Igår kväll berättade vi för honom att det skulle börja en ny lärare på resursskolan. (Jag kommer att kalla henne Tyra här på bloggen.) Att hon är en av de två som ska ta över efter Nk som snart slutar berättade vi inte. Vi berättade att hon har en son som är lika gammal som storebror Charlie. Säger man en sån sak så känner Turbo att de har nåt gemensamt redan när de träffas och första mötet kan gå lite bättre. Vad jag förstår så gick presentationen av läraren bra och hon hade t o m haft en lektion med Turbo med lyckat resultat idag. Då kan man pusta ut över att det inte blivit nån fnurra mellan dem vid första mötet. För blir det så, så är det svårt att låsa upp det sen.
Det kommer alltså att bli Tyra och den som jobbade som vikarie för Nk de sista två veckorna på förra terminen, som kommer att dela på Nk:s tid. (Jag kallar honom Palle här på bloggen i fortsättningen i stället för P.) De kommer att varva med varandra att jobba med Turbo. Jag hoppas bara att Nk kommer att vara kvar på skolan så Turbo hinner vänja sig, men uppgiften om hur länge han ska vara kvar, krymper. Först var det en månad, sen 3,5 veckor och det senaste jag hörde är några dagar.... Vi får väl se hur det blir, men skönt iaf att första dagen gått bra!
Korttidspersonalen Mt hade hand om Turbo på fritidstid efter skolan idag så det blev en lång förstadag. Det hade nog ändå också gått bättre än väntat. Och här hemma är Turbo lugn och fin än så länge iaf! Tänk att han ska behöva ladda med utbrott ett bra tag innan skolstart pga oro och sen går första dagen smärtfritt sen.... Knepigt, men det är väl så att oron släpper bara han kommer dit och ser att allt är som det ska. Sen vet vi ju av erfarenhet att bakslagen brukar komma och det kan komma redan i morgon om det vill sig illa. Sen vet vi inte heller hur han reagerar när han får reda på att Nk ska försvinna, men den dagen den sorgen.
Mamma Z undrade efter gårdagens inlägg vad jag menade med "ett litet utbrott"?? Turbo fick ju ett utbrott när brandlarmet gick på korttids och när jag hämtade honom så fick han ett litet till. Jadu, den som blir drabbad av "ett litet utbrott" får känna på ordentligt ibland och får ont av det. I det här fallet var det Mt som fick sig en spark - och det är hårda sparkar! Men, det jag menade med "litet" här, var att utbrottet gick över väldigt fort. När han satt sig i bilen sen så gick det att skoja bort på nån minut.
Nu ska vi försöka ta oss igenom resten av den här kvällen och jag hoppas inte det ligger något inom Turbo som behöver ut, men det känns inte så iaf. Sen är det en ny dag i morgon. Tyvärr har ett nytt orosmoment dykt upp här, men nu är det på hemmaplan. Måtte det inte vara som jag befarar för det skulle drabba Turbo med ytterligare en jobbig, svår och ledsam grej. Det räcker med allt nytt som blir på skolfronten.... Berättar mer i nästa inlägg om detta.
Kramen på er ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar