Förändringar

Dagarna går här och om ett par dagar börjar vi jobba igen efter semestern. Inför varje semester våndas man lite för Turbos skull - sommarlov och semester är ingen riktig hit i Diagnoslandet. Invanda rutiner försvinner och man måste hitta nya rutiner, men det tar ju tid innan det sätter sig ordentligt. Nu har detta sommarlovet och den här semestern ändå flytit på bättre än väntat. Turbo har känts harmonisk och fin så gott som hela lovet, med avbrott för några få dagar bara. Härligt och man blir lika glad varje gång ett lov går hyfsat smärtfritt.

Kontakten med rektorn har fortsatt här under slutet av veckan och vi har pratats vid ett par gånger till. Det är nu klart med vilken lärare som kommer att anställas i stället för fina Nk som nu slutar. Nk och Turbo fann varandra ordentligt mot slutet av förra terminen, men det blir ingen fortsättning på det. I stället kommer en ny personal in i Turbos liv igen... Jag har inte träffat den nya läraren än, men utefter rektorns beskrivning av henne så låter det bra. Om kemin stämmer vet vi ju inte än, det är som ett lotteri varje gång det kommer en ny personal. Bara att hoppas att det ska fungera.

Men nog är man rätt konstig! Ännu en gång känns det hoppfullt... hur många gånger kan man åka mellan hopp och förtvivlan och inte ge upp. Ska väl erkänna att det kännts eländigt nu inför detta personalbyte, men nu lever jag på hoppet igen, hoppet om att detta ändå kan komma att fungera bra för Turbo. Bara det inte skär sig i början, så kan de jobba upp ett förtroende sen. Förtroendet och tryggheten dröjer tyvärr, det byggs inte upp på en kafferast utan det tar många veckor och kanske månader innan det infinner sig. Men än vet inte Turbo nåt om vad som kommer att hända. Anledningen är att vi inte kan berätta att Nk försvinner utan att kunna säga vad han får i stället. Vi kan nog inget säga innan han bekantat sig med den nya och vi ser att det fungerar bra. Annars blir han bara orolig och vi får en massa onödiga utbrott.

Jag kollade ju upp via lite olika nätkontakter och även nåt tips om nån skola i vår omnejd, men tyvärr utan resultat. Mina utlagda krokar bekräftade bara det jag redan hade på känn eller egentligen redan visste, det finns inga lämpliga skolor inom lämpligt avstånd för Turbo. Så nu kör vi på den inslagna vägen och hoppas att det ska bli bra....

Ännu en förändring har vi här på hemmaplan. I torsdags kväll hämtade jag hem Felix, vår ena katt som varit iväg och gjort sitt i aveln i mer än ett halvår. En förändring som kan bli jobbig för Turbo, vi får se hur det går. Felix försvann när han var 10 månader och nu är han 14 månader, det är alltså inte samma katt vi får hem igen. Vi har en bild av hur han var då, men han har utvecklats och varit med om en hel del saker så nu får vi vänja oss vid hur han är nu. Sen ska han tussas ihop med Oswald igen, vilket var en jobbig procedur för Turbo förra gången när Felix kom hem till oss som kattunge. Jag misstänker att två vuxna katter låter sju resor värre än en vuxen och en kattunge.... Detta är jobbigt för Turbo och vi får försöka ordna det så smidigt som möjligt.

Felix får heller inte vistas i hela huset eftersom han varit fertil ett tag och vi är rädda för att han ska börja markera inne. Nu är han nyligen kastrerad och vi får avvakta några veckor tills hormonerna har lagt sig hos honom, då först får han springa runt i huset som han vill. För Turbos skull som är så doftkänslig skulle det inte fungera så bra om det skulle bli nån "olycka" med det. Nu hoppas vi på att allt ska fungera så småningom här, men det kommer att ta sin tid innan det blir normalt här. Än så länge har Turbo tagit det bra, men lite jobbigt att hålla två katter åtskiljda hela tiden.... men jag kan väl säga att Oswald är INTE glad att ha fått hit en inkräktare - oj, vad han morrar och låter!

Nu morrar vi vidare här - ha en bra dag alla ni därute ♥