får den personen inte stå och hänga bredvid sonens bänk för det har visat sig tidigare att han blir störd av det. Det får heller inte vara onödig trafik förbi hans bänk.

Igår hade en förälder varit med i klassen. Trots förberedelse så blev sonen orolig. Men jag tycker assistenten läser av honom väldigt bra. Hon gav honom en uppgift att jobba med på datorn i egna rummet innan det gick för långt för honom. På det sättet kunde man undvika utbrott och sonen höll sig relativt lugn.

Utvecklingssamtal **** AS/ADHD

Jag var på utvecklingssamtal idag på sonens skola. Närvarande var hans assistent, klassföreståndare och skolans specialpedagog.

I det stora hela så fungerar allt ganska bra. Men man ska ju sätta upp mål att jobba mot och det är inte lätt när han har diagnoserna. Det som behövs jobbas på är ju brister p g a handikappet. T ex att han ska försöka hålla sig till ämnet och inte fladdra iväg (ni förstår säkert vad jag menar). Men det är ju ett av problemen med asp och adhd. Man har inte så lätt för att koncentrera sig och hålla sig till saken.

En annan sak de tog upp är idrotten. Lagsporter är svårt. Den sociala biten med samspelet. Och för att klara målen i idrott så måste man klara samspelet. Jag anser att det kanske är en grej som han aldrig kommer att klara. Det är en del av handikappet som han får leva med. Som vuxen kommer han säkert att välja bort såna delar i sitt liv.

Det är inte lätt att sätta upp vettiga mål för sonen, för det får inte vara för svåra mål, de ska kunna gå att uppnå för honom och inte vara omöjligt.

Längtan kan vara svår.... **** AS/ADHD

Så här kan det gå med frukosttallriken när längtan efter storebror blir för stor.

Och när han dessutom förstår att de inte kommer att vara hemma tillsammans så mycket nästa gång brorsan kommer, så är det svårt att styra känslorna.... Som tur var så hade det mesta av frukosten redan hamnat i magen.

Lyckad fest! **** AS/ADHD

Så kom jag och mannen iväg på festen i alla fall.

Det var de här glada syskonen som fixat en fest för sina föräldrar som firade 40-årig bröllopsdag!

De hade skrapat ihop gamla kompisar till föräldrarna som inte setts på många år. Dessutom var vi inbjudna som umgåtts med dom både nu och då. Vi har varit ute på en del galna upptåg med dem speciellt innan barnen kom. Vi har satt våra spår hos de här syskonen, våra galna upptåg glömmer de inte även om de var små när vi höll på som mest.

Det var snyggt dukat med välkomstdrink när vi kom.

Under tiden som vi njöt av drinken så blev huvudpersonerna kidnappade av den ena dottern. Här kommer de med ögonbindel på sig, de hade ingen aning om vart de kommit. De trodde att de skulle ut med närmaste familjen på restaurang i stan.

Sen bjöds det på underhållning av varierat slag och en trerätters middag. Allt var fantastiskt gott!

Det här var ett fint sätt av barnen att visa sin uppskattning av sina föräldrar. Och vi var så glada över att vi blev bjudna och fick vara med om den här kvällen.

Vi kom iväg båda två tack vare att sonen är hos stödfamiljen. Svårt att ha honom med på sånt här och inte är det kul att gå ensam heller.

Lugnt .... **** AS/ADHD

Sonen blev hämtad av pappan i stödfamiljen på kvällen. Men på eftermiddagen tänkte jag ta det riktigt lugnt för att kurera mig och vila upp mig. Så jag föreslog att jag kunde hyra en film så att sonen och jag skulle mysa i soffan medans vi såg den. Men sonen ville inte hyra nån film. I stället så kollade jag runt lite på Tv-kanalerna och fastnade för ett program som handlade om en familj som fått sexlingar för tre år sen. Tanken slog mig: tänk om man hade sexlingar varav en eller kanske två som har asperger och ADHD!!! Man har det nog rätt lugnt ändå, om man jämför med en sån situation...

Idag var det många sjuka i sonens klass, ca 1/3 av klassen var hemma. Igår hade de flesta fått vaccinet mot svininfluensan och det satte tydligen sina spår. Sonen har inte fått vaccinet och är pigg som en mört! Hoppas det håller i sig och att han slipper influensan.

Sjuk, men vackert! **** AS/ADHD

Nu är jag riktigt orolig över hur det ska gå till helgen här. Sonen ska till stödfamiljen över helgen och jag och min man har fullspäckat schema. Jag ser mycket fram emot en hemlig överraskningsfest på lördag. MEN, jag mår inte bra! Känns som en influensa är på stort G. Jag VILL INTE bli sjuk, försöker kurera mig så gott det går och det är ju ett par dar kvar. Men just nu känns inte hoppet så stort att det ska fungera för mig . Vi får se.

I morse hade vi det så fantastiskt vackert här utanför. Jag sa till sonen att han måste titta ut. Han sprang genast och hämtade sin mobil. Resultatet hade blivit ännu bättre om jag orkat gå ut och fotat, nu är det taget genom köksfönstret och dessutom med en mobil som inte har den bästa kameran. 

KAT-kittet **** AS/ADHD

Resonemanget fortsatte på habiliteringen. Jag framförde frågan om KAT-kittet skulle vara något för sonen. Fick tips av Mia (tack Mia för tipset) att hon fått det till sin dotter och det hade fungerat bra.

Det är alltså ett redskap för KBT-träning. Det ska bl a kunna förbättra förmågan att uttrycka känslor m m som sonen har mycket svårt för. De visste knappt vad KAT-kittet var för något men de skulle forska i ämnet. Tänk att man måste få tips från bloggen på saker som egentligen habiliteringen ska tipsa oss om.... Jag har i flera år efterlyst nån form av beteendeterapi till sonen som jag anser att han behöver. Men de har inte vetat om något som passar. Vi får se vad de kommer fram till nu.

Jag måste bara visa er vad vår utetemp står på just nu:

Rekordkallt för den här säsongen, brrr! Och ändå är klockan bara 21. Undrar vad den går ner på innan natten är slut? Men vi ska inte klaga, idag såg vi solen som vi inte sett på länge :-)

Sonen ska gymma! **** AS/ADHD

Min man och jag hade ett möte på habiliteringen idag med arbetsterapeut och specialpedagog. Det blev lite uppföljning av vad som hänt sen sist och vi berättade lite hur det varit med skolan bl a.

Vi kom också in på sonens utåtagerande och hur man ska få bukt med det. Han är så gott som lika lång som mig nu (jag är 168) så det är ingen liten pojke längre. Det blir ju alltså kraft i hans sparkar och slag. Jag berättade att jag funderat på boxningssäck och det tyckte de i och för sig var ett bra sätt. Men om det skulle funka på honom att han inte slår nån är ju svårt att säga. Så vad gör vi, vågar vi eller vågar vi inte?

Som förslag så länge var att vi skulle utnyttja gymmet vi har i källaren. Kanske göra nåt litet program som sonen kan köra igenom.

Det behöver ju inte vara mycket och ta lång tid, bara han får ut lite energi. Då skulle man kunna hänvisa till gymmet de dagar han kommer hem från skolan och är i obalans. Kanske kan man få ur honom frustrationen på gymmet i stället för på oss eller saker (datorer m m). Frågan är bara hur man motiverar honom att komma igång?!? Någon som har några tips på nån typ av morot?

Drömtillvaro.... **** AS/ADHD

Nu är sonen inne på tredje dygnet i rad då han är lugn och harmonisk. Inte ett enda utbrott under dessa dagar. Det är som en drömtillvaro.

Det får mig att tänka på hur livet skulle sett annorlunda ut om all personal runt barnen med AS och ADHD hade rätt utbildning och att skolklasserna var anpassade efter dessa elevers behov. Naturligtvis skulle det bli fel ändå ibland men inte så att det skulle vara utbrott varje dag, som det faktiskt varit under en period nu. Man blir sååå trött på att vardagen ska vara full av utbrott, det sliter på en mer än man tror.

Igår kväll när jag skulle gå och sova så låg det en gullig lapp på min säng.

Såna här små guldkorn tar man verkligen till hjärtat, eftersom han har så svårt att tala om känslor som jag nämnt tidigare. Det finns något där inne i alla fall, men som är så svårt att få fram.

Idag tryter orken och krafterna på mig. Kände inför helgen som gick att jag skulle behövt vara hemma och vila, men istället drog vi ju iväg till stan m m. Jag känner mig lätt febrig och matt nu, men man har ju aldrig tid att vara sjuk. Imorgon är det möte med hab, sen jobb resten av veckan. Och i helgen är det fullt ös igen. Vi ska på en hemlig överraskningsfest på lördagen och på söndagen ska vi på kurs i Göteborg. Skulle behöva en time-out från allting snart. Men sen är sonen hemma två helger i rad så då blir det ingen vila. Jag får försöka kurera mig på något sätt under veckan här, lägga mig tidigt kanske.

Harmonisk kille **** AS/ADHD

När vi hämtade sonen på korttids igår eftermiddag så märktes det direkt hur lugn och harmonisk han var. Så fort man ser hans ansikte så kan man läsa av hur helgen varit.

De två unga killarna som jobbat under helgen är nog väldigt lämpliga för jobbet och sonen trivs som fisken i vattnet ihop med dom. Killen som jobbade igår vid hämtningen sa att de varit och bowlat och det hade varit kul för dem båda två. Roligt nu när sonen börjar bli lite äldre då de kan ha ungefär lika intressen och ha roligt ihop.

Så skönt att slippa utbrott efter helgen! Nu har han kommit hem från skolan här och han känns lika lugn nu också. Assistenten skrev i kontaktboken att han varit så lugn och go´ idag. Nu är ju ordinarie ass. tillbaka så han känner sig nog trygg igen.

Senare i veckan ska jag och mannen på möte på hab, får väl se vad de har att komma med.

Shopa-dag i stan **** AS/ADHD

Egentligen skulle jag behövt vara hemma och röja lite idag. Men jag blev shopa-sugen så jag och mannen åkte in till Borås några mil härifrån. Jag jobbade hemifrån en stund på förmiddagen innan vi åkte.

Vi köpte bl a en sänglampa till sonen som ska skruvas fast på väggen. Just nu har han en golvlampa bredvid sängen som egentligen ska stå i gästrummet. Jag är lite rädd för att ha en golvlampa i sonens rum. Dels för att han kan välta den vid utbrott och dels för att han kan glömma att stänga av den innan han somnar och att den kan välta i sängen på natten. Allt kan hända när man har ett barn med AS/ADHD. Man måste alltid tänka på säkerhet och risker.

Köpte också en vinterjacka till sonen. Han växer något kopiöst just nu och kommer växa ur den jackan han har nu innan vintern är slut.

Vi köpte också en personvåg som mäter både det ena och det andra. Det var lite för skojs skull som jag fått för mig att jag ville ha en sån.

Vi åt lite gott och sen gick vi på bio innan vi åkte hem.

Att skiljas är aldrig roligt **** AS/ADHD

Min man lämnade sonen på korttids idag. Direkt när han kom med taxin från skolan så åkte de till korttids. De gjorde precis som vanligt när han ska dit. Men något var fel och han fick ett ordentligt utbrott vid överlämnandet där.

Sonen har alltid haft svårt för uppbrott och sånt. När han ska bli lämnad och även hämtad för den delen. Allt som har med förändring av situationen är alltid jobbigt.

Idag jobbade den 19-åriga killen på korttids. Jag hoppas bara att han inte blir skrämd. Han har blivit förvarnad av sin chef att det kan bli så här, men att sen uppleva ett rejält utbrott i praktiken kan nog vara en skrämmande upplevelse om man inte varit med om det innan.

Min man hann inte läsa i kontaktboken från skolan idag, så vi vet inte om det hade hänt något där som orsakade utbrottet. Annars tycker man det är konstigt - favoritkillen tar emot och sonen får värsta utbrottet. Han kanske blev så glad att se honom så han smäller av på det här sättet...? vem vet. Hoppas att de fick en trevlig eftermiddag och kväll. Det brukar lugna sig när de blir ensamma.

En rak höger.... **** AS/ADHD

.... kunde det ha blivit idag. Det var i matsalen i skolan som en kille brötade bakom ryggen på min son. De började munhuggas och sånt klarar inte min son. Assistenten såg hur han svartnade i ögonen och då är småckan inte långt borta. Men jag är så här glad över att vi fått en sån fantastiskt bra assistent till sonen.

Hon lyckades avstyra det hela och då ska ni veta att det krävs ansträngning från hennes sida. Hon använde sig av "glasstricket". Det betyder att man måste komma på något annat som helt plötsligt drar sonens tankar till något helt annat, t ex: nu går vi och köper glass. Nu gällde det inte glass i det här fallet utan något helt annat. Det gäller alltså att bryta hans mönster.

Detta är något som vi och assistenten fått lära oss på nån kurs vi varit på.

Assistenten är lärarutbildad, ganska ung, och har fått gå några kurser/föreläsningar om asperger och ADHD som rektorn skickat henne på. Hon har sugit åt sig undervisningen och tipsen på ett suveränt sätt och passar verkligen för att jobba med barn med autismproblem. Vilken tillgång hon är för skolan, sonen och kommande elever!

Äntligen ordinarie assistent **** AS/ADHD

Då är ordinarie assistent tillbaka och jobbar med sonen igen. Jag tror det gått sju veckor sen sist och sonen har längtat. Så idag var det dags. Han var lite spattig i morse men det gick ändå hyfsat bra med frukost m m.

I skolan hade han varit uppspelt när han kom. Så det blev att han fick jobba i eget rum på fm för att få ner honom på jorden igen. Eftermiddagen hade sen gått bättre.

Det är inte lätt med alla dessa känslor för honom. Idag var han ju så glad över att hon var tillbaka och då blir ju det också lite fel eftersom han inte riktigt kan styra sig. Nu hoppas jag att alla vikariat ska vara över så han hinner komma ner i varv innan jullovet börjar.

Hopp om bättring **** AS/ADHD

Nu lever vi på hoppet om att det ska bli bättre för sonen resten av veckan. Idag hade han haft vikarie nr 2 fram till lunch, sen hade en av klassföreståndarna haft hand om honom. Ingen bra lösning när det blir så sönderstyckat. Men det är trots allt bättre för sonen att ha kända ansikten omkring sig än att få nån helt främmande vikarie.

I morgon är det tänkt att den ordinarie assistenten kommer tillbaka. Första gången på många veckor som det blir som vanligt igen. Hela familjen ser fram emot det...

Ingen bra dag **** AS/ADHD

Det blev inte bättre i eftermiddag heller. Som väntat, egentligen. Eftersom den här skoldagen inte blev som planerat så hade jag inte räknat med annat. Så dagen fortsatte med att vara sur och full med små utbrott.

Sonen hade ju sett fram emot en fullt normal vecka, men nu blev det verkligen inte så. Bara att ta sig igenom och vänta på bättre tider.

Dagen började med.... **** AS/ADHD

.... UTBROTT!

Sonen hade sett fram emot denna veckan. De sex veckorna som matteprojektet pågått är slut nu. I och med det så skulle den ordinarie assistenten jobba med sonen igen.

Men så ringer hon på morgonen och vill förvarna att någon annan tar emot sonen på skolan när han kommer med taxin . Hon är alltså hemma med sjukt barn. Det är ju sånt som händer naturligtvis, men för sonen var det katastrof.

Jag berättade det för honom och det går bra några minuter, men sen kom utbrotten. Han hann med att både kasta och mosa sönder Omega-3-kapslar (fett och oljigt!) och att kasta clementiner med en väldig kraft i golvet (splatch).

Jag hann torka upp det någorlunda innan jag åkte till jobbet. Nu när arbetsdagen är slut ska jag torka ordentligt. Men då blir det i alla fall nyskurat och fint!

Helgen slut **** AS/ADHD

Vi åkte iväg en sväng alla tre på fm medans 22-åringen sov klart. Han var på inflyttningsfest hos en av sina bästa kompisar i går kväll och den höll på till småtimmarna... 11-åringen skötte sig fantastiskt bra när vi var borta trots att han var spattig på morgonen - han fick nåt stolleryck men var på bra humör .

När vi kom hem fick han nåt utbrott när han förstod att tiden var knapp innan storebror skulle ta bussen hem.

Mannen och 11-åringen skjutsade 22-åringen till Borås där bussen till Linköping skulle gå. Sen passade de på att spela biljard och ta lite kvällsbilder.

Själv jobbade jag under tiden. Nu tar vi nya tag till en ny vecka!

Naturscener av olika slag **** AS/ADHD

Morgonen flöt på bra här hemma trots att 11-åringen väntade på att 22-åringen skulle vakna. De har inte riktigt samma dygnsrytm. 11-åringen är väldigt morgonPIGG!

Jag och mannen tänkte att vi kunde ta en promenad alla tre i väntan på storebror men sonen vägrade följa med. Så jag och mannen gick iväg när storebror vaknat, då fick brorsorna en stund för sig själva tillsammans och det var nog bra. De hade spelat Wii och byggt lego m m.

Promenaden tog vi längs en vandringsled i naturskönt område här i närheten. Många vackra naturscener fick vi avnjuta.

Men vi fick också "njuta" av sånt som INTE hör hemma i naturen. Vad gör den här soffgruppen här vid vägkanten?

Några kilometer längre fram hittade vi en mycket snygg bil!

Skönt var det i alla fall att komma iväg en stund. Det är alltid svårare för sonen ju fler man är hemma. Nu fick det vara han och storebror ett tag och då är det ofta lugnare för alla parter.

Efterlängtad storebror är hemma **** AS/ADHD

Sent igår kväll kom storebror hem. Till stor glädje för lillebror. Han är så glad att han inte vet hur han ska bära sig åt.

Sist storebror var hemma med sin flickvän så höll han sig i två dygn, skärpte sig till max. Sen brast det ordentligt och de fick stå ut med lite av varje från 11-åringens sida...

Den här gången är storebror bara här knappt tre dygn och jag hoppas lillebror kan fixa det den här gången. Vi får väl se vad som väntar denna helgen...

Trevlig helg på er!

Aldrig mera läxa!?! **** AS/ADHD

När jag hjälpte sonen med glosläxan igår så kom jag att tänka på hur skönt det är den här terminen. Vi har sagt ifrån läxor till sonen!

Drastiskt beslut, men ett helt och hållet rätt beslut. Vi hade det uppe på hab. flera gånger om hur jobbigt det var varje dag det var dags för läxa. Rena världskriget hade vi här hemma och det var aldrig roligt. Till slut var det nån på hab som sa att hemma ska det vara lugnt. Sonen ska inte behöva komma hem från en ansträngande dag i skolan och få ytterligare krav på sig. (Det hör till också att han är mycket kravkänslig.) Vi föräldrar ska inte behöva ställa dessa onödiga krav på honom och bråka så, vi ska kunna ha en lugn och harmonisk relation.

Nu har de ordnat så att han får jobba ikapp på fritidstid en em i veckan om det behövs. Även göra lite av det som de andra har i läxa. Då behöver han inte komma efter. Som tur är så har sonen lätt för att lära sig, hur det hade varit annars är svårt att säga. På ett utvecklingssamtal vi hade med hans lärare, frågade hon om  det var viktigt för mig att sonen får in all kunskap. Nej, svarade jag, det viktigaste är att han mår bra.

Men, jag skrev ju att jag hjälpte honom med glosläxa...Den har han fortfarande för vi tycker att den funkar någorlunda bra än så länge. Den kan han göra via nätet och då är det upplagt så det är bra struktur för sonen. Så länge det fungerar för honom så fortsätter vi med det. Men i övrigt är det som en stor befrielse för oss alla i familjen!

En bra skoldag = lugn pojke **** AS/ADHD

Sonen hade ett mycket bra anpassat schema för skoldagen idag. Endast en lektion var tillsammans med övriga klassen.

Bl a hade han haft hemkunskap och bakat scones. Ämnet är nytt för terminen. Det är ju ett ämne som sonen inte klarar av att ha ihop med övriga klassen - rörigt värre, ingen som sitter på sin plats. Han fick t o m ta med sig smakprov hem, gott!

Han var på så bra humör och lugn och go´ så vi åkte till en affär där han älskar att gå och titta. Jag brukar vara mindre glad åt att ta med honom i affärer p g a hans utåtagerande. Rena mardrömmen är att han ska få ett rejält utbrott när man är och handlar. Men han skötte sig exemplariskt och han köpte sig en bil. Han har bestämt sig för att han ska samla på bilar.

Svart oktober... **** AS/ADHD

...har man kallat oktober månad i sonens klass. Ett extra föräldramöte anordnades i går kväll. Detta med anledning av att under oktober så hade en hel del nya problem uppstått i och runt klassen. Det gällde både under och efter skoltid.

Det handlade om mobbing, tjuvrökning, kränkning, utfrysning, otrevlig attityd, dåligt språk m m. Lärarna ville ta tag i detta omedelbart och få med sig föräldrarna på att man måste samarbeta. Sonen är ändå relativt skyddad eftersom han alltid har en vuxen med sig, vad han än gör och det känns mycket skönt.

Det här blev en påminnelse om att de börjar närma sig tonåren och allt vad det för med sig. Tänker också på sonen som vi tänkt skulle kunna gå kvar i den här skolan t o m 6:an. Men han får det nog svårare med tanke på att attityden förändras, hittills har eleverna varit så duktiga på att visa hänsyn till hans behov. Hoppas det kan fortsätta så.

Morgon MED diagnoser! **** AS/ADHD

Kan inte låta bli att visa hur en morgon ser ut hos oss. Jag gör detta med ett leende. Man är så van, samtidigt som man blir galen på allt städande och plockande.

   Tyvärr en dålig bild, jag vet. Den är tagen med mobilen i stressen efteråt.

Så här ser det alltså ut efter en helt vanlig morgon när sonen åkt till skolan. Här har han bytt om m m. Och detta är alltså INTE efter ett utbrott utan en helt vanlig morgon hos oss. Efter ett utbrott ser det inte så här "snyggt" ut, kanske kommer det en bild på det en annan gång.

Jag tror inte att "normala" familjer kan föreställa sig hur det kan se ut hos "diagnosfamiljerna", det måste nog upplevas!

När vi fick vår efterlängtade son så fick vi ju också med diverse diagnoser, jag tycker det skulle sett ut så här: er son har AS, ADHD och SH!   SH står för Städhjälp :-)

Milstolpe i sonens liv **** AS/ADHD

Det blev lite struligt med tiderna idag p g a en liten miss om att tiden för hämtning på korttids blivit tillfälligt ändrad. När jag kom hem med sonen så behövde jag åka och hämta mannen några kilometer hemifrån. Jag och sonen hann vara hemma i tio minuter. Sonen hade ingen lust att ge sig iväg ut igen. Jag sa att han fick gärna vara hemma den stunden. Det ville han egentligen inte heller, men han ville absolut inte ut och åka. Han har aldrig i hela sitt snart 12-åriga liv varit hemma ensam. Men jag sa att vi kunde prata i mobilen under hela tiden som jag var borta, ifall han ville vara hemma. Sen satte han på TV:n och sa att jag kunde åka ensam.

Innan jag åkte satte jag timstocken på 20 minuter. Inom den tiden sa jag att vi skulle kommit hem. Det tar ungefär en kvart fram och tillbaka.

Allt gick bra, han satt i soffan och såg på TV fortfarande när vi kom hem. Hoppas att detta kan bli början till att han kan vara hemma ensam i alla fall för en kort stund.

Frukost UTAN diagnoser **** AS/ADHD

I morse laddade vi batterierna med en frukost utan diagnoser.

T o m ljuset fick vara tänt under hela frukosten, vilket inte fungerar annars. Det SKA bara blåsas ut, inget mys här inte. Men i morse var det som sagt lugnt, uppskattar detta lugn som vi får ha emellanåt tack vare den avlastning vi har.

Var rädda om varandra! **** AS/ADHD

Eftersom vi är barnlediga denna helgen så hade vi bestämt redan innan att vi skulle utnyttja den här lördagen på ett bra sätt. Göra nånting som annars blir bara en tanke, och så tycker vi att vi är så stressade med annat så det blir ingenting av det. Vi bokade in att idag skulle vi hälsa på vänner som vi inte träffat på länge. Äldre och/eller sjuka. 

Vi började med att besöka en man på 93 år som bor på ett äldreboende. Jag har känt honom sen jag var riktigt liten. Och nu tog det ett tag innan han kände igen mig, men det ljusnade för honom till slut.

