Vilken fantastisk tur vi haft med sonens ledsagare! Han hade lyckats få med sig sonen igår och spelat lite pingis, de fikade (glass) och hade trevligt. Sista timmen (de har tre timmar tillsammans) var de hemma här och spelade på datorn. Det blir mera som en kompis eftersom de kan ha samma intressen. Det tråkiga är att den här killen har fått jobb många mil härifrån och flyttar nästa månad så det tar slut i och med nästa måndag 
. Sen hoppas vi på att det kommer nån annan lika bra....
Sitter här och väntar på att sonen ska komma med taxin från skolan. Tanken slår mig att han inte haft så mycket utbrott de senaste veckorna. Jag hängde ju upp boxningssäcken när han fick sin dator och som han ska ge sig på när han blir arg. Den hänger här orörd. Nu beror det säkert på att sonen varit sjuk och det inte har hänt så mycket runt honom. Hela förra veckan var han ju hemma från skolan och ligger man i sjuksängen hemma så är det inte mycket som frestar på diagnoserna. Men så skönt det ändå är... tänk om man kunde få ha det så här alltid...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar