Så sjukt det blev....

Helgen går nu mot sitt slut och slutet blev väl inte som någon av oss i familjen tänkt oss. Men jag ska ta det från början. Förra inlägget avslutades ju med att jag skulle åka hem från jobbet i spänd förväntan över hur Turbo reagerat på mitt lilla försök till ommålning av matrummet. Hur gick det med försöket att dölja det med hjälp av ett nyinsatt bord och två stolar?

Ja, hans första kommentar hade varit att bordet var fult! En förståelig reaktion, för han accepterar inte nya saker så där hur som helst. Han hade också undrat varför väggen var målad där..... Mannen sa nåt i stil med att det passade väldigt bra till bordet ;) Sen blev det inte mycket mer sagt om det nya. Inget utbrott - så skönt! Sen ger det sig när jag försiktigt målar några plankor varje gång han är på korttids över några dygn. Men jag är jätteglad att det gick så pass bra med detta som det nu gjorde! Nu hinner det nya sjunka ner i honom innan jag fortsätter målningen. Jag tror det kommer att gå bra om jag tar det sakta men säkert..... jag får leva på hoppet.....

Gårdagen (lördagen) var en lugn och fin lördag. Jag och mannen turades om att assistera Turbo. Men jag hade fullt fokus på att sy om en kort kjol och tunika till en längre kjol och ett linne. Sist vi var i Stockholm blev jag så förtjust i den kjolen men den fanns tyvärr inte inne i längre modell just då. Men med lite fix och trix så fick jag till det iaf!

Jag provade att sätta mig och sy i samma rum som Turbo efter att jag frågat om det gick bra. Men där blev jag inte långvarig - det lät för mycket för att han skulle hålla sig lugn. Jag tog symaskinen och gick ut på verandan och sydde och där hade jag det lugnt och skönt.

På kvällen kom ett litet utbrott trots den lugna dagen. En av våra grannar hade visst fest och en av bilarna hade en ordentlig bas i högtalarna. Trots att bilen stod bakom ett uthus från vårat hus sett så dundrade det och vibrerade det i vårt hus! Detta tålde förstås inte Turbo utan då flög det lite grejer i golvet. Som tur var sänkte de ljudet efter ett tag och det blev lite lugnare för oss i vårt hus. Det är inte ofta grannarna väsnas så där, tror aldrig jag varit med om något liknande så länge vi bott här iaf.

Turbo var uppe riktigt länge sen på kvällen och allt flöt på bra när väl musiken blev lägre. Han var uppe lika länge som mig och mannen och var på gott humör hela tiden. Även läggningen fungerade superbra! MEN, i morse klagade han på att han var förkyld - och det hördes ju. Under Turbos protester åkte jag iväg ett par timmar på förmiddagen. Han ville att jag skulle vara hemma med honom i stället för mannen, men jag åkte ändå och kände mig som en riktig svikare! När jag kommer hem sen så ligger han fortfarande kvar i soffan där jag lämnade honom, men han vill äta med oss iaf. Så vi sitter alla tre runt bordet och äter (händer typ aldrig). Men sen sätter det fart! Han kräks omedelbart upp maten och efter det får han hög feber. Nästan 40 grader var han uppe i.

Jag kan omöjligt åka iväg igen som det var tänkt. Jag brukar ju alltid jobba söndag eftermiddag och kväll men när man är så där sjuk så är det bara mamma som gäller. Så är det nog för de flesta barnen, tror jag. Jag åkte iväg och gjorde det som inte mannen klarar (bokföring m m) och som jag inte kan göra hemifrån. Sen fick mannen åka till jobbet och göra resten av mitt jobb som tar ett antal timmar. På så sätt kunde jag vara hemma med Turbo som han behövde.

Vi har avbokat fritids/korttids i morgon och på tisdag så får vi se vad det blir av det här. Någon magsjuka tror jag inte det är, tror han kräktes av någon annan typ av reaktion. Däremot kan det nog vara nån förkylningsinfluensa. Vi får se.....  Och det lär visa sig om vi andra klarar oss.....

Kram på er i söndagskvällen ♥

Smart eller korkad??

Turbo har som jag skrev, varit på korttids i två dygn nu. Mannen har hämtat hem honom och jag sitter kvar på jobbet så jag vet inte alls hur läget är därhemma. Spännande värre att se vilken reaktion det blir på det jag ställt till med när han varit borta. Det har varit stressiga två dygn för mig att hinna nå mitt mål innan det var dags för Turbo att komma hem igen. Jag ska förklara lite.

Samtidigt som jag jobbat har jag som sagt, målat lite och gör alltså ett nytt försök att måla om i matrummet. Detta är det rum som Turbo för närvarande ockuperat med sina datorer. Köksbordet är belamrat med datorer och högtalare m m.
Vi är överens om att ha det så just nu. Att skicka upp honom på övervåningen till sitt rum blir ingen hit. Dels har han aldrig hållit till på sitt rum och dels så skulle vi få ett evigt spring i trappan för att assistera honom och dessutom blir det extra svårt att höra i tid om något krisar till sig för honom. Men för att fixa nånstans för oss andra att sitta så köpte jag ett barbord med två stolar att ha i matrummet.

