Idag var det dags för ett nytt möte med rektorn för högstadieskolan i kommunen. Vi har redan tagit kontakt med skolan med tanke på att vi inte tror att sonen kommer att kunna gå där. Då måste det finnas tid att se sig om efter annan lämplig skola. Han går ju i 5:an nu så det är 1,5 år kvar. Men tiden går fort. Detta var möte nr 2. Förutom vi föräldrar och rektorn så var sonens assistent, korttidschefen och specialpedagog med på mötet.
Förra mötet ägnade vi åt att beskriva sonen i största allmänhet och att förklara ungefär vilka åtgärder man gjort för honom i skolan nu.
När vi kom till mötet idag fick vi i uppgift av rektorn att göra en lista på:
1) MÅSTE = saker som absolut måste vara på ett visst sätt för att det ska fungera för sonen.
2) BÖR = sånt som vore bra om det var på ett visst sätt men som inte är tvunget att vara så.
Måste-listan såg ut ungefär så här:
* Han behöver alltid ha samma personer omkring sig.
* Aldrig stå i kö.
* Alltid sitta på samma ställe i klassrummet och i matsalen.
* Alltid ha ett bildschema över dagen, veta i förväg vad som ska hända, även tillfälliga saker som t ex brandövning m m.
* Alla raster måste vara schemalagda och vara tillsammans med en vuxen.
* Slöjden måste ske enskilt.
BÖR-listan blev tom.
Sonen är sån att om en sak inte fungerar så blir det stark reaktion, det finns inget mellanläge eller nån gråzon. Därför hittade vi inget som kan vara si eller så men som inte behöver vara det.
Ett bra bevis för hur känslig han är är ju vad som hände när flourtanterna kom in i klassrummet. Det var ändå förberett, men det gick inte bra ändå. Hur mycket som är annorlunda inträffar inte på ett högstadium både i och utanför klassrummet?
Hur lätt ser det här ut att kunna fungera på en högstadieskola med många elever? Jag tänker också på att attityden förändras och blir tuffare nu när de blir tonåringar snart. De tar kanske inte samma hänsyn som de hittills gjort.
Nu ska rektorn smälta alla uppgifter och krav så får vi se vad hon kommer fram till. I maj bokade vi nästa möte. Då tror jag att hon kommit fram till att hon inte kan lösa situationen till sonens bästa. Hans assistent som jobbar med honom i skolan nu anser att det inte kommer att gå att lösa. Jag hoppas också att rektorn forskat fram nåt annat lämpligt för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar