En massa försök till svar!

Nu gör jag ett försök att skriva ett lite längre inlägg ifrån iPaden och se om jag kan lyckas med det också. Tråkigt om det inte lyckas när man väl skrivit ett långt inlägg. Men jag chansar och hoppas på tur. Sitter på tåget så jag har ju lite tid över :)

Eftersom jag sitter där jag sitter och inte kan springa iväg härifrån så tänkte jag ta tillfället i akt att svara på de frågor jag fått här på bloggen under senare tid och som jag inte hunnit svara på än, men nu så, får det bli av. Jag är jätteglad för att ni läsare kommenterar här och ibland kommer med frågor. Jag glömmer inte av dem även om ni ibland får vänta på svar....

 

 

Jag börjar med en fråga som Mamma Z skrev. Det var på ett inlägg då jag berättade om hur Turbo fick ett rejält utbrott en dag när ljudet råkade gå på på min dator när jag satt och surfade. Mamma Z undrade om han alltid varit så känslig för "småsaker"?

Nej, jag tycker nog att detta har blivit värre med tiden. Jag tycker nog att Turbo har blivit mer och mer ljudkänslig med åren. Jag har inget minne av att det var så här illa tidigare om åren. Sen är han naturligtvis extra känslig i perioder då han är labil som han var vid detta tillfälle.

 

Anonym undrar om det är klassisk autism eller om det är atypisk autism som Turbo har? Han har klassisk autism.

 

 

 

Nina undrade lite ang personal som inte kommer av någon anledning och vi får reda på det sent - om det alltid blir utbrott från Turbos sida då?

När det gäller assistenter här hemma och det blir en miss där med tider och så, så har det alltid blivit utbrott om de inte kommer som Turbo förväntat. Dessa assistenter är som Turbos kompisar då han inte har några andra "vanliga" kompisar som han umgås med på fritiden. Den besvikelsen som blir då de inte kommer pga en miss som vi plötsligt får veta, den besvikelsen har Turbo svårt för att hantera.

 

Om någon av personalen i skolan inte kommer en dag pga sjukdom så har inte det riktigt samma betydelse för honom eftersom de alltid är flera som jobbar samtidigt där. Fattas det en så får den andra ta över dens roll som är frånvarande. Så det blir inte lika känsligt.

 

När det gäller korttids vet jag faktiskt inte riktigt vad som skulle hända. Det händer nästan aldrig att någon uteblir där, tror det hänt en gång när den som ska ta nästa pass blivit sjuk. Då hoppade Tom in och stannade kvar och tog det passet efter också och det är inga problem för Turbo.

Nu vet jag att det under de här dygnen vi har just nu, har inträffat ett hastigt byte. Jag vet inte hur det har gått, men min känsla säger att det gått bra. Jag hoppas jag har rätt. Jag kan säkert berätta om det sen när vi träffat Turbo....

 

 

Här passar jag på att flika in eftersom jag fått en fråga på det, att vi har korttids - eller fritids heter det nog - när jag jobbar på förmiddagarna i veckorna, utom då vi har semester för då är vi hemma. Dessutom har vi de vanliga korttidsdygnen som avlastning som vi alltid har.

 

Vi har ju haft en period med mycket utbrott och Lena antog i en kommentar att Turbo kanske är en person som ställer höga krav på sig och som lätt känner sig misslyckad och tar det hårt när det blir ett nederlag.

Detta är något som inte stämmer in på Turbo. Han sätter inte upp några krav på sig som han känner att han måste nå och som han inte känner sig nöjd om han inte fixar. Han lever i nuet och i en egen bubbla, känns det som. Det han klarar det klarar han och det andra lämnar han bakom sig. Han blir såklart jätteglad om han lyckas bra med någon viss grej, men resten.... nej, vad man märker på honom så är det inget han tänker på. Svårt att förklara....

 

 

Nu Emelie, är det äntligen din tur att få svar på din fråga! När började Turbos utåtagerande, började det vid en viss ålder?

Jag skulle nog vilja dela in det i två avdelningar! Turbos utåtagerande kan man dela upp i två faser. Eftersom han har både Adhd och autism så har han från ungefär tre års ålder varit hyperaktiv (det slog om från att ha varit världens lugnaste till att bli världens mest hyperaktive när han var ca 2,5-3 år). När man är så hyperaktiv som min kille så blir det mycket som händer runt omkring honom, mycket puttningar, knuffningar, hårda klappar m m på dem som står i närheten och många saker som flyger i luften. MEN under de där yngsta åren i hans liv så var det inte pga utbrott som det hände saker runt honom utan pga hyperaktiviteten och den impulsivitet som den medför.

 

Turbos riktiga UTBROTT började nog inte förrän han var någonstans runt 8-9 år tror jag. Jag har inte registrerat det ordentligt, tyvärr. När livet går i 180 så har man fullt sjå att hänga med, men efter att jag tänkt bakåt på vissa situationer så har jag kommit fram till att det måste varit i den åldern ungefär som det började. Så det blir ju isf ungefär som din sons ålder som du nämner Emelie.

 

Hoppas ni fick svar på det ni undrade. Fråga igen annars. Och nu hoppas jag det här inlägget blir läsbart från iPaden. Jag har som Anna skrev, laddat ner en app som jag bloggar genom men inte kommit på hur man förhandsgranskar ett inlägg. Därför blir det lite av en överraskning hur inlägget ser ut.

 

Ha en fortsatt fin söndag var ni än befinner er <3

 

Skickat via Blogsy