Före ommålning

När vi köpte detta så tänkte jag att detta får vara inkörsporten till att få matrummet ommålat. Innan Turbo över huvud taget skulle få se detta möblemang så skulle jag måla om det i svart och vitt. Då skulle han inte bli van vid någon annan färg på bordet innan han såg det.
I samband med att vi ställer in möblerna så tänkte jag måla om bröstpanelen precis där bordet står. Då har jag påbörjat ommålningen men kanske möjligtvis trollat bort det i o m att möblerna är nya i rummet. Jag hoppas då att fokus för Turbo ska ligga på att möblerna är nya, inte på att jag håller på att måla om..... På det här sättet smyger jag in en ommålning utan att fokus ligger på det..... Så här såg det ut innan jag började måla:

Och så här ser det ut idag:

Det ser inte klokt ut just nu, men min tanke är att jag ska fortsätta måla några plankor varje gång Turbo är borta på korttids några dygn. Så småningom ska hela rummet vara förvandlat till svart och vitt.... Han ska inte se att jag målar utan jag får vackert städa undan burkar och penslar så han inte ser det. Då slipper han bli störd av mitt måleri på det sättet iaf. I o m att jag bara målar lite i taget så är förhoppningen att han ska vänja sig utan att det blir alltför chockartat för honom. Och ja, detta kommer att ta tid, men det får det göra nu. Jag får allt lägga band på mig så jag inte målar för många plankor när jag väl sätter igång.... ;) Å andra sidan kan det vara bra att jag har den spärren, så jag inte stressar och gör för mycket på en gång.

Jag väntar med spänning på att se hur den här kvällen avlöper, när jag kommit hem från jobbet! Vilken reaktion får jag av Turbo? Det visar sig om jag varit smart i mitt tänk eller om jag tänkt totalt korkat och fel!

Mamma Z undrade om ifall det blir en reaktion, håller den i sig länge isf? Just nu är Turbo inne i en bra period och då tror jag inte det blir alltför långvarigt. Det känns som det är värt att ta den smällen nu. Men om han reagerar på att jag fortsatt måla plankor nästa gång han är borta... ja, då kanske det blir lite värre.
Men förra gången jag gjorde ett försök att måla om, så var Turbo inne i en mycket dålig period och jag märkte då på själva djupet i utbrottet att det var inte lönt att fortsätta. Det hade verkligen inte blivit bra för någon av oss i familjen. Nu har jag större förhoppning om att det ska fungera lite bättre.

Nu har alltså Turbo varit på korttids två vardagsdygn medan vi är hemma och jobbar. Mannen har inte riktigt förstått vitsen med den avlastningen, inte förrän igår tror jag ;) Vi är båda f n ganska slitna och trötta, men igår sa mannen att det var skönt att kunna gå och lägga sig utan att vara helt uppe i varv! För uppe i varv är vi tills Turbo har gått och lagt sig och det brukar bli rätt sent nu för tiden. Även om Turbo är inne i en bättre period nu, så måste vi ändå hela tiden ha de där autismkänselspröttentaklerna ute och vi kan inte koppla bort och varva ner förrän Turbo ligger lugnt i sin säng på kvällen. Nu kunde vi varva ner nån timme innan läggdags, det är ju lite lättare att somna då.....

Nähä, nu ska jag packa ihop på jobbet och ta bussen hem - spännande var ordet!
Kram på er och ha en mysig fredagskväll ♥

Jag tar en risk

Nu är jag rejält trött efter den här dagen! Landade på jobbet på förmiddagen..... Alltså, jag var där redan från 9-tiden när jag lämnat av Turbo på fritids/korttids men det var lite körigt den första stunden så jag landade inte innan strax före lunch. Sen blev jag lite sådär.... kände att jag ville vara lite galen.... Men jag hittade inget bra sätt att vara galen på utan att få skämmas inför personalen sen, så jag höll mig lugn ;)

Känner mig nog lite upprymd för nu, Nu, Nuuu äntligen ska jag sätta tänderna i att måla om i matrummet. BORT med all furu! MEN jag får sansa mig och ta lite i taget. Ni vet ju hur det gick förra gången jag försökte! För er som inte har läst eller bara glömt bort det så finns inlägget HÄR.
Den gången fick jag packa ihop mina måleriplaner och lägga dem på hyllan. Nu är det dags igen för ett nytt försök. Detta nyinköpta möblemang som jag hittade på blocket, ska hjälpa mig, tänkte jag. Hur min plan är ska jag redogöra för om ett par dagar när jag har bild på det hela. Det blir lite lättare att förklara då.... Turbo vet ingenting om mina planer..... jag vet att jag tar en risk för att han ska tända till när han kommer hem....

Barbord med tillhörande stolar

Turbo lämnade jag av på fritids/korttids i morse efter en glad morgon här! Han var uppe innan klockradion väckte oss. Han gick t o m in i duschen utan att knota. Vi hade förberett igår kväll att han skulle duscha idag. Nu ska han vara på korttids i två dygn. Förutom jobbet så har jag massor att göra, bl a detta med målningen.... Bilder kommer så småningom och jag är spänd på hur Turbo ska reagera den här gången.....

Måste få berätta en sak innan jag går och knyter mig för den här dagen! Det blir ju flytt av skolan för Turbos del när skolan startar till hösten. Andra lokaler, som behövs göras om, renoveras och fräschas till rejält. Tanken är att Turbo ska skolas in under sommaren genom att få gå dit och bekanta sig med lokalerna tillsammans med personalen Tom på korttids.

En noshornsbaggehane kommer krypande! 

Jag får hela tiden rapporter från en person som har en tjänst som fungerar som samordnare. Han har en position mellan skolchefen och rektorerna om jag förstått det rätt. Han håller oss hela tiden informerade om vad som händer med renoveringen och hur de ligger till i tidsplaneringen. Kanonbra gjort! Häromdagen fick jag ett telefonsamtal där vi diskuterade hur vi ska gå vidare med informationen till Turbo och invänjningen av lokalerna. Renoveringen går framåt snabbare än vad jag trott. Vi var nog flera som var oroliga över om det skulle hinna bli färdigt till skolstarten, men nu ser det ljusare ut iaf. Skönt det!

Kram och godnatt på er alla ♥

Mera drömmar

Igår när jag skrev lite om Turbos drömmar så glömde jag faktiskt en stor dröm han haft i flera år. När han var yngre åkte vi till kanarieöarna några gånger. Genom det jobb vi hade då, så hade vi tillgång till en bungalow därnere. Efter det att Turbo föddes och fram tills han var ca fem år, var vi där tre gånger. Men att resa med dessa diagnoser som Turbo har, är ingen vidare hit.

För det första fick vi ligga på flygbolaget så vi till slut fick boka platser allra längst fram i planet. Vi kunde inte ha någon framför oss för då skulle Turbo hela tiden varit på dem och hackat, kastat grejer, sparkat m m. Jag glömmer aldrig när jag varit på toaletten med Turbo och vi var på väg tillbaka.... Han var snabb ut med handen och tippade omkull en mugg som någon hade.... Ja, det hände grejer runt honom hela tiden så det var jobbiga resor. Sista resan vi gjorde var när han var ca fem år och då hade vi t o m fått sömnmedel för att klara av flygresan, ändå var det jättejobbigt. Sen gav vi upp, eller, vi orkade inte mer!

Hans dröm är att åka dit igen. Problemet är att vi ska helst åka med samma folk som var med då, men det funkar inte då familjerna inte ser lika ut som det gjorde då....
Visst har vi funderat på att han ska få komma dit igen. Nån gång kanske det funkar och då med assistenters hjälp. Vi är inte främmande för att låta assistenter som Kent och Nisse hjälpa till med den biten.

När jag tänker tillbaka på inlägget som jag skrev igår och berättade om Japanresan så ser jag hur mycket har ändrats med Turbo. Inför den resan så tyckte vi att det var en för lång period att ha Turbo på korttids. Idag hade han säkerligen fixat det! Men då kändes det bättre att han fick vara på hemmaplan även om det bl a var personal från korttids som var här hemma. Så visst har han mognat och blivit lite äldre.

På tal om det så är det lugnt på hemmafronten nu. Turbo verkar harmonisk och lugn. Eftersom vikarien Axel var sjuk idag så har det enbart varit Tom som jobbat med Turbo hittills den här veckan. De känner varandra så väldigt väl nu vid det här laget så det fungerar smärtfritt och Turbo trivs som fisken i vattnet. Idag efter fritids/korttids så var han väldigt harmonisk. Om ni bara kunde föreställa er hur skönt det är att ha det lugnt efter några veckors turbulent period med utbrott varenda dag! Vi njuter iaf så länge det varar.

Jag hade mer att berätta, men klockan springer iväg. Försöker återkomma i morgon även om jag har mycket att göra då. Kram på er ♥

Drömmar

Det var lite svårt med morgonbestyren i morse med Turbo. Han hade skjutit upp duschningen igår kväll och skulle duscha i morse i stället. Men se det gick inte! Nu hör det till saken att vi alla blev störda i vår nattsömn inatt och vaknar Turbo på natten så tar det tid innan han somnar om. Men han kom iväg iaf till fritids/korttids som det var inplanerat även om det fick bli oduschat. Där tog personalen Tom emot Turbo och han hade ju längtat efter denna personal som haft ett par veckors semester.

Hämtningen gick också bra och humöret var bra, men jag märkte på vägen hem att det var inte så piggt. Väl hemma så hade vi en knapp timme på oss innan assistent Nisse kom och tog över assisterandet. De har lite gemensamma intressen så jag tror de hade haft roligt under de fyra timmarna de hade tillsammans. Själv hade jag tid hos frissan och det var skönt att sitta där i nästan två timmar och veta att jag inte hade bråttom hem.

Ikväll har jag fått meddelande om att det blir en hastig personalförändring på fritids/korttids i morgon. Vikarien Axel är visst sjuk, men som tur är kunde Tom rycka in i hans ställe. Jag har förberett Turbo på ändringen och satt upp det på vårt schema här hemma. Detta blir inget problem för honom när han vet om det i förväg.

Nu tänkte jag berätta lite om Turbos drömmar som han har nämnt för mig!
Jag tycker Turbo har mognat och blivit lite äldre i sitt sätt. Själv sa han häromdan att han inte kunde fatta att han är 15 år, han kände sig som 12..... Men jag tycker att han har utvecklats en hel del under det sista halvåret på lite olika plan. Just nu är han också rätt harmonisk och därmed går det lättare att prata med honom. Han har kommit med olika utlåtanden om lite drömmar han har. Häromdagen ville han bli av med mig och mannen....

Han har nämligen en dröm om att jag och mannen ska åka utomlands igen. För nyare läsare behövs nog en liten förklaring så det inte missförstås! Vi var i Japan i åtta dygn för 1,5 år sen och då ryckte vår äldste son Charlie in och tog några assistansdygn här hemma med Turbo. Även den fina korttidspersonalen Tom, och även E som jobbade då, tog ett par dygn. Turbo hade det toppenbra och han längtar tillbaka dit. Bara att på egen hand få rå om Charlie under många långa dygn var en drömvärld för honom. Dessa åtta dygn är dygn som Turbo aldrig glömmer! ♥ Han drömmer nu om att Charlie, Tom och Otto (korttids) ska finnas här med honom om vi åker utomlands!

Sen berättade han om en annan dröm han har. Han vill åka till Dreamhack i Jönköping nån gång. Värsta röriga stället..... men å andra sidan är det ju fokus på något som han verkligen gillar - dataspelande. Han kommer ihåg att vi hämtat Charlie där när han har varit med på det för ett antal år sen. Om Turbo skulle åka dit så ville han ha assistent Kent med sig på det, sa han. Han skulle passa bäst för just det ändamålet, enligt Turbo! Assistent Nisse är bäst på programmering och det gör man inte på Dreamhack, sa Turbo! Ja, han vet vad han vill.... Vi får väl se hur Turbo utvecklas framöver och om det är någon dröm som kan bli sann för honom.....

Kram på er alla ♥

Slut

Nu är långhelgen slut och jag har väl inte så mycket mer att komma med efter inlägget igår. Dagen idag har fungerat ganska bra med anpassning såklart. Turbo har sovit rätt länge på mornarna den här helgen, så även idag. Mannen skulle iväg på förmiddagen och det var knappt att jag och Turbo gick upp innan han gav sig iväg. Och det var lika bra det, för det är rörigt för Turbo när vi är två vuxna omkring honom vid frukosttid.

Jag tänkte på det i morse att det är sällan jag och mannen kan äta frukost tillsammans. Det blir mest när Turbo är på korttids och numera är det bara var tredje helg. Så det blir inte alltför ofta vi kan sitta och mysa vid frukostbordet precis. Men eftersom det blir så mycket bättre för Turbo om vi delar upp oss så gör vi naturligtvis det.

Sen har vi delat på oss lite under dagen också, mannen och jag. Mannen var borta första halvan av dagen och jag den andra halvan. Det blir ju lugnast så också.

Igår pratade Turbo om att han längtade till måndagen. Först längtade han till fritids/korttids på måndag förmiddag då Tom jobbar med honom och sen till eftermiddagen/kvällen då assistent Nisse kommer. Härligt när han trivs med sin vardag trots att det är sommarlov. Loven har ju inte alltid varit så lätta, men de senaste åren har det gått bättre. Detta pga att det fungerar så bra med personalen runt honom som han längtar till.

Det får nog bli allt från mig idag. I morgon kanske jag berättar om lite drömmar som Turbo har, han dagdrömmer lite och det är rätt kul att höra när han berättar om det.....
Natti, natti ♥

Turbo beter sig konstigt

Under veckan så längtade jag till denna helgen. Att få vara ledig och vara hemma med en Turbo som verkar harmonisk för tillfället, tyckte jag skulle bli så skönt. Då kan man ju undra hur det har gått så här långt!

Torsdagen var lugn. Jag hämtade Turbo på fritids/korttids lite efter lunchtid och möttes av en Turbo i harmoni. Vikarien Axel som jobbat med honom tre dagar på raken, går tydligen hem hos Turbo och bemöter honom på ett bra sätt. Det hade märkts tydligt om det varit på annat sätt.

Sen var assistent Nisse här på eftermiddagen och tidiga kvällen. Jag och mannen kunde uträtta lite ärenden och sen åkte vi till en herrgård vid en sjö och fikade lite mysigt. Där träffar vi även några vänner som också kommit på tanken att åka dit en stund. Härligt att kunna prata lite ostört med dem innan de gick ner till plurret. Jag och mannen fortsätter och stannar till på ett gammalt ställe och fotar lite i naturen innan det är dags att åka hem och avlösa Nisse.

När det börjar bli dags för att varva ner och ta tag i kvällsprocedurerna så kommer Turbo på att han vill cykla!! Jahapp! Det var ju bara att plocka fram cyklarna och åka på en tur då - hela familjen! Och det var ju mysigt det med, det var ju ändå sovmorgon dagen efter! Vi cyklade till centralorten och köpte fika på Willy´s och satte oss vid sjön och intog den. Vackert och lugnt och ljuvligt var det!

När vi sitter där och ser den spegelblanka sjön, så uttrycker Turbo: "Om man skulle ta och göra en Kent!" För er som missade det så skrev jag här om hur assistent Kent hoppade i vår pool med kläderna på för ett par veckor sen. Kan väl säga att det där satte sina spår i Turbo och han pratar ofta om det..... ;) Så här såg det iaf ut:

Torsdagen flöt som sagt på väldigt bra och Turbo kom i säng utan en enda incident efter cykelturen och de något försenade kvällsbestyren.

Sen kom fredagen...... Den dagen blev oförklarligt stökig! Turbo fick en rejäl dipp och utbrott kom titt som tätt och han var allmänt sur. Han brukar inte bli sån, utan utbrotten brukar komma när det rinner över av nån viss orsak. Nu var det inget speciellt, men ändå var han sån.... om ni förstår :P
Allt blev fel och dumt! Mannen fick laga sig ny frukost efter att han precis satt sig för att äta. Den var nämligen oätlig efter Turbos framfart. Vatten blev också hälld över oss här m m, m m som hände. Jag och mannen fattade ingenting, detta var inte likt Turbo!

Dagen gick iaf, och vi kom ut på en cykeltur igår igen med tillhörande fika. Eftermiddagen blev lite bättre men det var fortfarande stökigt. Min teori var att långhelgen störde honom så illa, men det brukar inte bli så här när han ändå varit harmonisk tidigare i veckan.... Skumt värre var det!!

Förklaringen kom på kvällen! När mannen skulle ge kvällsmedicinen upptäckte han att det blev lite fel med morgonmedicinen! Nu hade vi ju överlevt dagen, men man ser verkligen hur väl Turbo behöver sin rätta medicin! Ja, gårdagen var allt en konstig dag.

Idag har vi gett medicin helt rätt som vi ska :) Dagen har fungerat betydligt bättre förutom att vi hade ett utbrott här på förmiddagen. Det får väl jag ta på mig skulden för.... Våra två katter var ute på den innätade altanen då det kom en främmande katt förbi. Den katten beklagade sig en hel del så jag gick ut och filmade dem. Tyvärr blev det lite "slagsmål" eller iaf försök till det. Eftersom vi har en glasdörr emellan så kommer de inte åt varann. Men det blev ett riktigt rabalder och höga skrik från katterna ett par gånger då främlingen gick till attack och det hörde förstås Turbo. Utbrottet var ett faktum eftersom han inte klarar plötsliga och höga ljud. Det lugnade sig väl så småningom och sen har det varit bättre. Men inte är det bra när man tappar fokus  på assisterandet för några sekunder....

Ingen cykeltur har vi varit ute på idag, mycket pga vädret men det verkar som Turbo är trött efter gårdagens missflyt. Vi får väl se hur morgondagen artar sig.....

Hoppas ni alla läsare har en fin långhelg, med mycket ledighet och mycket mys ♥ Kram, kram ♥

Resursskola läggs ner!!!

Ja, den rubriken hade en artikel i den stora tidningen här på orten i helgen! Man syftar på den resursskola som Turbo går i. Panik?!?! Nejdå, det är lugnt, för det kommer inte att innebära någonting för Turbo. Det är planerat att fortsätta som tänkt fast i de nya lokalerna som jag skrivit om tidigare. Bytet av lokaler har inget att göra med att man avvecklar resursskolan som sådan, flytten hade varit nödvändig ändå.

 

Turbo kommer fortfarande att få den enskilda undervisning som han behöver för att kunna gå i skolan och de tre elever som fanns på resursskolan den senaste terminen ska fortsätta med Turbo i de nya lokalerna. Så så länge Turbos behov tillmötesgås så spelar det ingen roll om man kallar det resursskola eller en liten grupp på sidan om de andra. Den här lilla gruppen på fyra elever kommer heller inte att bli större även om det finns fler elever med behov. Rektorn kommer att ordna det bra för dessa på annat sätt. Konceptet för Turbo fungerar bra som det är nu och man vill inte ändra för mycket på det. Bra tänkt där av rektorn!

 

Resursskolan startade lagom till att Turbo skulle börja sjuan (har nu gått ut åttan). Vi hade höga förväntningar på skolan och man hade satt upp höga mål själva också. Nu blev inte mycket som varken vi eller någon annan tänkt sig, tyvärr. Mycket, för att inte säga det mesta, spilldes bort pga dålig ledning. Man hade bl a anställt fyra fina personer - idag är ingen kvar av dem!

Nu är det en ny rektor som också är rektor för hela högstadiet. Vi hoppas väldig mycket på honom och han har redan visat att han kan agera snabbt för Turbos bästa. Vi hoppas också mycket på den nya läraren, Joakim, som är anställd fr o m nästa termin i stället för Palle som gått i pension. Där hoppas jag på en lärare med utomordentlig fingertoppskänsla.... Vi får se om det blir så.

 

 

Under två års tid har det gått fram och tillbaka när det gäller personal på skolan och det blev eg inte stabilare förrän den senaste terminen. Mycket personalbyten pga olika olyckliga omständigheter och dålig ledning som jag faktiskt fortfarande känner besvikelse över. Mycket hade kunnat vara helt annorlunda och viss personal saknar vi fortfarande.... Men nu blickar vi framåt och tror på att det sista året i grundskolan kommer att bli toppen!

 

Jag har en känsla av att gymnasierektorerna kommer att skärskåda hur det går under nästa läsår. Går det bra så har de ett koncept som de kan fortsätta med. Blir det ett katastrofår så tror jag de kan dra öronen åt sig och har svårt för att våga satsa på Turbo.... Men jag tror på det bästa!

 

Kramar till er alla som kikar in här <3

Skickat via Blogsy

Här är det lugnt!

Efter Stockholmsresan har vi nu landat i vardagen igen och kommit igång med att jobba som vanligt igen. Turbo kom som sagt hem från korttids igår efter fyra dygn där. Lite strul blev det med personal där under de här dygnen, men det löste sig bra ändå.

Vikarien Gösta var insatt på två av dygnen, men mitt i alltihopa så fick han tydligen ett annat jobb och kunde bara jobba ett av dygnen. Ordinarie Otto gick in och tog det dygnet i stället och det är ju inga problem för Turbo när det är ett vant ansikte som han trivs med.

Vår egen assistent på hemmaplan, Nisse, var insatt på ett dygn mitt i där också. Det var Turbo införstådd med och det var heller inga problem. Värre var det för Nisse som inte var riktigt informerad om saker och ting, men det löste chefen för korttids snabbt när hon fick reda på det av mig. Tack vare att Turbo var lite orolig när jag lämnade honom i torsdags så lovade jag honom att jag skulle dubbelkolla med Nisse - och det var ju tur det så alla bitar kunde falla på plats. Så det blev lite svettigt där ett tag när jag satt i Stockholm och försökte medla mellan olika parter.... Men tur att det löser sig bra utan att Turbo behöver bli inblandad.

När jag hämtade Turbo igår så möttes jag av en cool kille - lugn som en filbunke! Härligt! Vi hade inte ens tillstymmelse till surhet eller utbrott igår. Skönt när det ändå funkar så bra trots att det är semestertider för personalen på korttids.

Idag har han varit på fritids/korttids på förmiddagen under min arbetstid. Nu var det dags för nästa vikarie att ta en dag. Axel jobbade med Turbo och de har träffats ett par, tre gånger under invänjning tidigare. Och Axel har nog fastnat lite hos Turbo, för han har frågat efter honom. Tror det kan bli bra detta. Det lär visa sig när veckan är slut för det är Axel som jobbar med Turbo tisd, onsd och torsdag. De kan ju hinna tröttna på varann.... ;)

Turbo är lika lugn idag som han var igår, men det kom ändå ett litet utbrott från hans sida i eftermiddag. Han har ramlat in i ett begär efter coca-cola igen och när han inte fick som han ville där, så kom det ett utbrott. Men jag hade bestämt mig för att inte ge mig så jag fick vara bestämd, rak, tydlig och lugn. Sen blev det en cykeltur för mig och Turbo och det är ju inte helt fel :)

Däremot gick duschningen galant ikväll, vilket den inte gjorde igår, men nu är det gjort iaf. Bara nattningen kvar och vi får väl se hur det går.

Nina undrade på gårdagens inlägg var koloniträdgårdarna låg som vi gått förbi. Det var vid Hornbergs strand, rätt över vid Karlbergs slott vid kanalen.

Kram på er ♥

Stockholm i bilder

Usch, vad sent det blev här i säng för Turbo ikväll! Undrar hur jag ska få upp honom i morgon bitti?? Hmm....
Han har ju kommit hem från korttids idag, där han varit i fyra dygn men hur det har varit ska jag berätta i nästa inlägg. Idag får det bli en bildbomb från vår Stockholmsresa i stället.

Jag och mannen åkte som sagt till Stockholm i torsdags eftersom vi lämnade Turbo på korttids då. Vi har strosat runt och sett en del och även umgåtts med äldste sonen Charlie och hans flickvän som bor där.

Jag hade spanat in en adress till en klädbutik som jag gärna ville komma förbi och titta in i. Jag har gillat deras sida på fb och tänkte ta tillfället i akt att se kläderna i verkligheten. Lite annorlunda kläder men jag gillar stilen helskarpt. Butiker finns enbart i Stockholm och Göteborg om jag fattat det rätt.

Kanontrevlig expedit/ägare och inte blev det sämre av att vi upptäckte att vi vuxit upp i samma stad! Det blev en affär där och som tur var så hittade jag något för halva priset för det var inte så speciellt billigt därinne - men snyggt!

Vi gick vidare och såg oss om i stan utefter en inplanerad rutt som mannen snitslat för oss :)

Stockholm är en vacker stad med mycket grönt och många fina områden.
Mannen hade också hittat något på nätet och spanat in adressen. Det hade ganska nyligen öppnat en hamburgerbar med 50-talsstuk så där hade vi planerat att äta lunch en dag, vilket vi gjorde.

Lite mysiga koloniträdgårdar spatserade vi också förbi. Trevligt att det finns områden att odla på i huvudstaden för den som är intresserad av det.

Nån andningspaus mitt i gåendet tog vi oss emellanåt och njöt av nåt gott att dricka t ex.

På kvällen den dagen vi promenerade långt, hade vi bokat in en träff med min gamla klasskamrat som jag hittat igen efter 40 år. Trevligt att träffas igen och se hur livet har artat sig..... Vi åt på ett av mina favoritställen: Friday´s!

En annan dag hann vi bl a spela minigolf med Charlie och hans flickvän.

..... och på kvällen blev det restaurangbesök med dem på ett ställe som de valt. Mycket gott och trevligt ställe!

Ja.... jag är chokladoman!

Det var det det! I morgon kommer det mera rapporter om hur vi har det på hemmaplan....

Godnattkramen till er alla som kikar in här ♥

En massa försök till svar!

Nu gör jag ett försök att skriva ett lite längre inlägg ifrån iPaden och se om jag kan lyckas med det också. Tråkigt om det inte lyckas när man väl skrivit ett långt inlägg. Men jag chansar och hoppas på tur. Sitter på tåget så jag har ju lite tid över :)

Eftersom jag sitter där jag sitter och inte kan springa iväg härifrån så tänkte jag ta tillfället i akt att svara på de frågor jag fått här på bloggen under senare tid och som jag inte hunnit svara på än, men nu så, får det bli av. Jag är jätteglad för att ni läsare kommenterar här och ibland kommer med frågor. Jag glömmer inte av dem även om ni ibland får vänta på svar....

 

 

Jag börjar med en fråga som Mamma Z skrev. Det var på ett inlägg då jag berättade om hur Turbo fick ett rejält utbrott en dag när ljudet råkade gå på på min dator när jag satt och surfade. Mamma Z undrade om han alltid varit så känslig för "småsaker"?

Nej, jag tycker nog att detta har blivit värre med tiden. Jag tycker nog att Turbo har blivit mer och mer ljudkänslig med åren. Jag har inget minne av att det var så här illa tidigare om åren. Sen är han naturligtvis extra känslig i perioder då han är labil som han var vid detta tillfälle.

 

Anonym undrar om det är klassisk autism eller om det är atypisk autism som Turbo har? Han har klassisk autism.

 

 

 

Nina undrade lite ang personal som inte kommer av någon anledning och vi får reda på det sent - om det alltid blir utbrott från Turbos sida då?

När det gäller assistenter här hemma och det blir en miss där med tider och så, så har det alltid blivit utbrott om de inte kommer som Turbo förväntat. Dessa assistenter är som Turbos kompisar då han inte har några andra "vanliga" kompisar som han umgås med på fritiden. Den besvikelsen som blir då de inte kommer pga en miss som vi plötsligt får veta, den besvikelsen har Turbo svårt för att hantera.

 

Om någon av personalen i skolan inte kommer en dag pga sjukdom så har inte det riktigt samma betydelse för honom eftersom de alltid är flera som jobbar samtidigt där. Fattas det en så får den andra ta över dens roll som är frånvarande. Så det blir inte lika känsligt.

 

När det gäller korttids vet jag faktiskt inte riktigt vad som skulle hända. Det händer nästan aldrig att någon uteblir där, tror det hänt en gång när den som ska ta nästa pass blivit sjuk. Då hoppade Tom in och stannade kvar och tog det passet efter också och det är inga problem för Turbo.

Nu vet jag att det under de här dygnen vi har just nu, har inträffat ett hastigt byte. Jag vet inte hur det har gått, men min känsla säger att det gått bra. Jag hoppas jag har rätt. Jag kan säkert berätta om det sen när vi träffat Turbo....

 

 

Här passar jag på att flika in eftersom jag fått en fråga på det, att vi har korttids - eller fritids heter det nog - när jag jobbar på förmiddagarna i veckorna, utom då vi har semester för då är vi hemma. Dessutom har vi de vanliga korttidsdygnen som avlastning som vi alltid har.

 

Vi har ju haft en period med mycket utbrott och Lena antog i en kommentar att Turbo kanske är en person som ställer höga krav på sig och som lätt känner sig misslyckad och tar det hårt när det blir ett nederlag.

Detta är något som inte stämmer in på Turbo. Han sätter inte upp några krav på sig som han känner att han måste nå och som han inte känner sig nöjd om han inte fixar. Han lever i nuet och i en egen bubbla, känns det som. Det han klarar det klarar han och det andra lämnar han bakom sig. Han blir såklart jätteglad om han lyckas bra med någon viss grej, men resten.... nej, vad man märker på honom så är det inget han tänker på. Svårt att förklara....

 

 

Nu Emelie, är det äntligen din tur att få svar på din fråga! När började Turbos utåtagerande, började det vid en viss ålder?

Jag skulle nog vilja dela in det i två avdelningar! Turbos utåtagerande kan man dela upp i två faser. Eftersom han har både Adhd och autism så har han från ungefär tre års ålder varit hyperaktiv (det slog om från att ha varit världens lugnaste till att bli världens mest hyperaktive när han var ca 2,5-3 år). När man är så hyperaktiv som min kille så blir det mycket som händer runt omkring honom, mycket puttningar, knuffningar, hårda klappar m m på dem som står i närheten och många saker som flyger i luften. MEN under de där yngsta åren i hans liv så var det inte pga utbrott som det hände saker runt honom utan pga hyperaktiviteten och den impulsivitet som den medför.

 

Turbos riktiga UTBROTT började nog inte förrän han var någonstans runt 8-9 år tror jag. Jag har inte registrerat det ordentligt, tyvärr. När livet går i 180 så har man fullt sjå att hänga med, men efter att jag tänkt bakåt på vissa situationer så har jag kommit fram till att det måste varit i den åldern ungefär som det började. Så det blir ju isf ungefär som din sons ålder som du nämner Emelie.

 

Hoppas ni fick svar på det ni undrade. Fråga igen annars. Och nu hoppas jag det här inlägget blir läsbart från iPaden. Jag har som Anna skrev, laddat ner en app som jag bloggar genom men inte kommit på hur man förhandsgranskar ett inlägg. Därför blir det lite av en överraskning hur inlägget ser ut.

 

Ha en fortsatt fin söndag var ni än befinner er <3

 

Skickat via Blogsy

Långpromenad och väderscenario

Jag gör ett litet försök till att blogga från iPaden få se om jag lyckas....

Igår hade vi ett fantastiskt väderscenario när vi var ute och åt på kvällen. Vi satt på uteservering när det brakade loss med åska och hällregn. Vi satt där det var lite tak och nån slags vägg nerdragen som man såg halvt igenom. Såg att regnbågen fanns där så jag körde ut kameran i glipan längst ner mot gatan och tryckte av. Resultatet ser ni här:

 

 

Hmm.... Undrar hur det här inlägget kommer att se ut??? Inte helt lätt att blogga från en iPad, men måste ge den en chans inför kommande semestertider. Hoppas ni har överseende med att jag inte är så bra på det här.

Kram på er så länge <3

 

Skickat via Blogsy

Stressigt!

I morse blev det en lite stressig morgon. Själv hade jag mycket jag behövde få fixat, men helst utan att visa det för Turbo. Turbo behövde in i duschen eftersom han själv valt att skjuta fram det och vi bedömde att det inte var nån idé att fösöka få det gjort kvällen innan. Men han var inte på humör att duscha, men på något sätt fick jag ändå in honom i duschen. Ju närmare tiden vi kom att vi skulle åka till fritids/korttids så gick det överstyr för Turbo som inte tål någon som helst stress eller press på sig. Det är verkligen en balansgång att inte väcka för tidigt och heller inte för sent. Väcker man för tidigt  så vi har gott om tid så blir det att Turbo slappnar av och kommer in i en fas då han inte gör något för att bli färdig och då kvittar det hur mycket tid man har på sig. 

Efter en stund när det gått över styr så kom nog Turbo på att han uppförde sig illa! Jag fick en kram
och sen gjorde han självmant och med ett leende det jag tidigare hade bett honom göra!
Lämningen på korttids/fritids gick väldigt bra i morse. Den ordinarie personalen Otto mötte upp och det var glada miner. Nu stannar Turbo på korttids ett par dygn och jag ska försöka njuta ledigt. Bl a tänker jag försöka få ordning på det där med att blogga från iPad inför kommande semestertider. Men det verkar inte helt enkelt.... Tips mottages tacksamt!

Kram på er finaste läsare <3

Lättad

Idag känner jag mig lättad, lättad över att de här senaste två dagarna har flytit på över förväntan bra. Mycket peppning och positivt snack har gått åt för att vinkla situationen till det bästa för Turbo. Det var ju vikarie Göstas första dagar på egen hand med Turbo och eftersom han protesterade innan över detta så var jag beredd på att det skulle bli jobbiga dagar med oro och utbrott. Nu blev det inte så och jag tror Turbo har kommit in i en bättre period igen. Kanske berodde oron på skolan med förändringar där, blandat med att nya vikarier väntade på korttids/fritids i sommar. Nu har han klarat av avskedet med läraren Palle och han kan koppla bort skolan ett tag och fritids har kommit igång.

Idag blev det också belöning! Trots en till miss idag (sluttiden var inte uppfattad rätt) som innebar att man avslutat för tidigt och Turbo fick vänta på mig, så klarade han det galant. I vanliga fall hade det blivit ett jätteutbrott när jag kom för att hämta på fritids/korttids. Men vi klarade oss idag också - härligt och bra gjort av Turbo! Detta ska jag ta med mig i framtida ritprat med Turbo angående hans utbrott och mycket beröm blir det och mycket positiv förstärkning!!

Ikväll har assistent Kent varit här och de har haft det riktigt trevligt, tror jag. Njutbart är det att se att Turbo verkar må lite bättre, inte ett utbrott på ett par dagar nu :)
Tyvärr har vi lite att jobba på nu med honom, saker som inte riktigt fungerar i vardagen. Dags att ta fram lite sociala berättelser igen och se om det inte kan göra susen. Men det tar vi sen.... orkar inte just nu.

Gokvällskramen till er alla ♥