Nu lever vi på hoppet om att det ska bli bättre för sonen resten av veckan. Idag hade han haft vikarie nr 2 fram till lunch, sen hade en av klassföreståndarna haft hand om honom. Ingen bra lösning när det blir så sönderstyckat. Men det är trots allt bättre för sonen att ha kända ansikten omkring sig än att få nån helt främmande vikarie.
I morgon är det tänkt att den ordinarie assistenten kommer tillbaka. Första gången på många veckor som det blir som vanligt igen. Hela familjen ser fram emot det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar