Tjatar vidare

Det blev ett dåligt slut på förra veckan jobbmässigt för mig och en likadan början på denna veckan! Jag har mycket att ta igen sen förra veckan då det var så intensivt med kontakten med skolledningen. Denna veckan hade jag trott det skulle bli lite lugnare, men vi har kört igång nästan likadant igen. Turbo har uttryckt mycket oro över hur det ska gå efter dessa två veckor som vi löst för honom. Det MÅSTE finnas en plan B att ta till om det inte fungerar för honom sen. Men den framförhållningen finns inte.... Så idag när jag suttit på jobbet och försökt få något gjort, har jag haft ständig mailkontakt med rektorn. Kämpa, kämpa, kämpa!! Är sååå trött på detta just nu.

Och fortsättningen på den här veckan då, hur tror ni den ser ut?? Möte på onsdag förmiddag gällande Turbo (dock ej skolan), möte på torsdag fm (skolan) och möte på torsdag em (skolan igen).... Ja, det ser inte ut att bli så mycket jobbat de dagarna heller! Får nog snart sparken... Nejdå, men jag får jobba andra tider i stället, kvällar, helger, nätter....

Idag är jag trött, men inte lika trött som jag var i fredags em och fick gå hem från jobbet. Men det är ju bara början på veckan än.... Glad är jag över att ha fått hem en son som verkar lugn och utan daller under ytan idag. Det hade blivit väl påfrestande om han hade haft en utbrottardag nu. Men jag tror vi har lugnat honom för stunden iaf.

Tänk så bortskämda vi varit när det gäller skolan och Turbo fram tills innan förra läsåret. Turbo hade en underbar assistent som också var utbildad pedagog och dessutom som klippt och skuren till att jobba med min son. Hon lärde känna honom så hon kände honom lika bra som jag som mamma gör. Hon läste av honom fenomenalt bra, förstod direkt när något inte var bra och sökte lösningar till förändring så han skulle må bra igen. Var det en större förändring som måste till så gick hon till rektorn för att få klartecken. Rektorn var mycket insatt i problematiken och mycket förstående. Vi föräldrar behövde sällan ha kontakt med henne, och aldrig att vi behövde strida för någonting med henne. Hon låg alltid steget före, tänkte ut möjliga scenarion innan de inträffade och hade en plan B färdig redan i förväg. Inga problem! För den rektorn var det en självklarhet att tänka på elevens bästa i första hand! Varför kan inte alla rektorer vara såna?? Åh, vad jag saknar denna fina rektor!!

Eftersom det tagit lite på mina krafter idag också, den här skolkampen, så åkte jag iväg nu ikväll och rensade hjärnan under en liten stund tillsammans med kameran. Åkte upp till den lilla "fula" sjön vi har utanför vårt lilla samhälle. Finns ingenting att fota där egentligen - men jag åker ändå därifrån med 70 nytagna bilder efter ett antal minuter. :) Härligt och mysigt var det iaf. Kände mig någorlunda fräsch i skallen efter det, men sen fick jag bevittna ett rejält slagsmål i centralorten när jag åkte och handlade - och det var inget vidare. Huuu, har aldrig sett nåt liknande.... Polis tillkallades och jag vet faktiskt inte hur det slutade. Men vad skrämmande det är... i ett sånt här litet samhälle och folk är så arga på varann så de kan ta sig till med vad som helst! Usch! Tur att inte Turbo var med, vad orolig han hade blivit. Och det hände bara några hundra meter ifrån korttids.... de inblandade bor inte långt därifrån heller.... Måste skaka på mig så jag blir av med de där olustkänslorna jag fick efter den där synen!

Kramen på er ♥