Humoristisk kille

Med tanke på att skolstarten var i onsdags och det blev en omställning från sommarlovet, så har den här helgen varit otroligt lugn. Turbo hade kunnat haft mycket oro i kroppen efter allt det nya, med en ny personal omkring sig (den nya läraren Tyra). Men han har varit cool får jag säga och än så länge finns ju "gamla" läraren Nk kvar.

Just nu är det mycket humor i Turbo, han skojar och skämtar hejvilt och det är bara att hänga på. Det är befriande att kunna använda sig av humor också i ett inledningsskede då det börjar krisa sig och mulna till hos Turbo. Då kan man smälta honom och det sura vänder. Men det måste vara i ett TIDIGT skede innan det sura tar överhanden för mycket.

Igår kväll fick vi verkligen se en härlig sida av hans humor, det var så både mannen och jag blev chockade men på ett glatt sätt! Det är för det mesta segt vid nedräkningen vid läggdags. Vi förbereder Turbo en bra stund i förväg och är noga med att inte gå in och helt plötsligt avbryta något han håller på med. Igår kväll skulle han "bara göra färdigt en grej". Ungefär som vanligt då ;). Klockan gick och till slut blir man en aning otålig och vi vet hur lätt det blir en explosion om man går på för mycket i det läget. Tyvärr blir det lätt att man tar till det där tjatet i slutänden.

Men igår - mitt emellan två "tjat" och när vi väntade oss att han skulle explodera, så var Turbo borta från sin plats!! Helt uppslukad och försvunnen!! På något konstigt och underligt sätt hade han lyckats smita bakom våra ryggar och gått upp till sängen. Däruppe satt han och sken som en sol i hela ansiktet ☼ :) Han hade hört hur vi gick igång och var förvånade och undrade vart han tagit vägen - och då myser han ännu mer av vad han lyckats åstadkomma :).
I stället för att explodera så vände han själv hela situationen till nåt roligt och humoristiskt - härlig unge vi har! Jag och mannen gick och la oss med ett brett leende i ansiktet den kvällen!

Turbo har ju suttit framför datorn en stor del av sommaren. Nån enstaka gång har vi fått ut honom på en cykeltur. Men fr o m i onsdags så har han velat cykla varje dag! Idag var han och mannen ut på en riktig långtur - det blev 33 km innan de var hemma igen! Fantastiskt vilken grundkondis ungdomarna ändå måste ha. Den turen de tog är stundtals rejält backig och jobbig för benen. Nu hoppas jag det håller i sig så ska vi nog försöka se till att vi tar en cykeltur i stort sett varje dag framöver.

Igår var mannen och en arbetskamrat på fotboll och såg Elfsborg på hemmaplan. Vi hade ett par gratisbiljetter genom jobbet som de utnyttjade. Vi hade bestämt i förväg att jag och Turbo skulle åka in och hämta dem efter matchen (de tog bussen in). Vi förberedde Turbo flera dagar innan på att kl 17 ska vi åka in till stan och hämta upp dem. Nu fick vi se en sida av Turbo vi nästan glömt bort. Det är så sällan vi tar med honom och är nära främmande personer. Det blev en resa på ca 50 minuter i bilen hem, då vi skulle "umgås" med varann. Det går an när det är bara mannen och jag med honom, men nu satt det ju en - för Turbo - främling i bilen. Oj, vad han blev osäker! När han blir osäker så petar han på folk, han säger saker som inte är så trevliga, han kastar och bänder sönder grejer.... Det blev en svettig resa, eftersom vi behövde bemöta honom på ett lugnande sätt och inte förvärra saken. Man ville ju inte att arbetskamraten skulle bli utsatt för onödiga grejer.... Vi pustade ut när vi väl var hemma igen :)

Nu snart kväller och helgen är slut för den här gången... Kramen på er alla därute ♥