Hur är det möjligt???

Veckan körde igång - med en måndag som veckor brukar göra.... Turbo kom iväg till skolan utan mankemang även om han var trött. På bra humör var han iaf. Det är första veckan utan läraren Nk, nu är det lärarna Tyra och Palle som finns på resursskolan. Även Tina finns med som resursperson, iaf ett tag framöver som stöd. Jag känner mig lugn med detta upplägget, det kommer att fungera för Turbo. Så nu slappnar vi av denna skolfråga för några veckor, iaf så länge den här konstellationen får finnas kvar. Sen finns det vissa tveksamheter... men de tankarna håller jag för mig själv än så länge.... Så länge Tina finns runt Turbo så kommer det att fungera ändå.

Mitt bidrag på temat "Ändlös" i helgen

Nu i eftermiddag och kväll har en ny kille klivit in i familjens liv. Vårt nya assistansbolag tyckte absolut att vi skulle koppla in en till assistent runt Turbo. Vi har ju "bara" haft N som kommer fyra timmar varje torsdag och de propsade på att vi skulle få det ännu bättre om vi hade en till. Så vi gick med på att träffa denna kille som de ansåg lämplig för Turbo och idag var det dags för Turbo att träffa honom för första gången. Vi hade noga förberett Turbo på detta, vi hade en bild på killen uppsatt på veckoschemat m m. Det första Turbo undrade när han slog upp ögonen i morse, var när killen skulle komma :) Heltänd på idén var han redan från början!

Killen (som jag kommer att kalla Kent) kom på em och vi tog oss en fika tillsammans.

Ganska snabbt kände jag mig överflödig i rummet! Jag fattar ingenting... hur är det möjligt att en 25-årig kille, som Turbo aldrig har träffat innan, kommer in och tar honom med storm? Jag bara undrar.... Jo jag vet, det är en kombination av olika orsaker till att det funkar på direkten. Han har erfarenhet av autism, han har utbildning, han har fallenhet för jobbet och han tycker det är otroligt roligt att jobba med de här barnen/ungdomarna! Han utstrålar ett enormt lugn och stabilitet. Dessutom stämmer kemin. Jag slogs av tanken att han inte visar tillstymmelse till osäkerhet eller nervositet, han är ändå här för att se hur han passar ihop med Turbo. Mycket hänger på honom. Det hade varit fullt naturligt om man var lite nervös i ett sånt läge... men Kent verkar stå med båda fötterna stadigt på jorden!
Detta kommer nog att bli lyckat för oss och för Turbos del!

Svart svan med läcker röd näbb!

Vi är lyckligt lottade trots det som varit med skolan den sista tiden. Vi har så många fina och underbara killar runt Turbo nu, där T på korttids är den som han är allra tryggast med. T har nu funnits för Turbo i två års tid så de är ordentligt samkörda och har lärt känna varann mycket väl. Sen har vi Mt på korttids som är på god väg att komma närmare Turbo efter de fem månader de känt varann. Inte att förglömma så har vi assistent N som kommer en gång i veckan hit. Alla dessa är unga fina killar som gör att Turbos liv får bättre kvalitet. Vi föräldrar uppskattar att denna fina personal finns för oss! De är guld värda allihop! Och tänk att vi nu verkar få in en till sån värdefull personal och detta tack vare assistansbolagets klarsynthet.... helt otroligt!

Nej, nu får det bli lite kvällsbestyr så det inte blir alltför sent i sängen. Kram på er ♥