Tungjobbat och segt som sirap!

Igår hade vi en väldigt lugn och fin eftermiddag och kväll - bra så långt! Men det första och det sista Turbo yttrar på dagarna är hur det går med framtiden på skolan (alltså fr o m 10/9)?? Han undrar om jag fått nåt besked på om tryggheten ska finnas för honom. Stackars liten, vad han är orolig! I morse sa han så här som bekräftar hur orolig han är: "Har du fått nåt besked än om hur det blir sen, jag klarar inte det här längre! Jag kommer inte att kunna gå till skolan sen!" Och jag har bara att svara att jag ingenting vet än, men jag bedyrar för honom att jag kommer att göra allt jag kan. Har fortsatt mailkontakt med rektorn idag, men just nu är det segare än sirap!

Ju mer jag tänker på hur lite man tänker på eleven i det här fallet, desto argare blir jag! Vi har flera viktiga punkter att ta fram som visar att det inte är eleven som kommer i första hand. Bl a dessa:

• I ett tidigt skede serverade vi skolledningen korttidspersonalen T och E som var villiga att dela på en tjänst för att jobba på skolan. Dessa båda killar var väl förtrogna med tre av de fyra eleverna och visste vad de skulle gett sig in på.  Detta förslag avslogs t o m med en ren lögn från rektorn för oss föräldrar….

•  Vi föräldrar påtalade att de personer som anställdes behövde ha utbildning i att hantera dessa elever från skolstart (de har ett otroligt tufft jobb). Utbildningen uteblev och än har man inte fått det – resultatet blev att vissa gick in i väggen, en annan sa upp sig efter endast en termin. Hade man haft bättre "verktyg" att jobba med så hade detta kanske inte behövt hända... 

• Läraren Nk fick inte igenom sina krav att få dela tjänsten på resursskolan med att vara på den vanliga högstadieskolan halva tiden. Detta krav kunde man inte tillgodose med resultat att han i stället sa upp sig! När vi fick reda på detta så kändes det verkligen som att man i skolledningen fullständigt struntar i eleven.  

Nu står vi här med en 14-årig son som inte klarar att gå till skolan om 1,5 vecka om det inte finns någon trygg personal för honom. Från att ha varit en elev som älskat skolan, klarat målen i alla ämnen upp t o m 6:an så har vi en elev som fr o m 10/9 är en hemmasittare!! Skandal så det skriker om det!!!

Det känns som att vi föräldrar som känner sonen utan och innan, hela tiden blivit motarbetade – varför?? Allt detta går ut över eleven… en resursskola ska väl alltid sätta eleven i första hand?

Hur står det till här idag då?? Jaa, Turbo har fått utbrott direkt han kom hem från skolan idag. Han har ju svårt att uttrycka sina känslor i ord, men han sa iaf att han inte klarar av detta, han klarar inte att vänta på besked hur det kommer att bli sen. Oro och frustration finns i hans kropp nu och jag tycker det är konstigt att han hållit ihop så pass länge som han gjort. 

Själv har jag jagat och till slut lyckats få tag på psykologen på habiliteringen. Hon kommer att göra vad hon kan för att stötta oss i kampen för Turbos skolgång. Hon hade också åsikter om vilka som ska vara med på ett av mötena vi ska ha på torsdag.... Jag har även jagat en kvinna på socialtjänsten men inte lyckats få tag på henne. Där hoppas jag på bättre tur i morgon för jag tror att den kvinnan ska vara med på ett av mötena.

Som ni ser så drar det ihop sig till en massa möten i slutet på veckan. Sen sjunker jag nog som en sten, oavsett utgången.....

Kram, kram ♥