Så sjukt det blev....

Helgen går nu mot sitt slut och slutet blev väl inte som någon av oss i familjen tänkt oss. Men jag ska ta det från början. Förra inlägget avslutades ju med att jag skulle åka hem från jobbet i spänd förväntan över hur Turbo reagerat på mitt lilla försök till ommålning av matrummet. Hur gick det med försöket att dölja det med hjälp av ett nyinsatt bord och två stolar?

Ja, hans första kommentar hade varit att bordet var fult! En förståelig reaktion, för han accepterar inte nya saker så där hur som helst. Han hade också undrat varför väggen var målad där..... Mannen sa nåt i stil med att det passade väldigt bra till bordet ;) Sen blev det inte mycket mer sagt om det nya. Inget utbrott - så skönt! Sen ger det sig när jag försiktigt målar några plankor varje gång han är på korttids över några dygn. Men jag är jätteglad att det gick så pass bra med detta som det nu gjorde! Nu hinner det nya sjunka ner i honom innan jag fortsätter målningen. Jag tror det kommer att gå bra om jag tar det sakta men säkert..... jag får leva på hoppet.....

Gårdagen (lördagen) var en lugn och fin lördag. Jag och mannen turades om att assistera Turbo. Men jag hade fullt fokus på att sy om en kort kjol och tunika till en längre kjol och ett linne. Sist vi var i Stockholm blev jag så förtjust i den kjolen men den fanns tyvärr inte inne i längre modell just då. Men med lite fix och trix så fick jag till det iaf!

Jag provade att sätta mig och sy i samma rum som Turbo efter att jag frågat om det gick bra. Men där blev jag inte långvarig - det lät för mycket för att han skulle hålla sig lugn. Jag tog symaskinen och gick ut på verandan och sydde och där hade jag det lugnt och skönt.

På kvällen kom ett litet utbrott trots den lugna dagen. En av våra grannar hade visst fest och en av bilarna hade en ordentlig bas i högtalarna. Trots att bilen stod bakom ett uthus från vårat hus sett så dundrade det och vibrerade det i vårt hus! Detta tålde förstås inte Turbo utan då flög det lite grejer i golvet. Som tur var sänkte de ljudet efter ett tag och det blev lite lugnare för oss i vårt hus. Det är inte ofta grannarna väsnas så där, tror aldrig jag varit med om något liknande så länge vi bott här iaf.

Turbo var uppe riktigt länge sen på kvällen och allt flöt på bra när väl musiken blev lägre. Han var uppe lika länge som mig och mannen och var på gott humör hela tiden. Även läggningen fungerade superbra! MEN, i morse klagade han på att han var förkyld - och det hördes ju. Under Turbos protester åkte jag iväg ett par timmar på förmiddagen. Han ville att jag skulle vara hemma med honom i stället för mannen, men jag åkte ändå och kände mig som en riktig svikare! När jag kommer hem sen så ligger han fortfarande kvar i soffan där jag lämnade honom, men han vill äta med oss iaf. Så vi sitter alla tre runt bordet och äter (händer typ aldrig). Men sen sätter det fart! Han kräks omedelbart upp maten och efter det får han hög feber. Nästan 40 grader var han uppe i.

Jag kan omöjligt åka iväg igen som det var tänkt. Jag brukar ju alltid jobba söndag eftermiddag och kväll men när man är så där sjuk så är det bara mamma som gäller. Så är det nog för de flesta barnen, tror jag. Jag åkte iväg och gjorde det som inte mannen klarar (bokföring m m) och som jag inte kan göra hemifrån. Sen fick mannen åka till jobbet och göra resten av mitt jobb som tar ett antal timmar. På så sätt kunde jag vara hemma med Turbo som han behövde.

Vi har avbokat fritids/korttids i morgon och på tisdag så får vi se vad det blir av det här. Någon magsjuka tror jag inte det är, tror han kräktes av någon annan typ av reaktion. Däremot kan det nog vara nån förkylningsinfluensa. Vi får se.....  Och det lär visa sig om vi andra klarar oss.....

Kram på er i söndagskvällen ♥