Sen besökte vi en kvinna på 94 år. Man blir själv uppmuntrad när man ser hur pigg och glad hon var. Humöret på henne var verkligen på topp. "Jag har inte ont nånstans", sa hon. Tänk att få vara så pigg och vital vid en så hög ålder!

Sen avslutade vi besöksrundan med att hälsa på en lite yngre person som kommit hem från sjukhuset där han var riktigt illa däran. Men efter operation och diverse medicinering så ser han ut att vara på bättringsvägen nu. Gav honom en krya-på-dig-bukett.

 

Detta är ju såna saker som vi inte kan göra när sonen är hemma. Det går inte att ta med honom bort och tro att man ska få sitta och prata en stund. Därför är det sällan som det blir av att göra så här, att ta sig tid till det. Men det gläder både oss och andra när man gör små besök och visar att man uppskattar varandra.

Var rädda om er, alla därute!

Fredag igen! **** AS/ADHD

Då är det fredag igen och jag jobbar som vanligt hela dan till sena kvällen. Tog mig en timmes ledigt på förmiddagen för att åka till frissan och klippa mig. Har inte ens haft tid att klippa mig på jättelänge p g a den här olyckan med min arbetskamrat så jag fått jobba så mycket. Insåg att det bara var att boka en tid och smita från jobbet för att få det gjort.
Jag tyckte den här tavlan var så käck. En lokal konstnär gav den till frissan när hon öppnade sin salong för många år sen. En påminnelse till henne att hon inte skulle klippa öronen av sina kunder :-)

Igår eftermiddag och kväll var sonen helt underbart go´ som han inte varit på länge. Man ser verkligen vilken betydelse det har för honom att det inte inträffar den minsta lilla incident i skolan som rubbar hans balans. Igår hade det tydligen varit en helt normal dag utan extra inslag. Så skönt! Det har varit utbrott titt som tätt nu, tycker jag och man blir sååå trött på dessa explosioner för minsta lilla. Men igår hade vi det mysigt tillsammans, spelade kort m m. Inget utbrott!!!
Direkt efter skolan idag så körde mannen honom till korttids där han ska vara över helgen. Idag och i morgon jobbar den killen som vi haft några gånger som avlösare hemma och som jag hoppas det blir fortsättning med. På söndag skulle en annan ung kille jobba. Tror det blir bra. De blir ju kompisar på ett annat sätt än han blir med övrig personal.
Trevlig fredagkväll till er alla!

Jag har skaffat en katt....**** AS/ADHD

....eller kanske två. Detta är inte i verkligheten utan i mina tankar. Det började egentligen i somras då vi hälsade på en familj som hade den här katten:

Ni förstår säkert att jag inte kan släppa tankarna på henne när ni ser hur söt hon är! Familjen hade byggt en stor inhägnad till henne med klätterträd m m. där hon kunde härja runt. (Bild lånad från www.lovelychinese.se)

Jag tänker också på min son, som de flesta andra med dessa diagnoser, blir ganska ensam. Av vissa orsaker har de ju svårt att få och sen även behålla kompisar. Då tänker jag ibland att han borde ha ett djur i stället. Hund kanske, men då blir man väldigt låst, känner inte för det. Katt är också ett passande men inte alls på samma sätt. Dessutom har grannen skaffat två kattungar så vi kan väl hjälpas åt när det behövs. Jag och sonen träffade dem igår en stund och grabben hade så roligt. Men jag undrar hur han skulle bli, en katt är ju lite flygig och farig. Undrar om sonen skulle kunna vara lugn eller om han blir mer hyperaktiv och okontaktbar när han bara bryr sig om katten? För ett par år sen hade vi en kattunge hos oss i fem dygn. Det gick knappt att få honom att sitta still och äta när katten for omkring. Skulle han vänja sig med det så småningom, eller? 

Sen hör det till att han är lite allergisk mot katter, men den här rasen är det många allergiker som tål, Sibirisk katt.

(Bilden lånad från alvnas.net) Visst är de söta.

De husdjur vi har just nu är två sköldpaddor som bott hos oss sen de var riktigt små, vi har haft dem i snart tio år.

Sonen har börjat bry sig mera om dem nu på senare tid, han pratar och leker med dem. Men en katt är ju betydligt gosigare.

(TACK till Inger, Faye och Ulrika för att jag fick låna era kattbilder.)

Möte med högstadierektor **** AS/ADHD

Idag var det dags för ett nytt möte med rektorn för högstadieskolan i kommunen. Vi har redan tagit kontakt med skolan med tanke på att vi inte tror att sonen kommer att kunna gå där. Då måste det finnas tid att se sig om efter annan lämplig skola. Han går ju i 5:an nu så det är 1,5 år kvar. Men tiden går fort. Detta var möte nr 2. Förutom vi föräldrar och rektorn så var sonens assistent, korttidschefen och specialpedagog med på mötet.

Förra mötet ägnade vi åt att beskriva sonen i största allmänhet och att förklara ungefär vilka åtgärder man gjort för honom i skolan nu.

När vi kom till mötet idag fick vi i uppgift av rektorn att göra en lista på:

1) MÅSTE = saker som absolut måste vara på ett visst sätt för att det ska fungera för sonen.

2) BÖR = sånt som vore bra om det var på ett visst sätt men som inte är tvunget att vara så.

Måste-listan såg ut ungefär så här:

* Han behöver alltid ha samma personer omkring sig.

* Aldrig stå i kö.

* Alltid sitta på samma ställe i klassrummet och i matsalen.

* Alltid ha ett bildschema över dagen, veta i förväg vad som ska   hända, även tillfälliga saker som t ex brandövning m m.

* Alla raster måste vara schemalagda och vara tillsammans med en vuxen.

* Slöjden måste ske enskilt.

BÖR-listan blev tom.

Sonen är sån att om en sak inte fungerar så blir det stark reaktion, det finns inget mellanläge eller nån gråzon. Därför hittade vi inget som kan vara si eller så men som inte behöver vara det.

Ett bra bevis för hur känslig han är är ju vad som hände när flourtanterna kom in i klassrummet. Det var ändå förberett, men det gick inte bra ändå. Hur mycket som är annorlunda inträffar inte på ett högstadium både i och utanför klassrummet?

Hur lätt ser det här ut att kunna fungera på en högstadieskola med många elever? Jag tänker också på att attityden förändras och blir tuffare nu när de blir tonåringar snart. De tar kanske inte samma hänsyn som de hittills gjort.

Nu ska rektorn smälta alla uppgifter och krav så får vi se vad hon kommer fram till. I maj bokade vi nästa möte. Då tror jag att hon kommit fram till att hon inte kan lösa situationen till sonens bästa. Hans assistent som jobbar med honom i skolan nu anser att det inte kommer att gå att lösa. Jag hoppas också att rektorn forskat fram nåt annat lämpligt för honom.

Hjärtat gick sönder! **** AS/ADHD

Nej, nu är det inget som kraschat denna gången.
I morse när jag klev ur duschen märkte jag att mitt hänge på halsbandet var borta. Det är ett hänge som jag fick av den som skulle bli min man sen. (Hittade det på golvet sen.)

Jag har t o m graverat in datumet på baksidan (22/3-80). Det är ett datum som betyder väldigt mycket för mig. Jag har haft det på mig nästan varje dag sen dess.

Jag trodde aldrig att man skulle kunna slita ut det men det syns på översta bilden att öglan är utsliten.
Men jag är otroligt glad och tacksam för att inte kärleken mellan oss är utsliten - den blir t o m starkare och starkare. Det är inte alltid så lätt att leva med dessa diagnoser i en familj. Undersökningar har ju också visat att skilsmässofrekvensen är hög bland familjer med AS och ADHD. Nu har vi haft turen, jag och min man, att kemin stämmer mycket bra mellan oss. Sonen har aldrig kunnat spela ut oss mot varandra. Sen försöker vi att se eländet med lite humor - inte alltid så lätt men vi försöker. Vi kan också peppa varandra när det behövs.
Jag har sagt många gånger att jag är glad att vi är två. Beundrar de mammor som lever ensamma och kämpar med diagnoserna. Starkt, tycker jag.
Nu ikväll har vi haft en mysig stund och spelat kort alla tre innan grabben skulle sova. Trots det som hände i eftermiddag....men det är ju liksom bara att gå vidare (se inlägget före detta).