Måste berätta om ett par händelser som inträffade här och som jag ser som framsteg. Andra kanske inte ens skulle registrera det men jag vill nog se nåt positivt här.
Framsteg 1: Igår var det avskedsfest för ett par av våra vänner som ska flytta långt härifrån. Det var en ganska stor fest med 50-60 personer. I förväg frågade vi sonen om han trodde att han skulle klara av en sån grej. Han frågade lite hur det skulle se ut. Men han sa att det verkade rörigt och att han inte ville gå. Vad skönt det vore om han kunde bedöma själv och tala om att det där klarar jag inte av. Det kanske kommer med tiden.
Mannen åkte ensam. Eftersom jag fortfarande inte mår bra så skulle jag ändå vara hemma. Han sa att det hade inte gått bra att ha sonen med där - för löst och för ostrukturerat för honom.
Framsteg 2: Idag vid ett utbrott så välte han inte ner så mycket saker i sin väg utan han gick upp till sitt rum, la sig i sängen och drog täcket över sig. Där låg han i ca 45 min och sen var han på bra humör igen. Tänk om han kunde komma över sitt utåtagerande och dra sig undan i stället. Ett önsketänkande från mig, kanske.
Bara helgerna är över och alla är friska ska vi jobba hårt med att vinkla hans ilska till gymmet eller dyl. Tänkte att vi kunde koppla ihop det med något roligt som kanske kommer att hända i vår familj... Vi får se om allt går i lås först. Berättar mer under veckan som kommer. Jag hoppas för sonens skull att det ska funka.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar