måndag 3 maj 2010

Diagnoserna resulterade i ett spännande äventyr! **** AS/ADHD

De flesta familjer längtar ofta till helgen - så är det inte i vår familj. Det är nämligen då som diagnoserna härjar som allra vildast....vi försöker ta oss igenom helgen efter bästa förmåga och lotsa sonen så gott det går. Helst skulle det vara skola varje dag året om, det skulle sonen må bäst av, eftersom man gärna släpper på strukturen på helgen.

Den här helgen fick jag och mannen anstränga oss extra hårt för att ta oss igenom. Sonen är inne i en sämre period just nu, kanske för att han vuxit så mycket så han behöver högre dos av medicinen trots att han redan är högt medicinerad - det är min teori....Vi hade planerat helgen tillsammans med andra. Sonen var inte på topp på fm, kanske beroende på att han är förväntansfull inför eftermiddagen. Och när alla sen backar ur från det vi planerat för em så kommer utbrotten på rad för honom. Suck...!

Vi försöker planera om så det ändå ska bli bra för sonen. Men han tycker ingenting är roligt eftersom vi tänkt åka dressin med andra - sammanlagt skulle vi varit 12 stycken. Ingen ville åka idag p g a dåligt väder.

Vi bestämmer oss ändå för att åka - ensamma som familj. Vi trampar på och försöker få grabben på bättre humör och vi grillar (i kylan) där vi brukar göra det.          

När vi sen kommit tillbaka till bilen så kommer mannen på en lysande idé. Vi skulle ta en till liten utflykt....allt för att sonen ska hålla sig på en hyfsat bra nivå.

För 15-20 år sen stod det några gamla lok och vagnar på ett avlagt gammalt järnvägsspår mitt inne i skogen. Stället ligger ca 1 mil från dressinerna, så vi åkte dit och tyckte att det skulle intressera grabben. Det tog en bra stund innan vi hittade tåget, väl inbäddat bland träden.

     

Det blev som vi trodde en spännande stund för vår son när vi gick runt och inspekterade det förfallna tåget.           
Här är en bild från insidan på det gamla loket. Man undrar ju hur gammalt det är och hur länge det har stått i skogen.       

        

Detta blev ett litet äventyr som ledde sonens tankar bort från utbrott, i alla fall för en stund. Vi fick lördagen att gå och när vi kom hem var vi rätt trötta och möra.

Inga kommentarer: