Nu är sonen inne på tredje dygnet i rad då han är lugn och harmonisk. Inte ett enda utbrott under dessa dagar. Det är som en drömtillvaro.
Det får mig att tänka på hur livet skulle sett annorlunda ut om all personal runt barnen med AS och ADHD hade rätt utbildning och att skolklasserna var anpassade efter dessa elevers behov. Naturligtvis skulle det bli fel ändå ibland men inte så att det skulle vara utbrott varje dag, som det faktiskt varit under en period nu. Man blir sååå trött på att vardagen ska vara full av utbrott, det sliter på en mer än man tror.
Igår kväll när jag skulle gå och sova så låg det en gullig lapp på min säng.
Såna här små guldkorn tar man verkligen till hjärtat, eftersom han har så svårt att tala om känslor som jag nämnt tidigare. Det finns något där inne i alla fall, men som är så svårt att få fram.
Idag tryter orken och krafterna på mig. Kände inför helgen som gick att jag skulle behövt vara hemma och vila, men istället drog vi ju iväg till stan m m. Jag känner mig lätt febrig och matt nu, men man har ju aldrig tid att vara sjuk. Imorgon är det möte med hab, sen jobb resten av veckan. Och i helgen är det fullt ös igen. Vi ska på en hemlig överraskningsfest på lördagen och på söndagen ska vi på kurs i Göteborg. Skulle behöva en time-out från allting snart. Men sen är sonen hemma två helger i rad så då blir det ingen vila. Jag får försöka kurera mig på något sätt under veckan här, lägga mig tidigt kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar