Mera drömmar

Igår när jag skrev lite om Turbos drömmar så glömde jag faktiskt en stor dröm han haft i flera år. När han var yngre åkte vi till kanarieöarna några gånger. Genom det jobb vi hade då, så hade vi tillgång till en bungalow därnere. Efter det att Turbo föddes och fram tills han var ca fem år, var vi där tre gånger. Men att resa med dessa diagnoser som Turbo har, är ingen vidare hit.

För det första fick vi ligga på flygbolaget så vi till slut fick boka platser allra längst fram i planet. Vi kunde inte ha någon framför oss för då skulle Turbo hela tiden varit på dem och hackat, kastat grejer, sparkat m m. Jag glömmer aldrig när jag varit på toaletten med Turbo och vi var på väg tillbaka.... Han var snabb ut med handen och tippade omkull en mugg som någon hade.... Ja, det hände grejer runt honom hela tiden så det var jobbiga resor. Sista resan vi gjorde var när han var ca fem år och då hade vi t o m fått sömnmedel för att klara av flygresan, ändå var det jättejobbigt. Sen gav vi upp, eller, vi orkade inte mer!

Hans dröm är att åka dit igen. Problemet är att vi ska helst åka med samma folk som var med då, men det funkar inte då familjerna inte ser lika ut som det gjorde då....
Visst har vi funderat på att han ska få komma dit igen. Nån gång kanske det funkar och då med assistenters hjälp. Vi är inte främmande för att låta assistenter som Kent och Nisse hjälpa till med den biten.

När jag tänker tillbaka på inlägget som jag skrev igår och berättade om Japanresan så ser jag hur mycket har ändrats med Turbo. Inför den resan så tyckte vi att det var en för lång period att ha Turbo på korttids. Idag hade han säkerligen fixat det! Men då kändes det bättre att han fick vara på hemmaplan även om det bl a var personal från korttids som var här hemma. Så visst har han mognat och blivit lite äldre.

På tal om det så är det lugnt på hemmafronten nu. Turbo verkar harmonisk och lugn. Eftersom vikarien Axel var sjuk idag så har det enbart varit Tom som jobbat med Turbo hittills den här veckan. De känner varandra så väldigt väl nu vid det här laget så det fungerar smärtfritt och Turbo trivs som fisken i vattnet. Idag efter fritids/korttids så var han väldigt harmonisk. Om ni bara kunde föreställa er hur skönt det är att ha det lugnt efter några veckors turbulent period med utbrott varenda dag! Vi njuter iaf så länge det varar.

Jag hade mer att berätta, men klockan springer iväg. Försöker återkomma i morgon även om jag har mycket att göra då. Kram på er ♥