Storebror

Hej alla läsare!

Här kommer då ett inlägg av den s.k. gästbloggaren. Som några kanske listat ut så är det storebror som är här och skriver. Jag kom hit sent i Torsdags kväll och möttes då av en lillebror som hade otroligt mycket saker att berätta och visa för mig. Detta är inget ovanligt då han brukar ha det när jag kommer och hälsar på, och den 6 timmar långa resan till trots så är det bara att hålla en god min och ge ett intresserat intryck, han är ju trots allt glad att se mig.  ♥ När jag senare på kvällen förklarade hur otroligt mycket tid vi skulle ha tillsammans och sa att det vore ju tråkigt om han berättade allt redan ikväll fick man som svar: Den tiden räcker inte till för att visa allt jag har att visa. Där sattes ribban. :P

Men nu är det Tisdag kväll och allt har flytit på otroligt bra. Vi har ju många gemensamma intressen så det har alltid funits något att göra som varit givande för oss båda. Även morgonrutinerna har fungerat bra, även om detta var det som jag var mest nervös för i förväg. Den största anledningen till att allt fungerat så bra är de enorma förberedelser som mor och far gjort inför denna tid. Massor av scheman,  matlistor och andra listor, allt för att både min bror, jag och assistenterna skall vara med på noterna.

I morgon är det dags för mig att åka hem till min egna underbara familj i storstaden igen och E och T kommer hit och turas om att fixa så att allt fungerar. Den vanliga frågan som brukar smyga fram varje gång det är dags för mig att åka hem igen yttrades såklart även ikväll: När kommer du hit nästa gång? Han har verkat något nedstämd ikväll, kanske för att han är medveten om att jag ej kommer vara hemma och vänta på honom i morgon. Men samtidigt verkar han inte vara det minsta orolig inför resten av veckan då han vet att E och T, som han trivs så bra med, kommer att vara hos honom tills dess att mor och far kommer hem igen.

Nu är det dags för mig att packa min väska och gå och lägga mig. Riktigt roligt att få denna möjligheten att lämna sitt avtryck i bloggen. ☺

// Storebror

P.S. Av att dömma av SMSen jag fått från Japanresinärerna kommer det väntas otroligt vackra bilder och spännande kulturella historier nästa vecka. D.S.

Gästbloggare!

Nu, kära läsare så närmar det sig avresa för oss. Jag är vaken fortfarande, har precis fått sonen i säng och ska väl försöka komma i säng jag med. En stressig dag har det varit men nu tror jag att jag fixat allt som behövs. Är inte så nervös för själva resan än, men mera orolig för att jag ska ha glömt nån typ av instruktion som assistenterna behöver för sonens skull. Men, men, jag tror det löser sig....

Helt fantastiskt är det iaf att jag och mannen kan komma iväg på en sån här resa. Att vara borta från sonen en hel vecka har tidigare varit otänkbart. Men eftersom allt flyter på så bra runt honom nu så kommer det nog att funka bra. Att ha storebror här är jättekul för honom. E och T reflekterar han inte så mycket över eftersom han är så van vid dem. Men hade det varit andra personer som skulle vara här som han inte är så van vid, då hade det säkerligen varit utbrott titt som tätt vid det här laget.

Kan berätta att gårdagens tandläkarbesök gick fantastiskt bra, trots att det blev lite väntetid så gick det bra. Men jag var nära att säga till dem lite fint att han kan nog inte vänta längre... Men då var väntetiden slut :) Har tidigare fått en kommentar om att han går ofta till tandläkaren och lackar tänderna. Skulle inte behövas så ofta, han har inte heller tendens till karies. Men igår förklarade tandläkaren att han vill göra så med honom så det inte ska bli så främmande för honom att gå till tandläkaren. Detta är ju ändå "snälla" besök så då lär han sig att det inte är nåt farligt att gå dit. Bra resonerat, tycker jag!

Nähä, nu gott folk tänker jag försöka sova några timmar om jag ska orka med morgondagens långa flygresa till Japan. Jag tar inte med mig nån dator dit så några inlägg från mig lär det knappast bli.... MEN, håll utkik här - det kommer att skrivas här av en gästbloggare.... kan ju bli intressant. Och speciellt för mig som inte får läsa vad som skrivs innan jag kommer hem igen!

Många kramar till er alla! Ses senare! ♥♥♥

Resfeber!

Får väl försöka få till ett inlägg idag, mitt i allt ståhej. Har nog aldrig varit med om en sån deadline som vi har nu, allt måste vara färdigt innan vi åker. Jobbet måste vara ikapp och helst lite före, allt här hemma måste vara fixat, sonens schema måste vara i ordning, tvätten fixad så assistenterna slipper ställa sig och tvätta ☺ m m. Det är lite extra just nu. Vi har aldrig varit ifrån sonen så här länge och vi har heller inte varit ifrån jobbet så här länge. De på jobbet som får ta extra ansvar under vår frånvarovecka är mer nervösa än vi över hur det ska gå på jobbet. Vi är övertygade om att personalen löser det mesta och löser det sig inte så får det väl vara tills vi är tillbaka....

Stockholmshotellet Victoria Tower!

Sonen är fortsatt mycket lugn och obekymrad över vad som kommer att ske inom några dagar. Helt fantastiskt, men han är trygg och fin! Tyvärr är det ju inte bara att packa väskan och åka, allt måste vara noggrant planerat in i minsta detalj om det ska flyta på här hemma. Jag har några små detaljer kvar att fixa innan det är klart. Jag och mannen försöker packa lite i skymundan för sonen så han inte ska bli uppstressad över att det jagas runt med resväskor, kläder och allt möjligt. Än så länge har vi lyckats och det är väl lugnast om det kan fortsätta så.

Idag har det varit lovdag från skolan. Men N har varit här och assisterat hela dan och det verkar ha funkat bra. Sonen är lugn och harmonisk i kväll. I morgon händer en del saker och vi får se om det påverkar sonen. Han går i skolan som vanligt men när han kommer hem är det dax att åka till tandläkaren för den sedvanliga lackningen. Sist vi var dit blev han väldigt stirrig hela dagen, hoppas det blir bättre i morgon.....
När vi sen kommer hem från tandläkaren tror jag det är tid att hämta storebror vid tågstationen. Det kan ju också göra att sonen är uppspelt. Bara att vänta och se hur morgondagen flyter på. Jag ska förvarna skolpersonalen på att det kan vara lite si och så i morgon, så har de lättare för att anpassa dagen och vara på sin vakt.

Stockholmsglugg :)

Dax att sätta fart igen här hemma om allt ska hinna klart till fredag kväll :)
Kramar om er alla ♥, men en speciell kram tillägnar jag en god vän i min närhet ♥ Tror du vet vem du är efter samtalet i går kväll ute på parkeringen ♥ (kunde inte låta bli att skänka dig en tanke här.... ;))

Härlig ledighet slut

En underbart härlig ledighet blev det för mannen och mig under veckoslutet som började redan i onsdags och fortsatte fram till söndagen. Vi har haft fem fantastiska dagar! Egentligen hade vi inte tid med detta,  eftersom vi åker till Japan på lördag. Men de här dagarna var redan inbokade när vi fick reda på att det skulle bli en Japanresa. Men när vi väl satte oss i bilen och åkte mot Linköping och senare mot Stockholm så kunde vi trots allt koppla bort stressen och njuta av tillvaron på bortaplan. Man blir nog lite av en expert på att njuta och ta tillvara på de stunder som bjuds.

Fredagskvällen gjorde vi lite mysig, mannen och jag i vår ensamhet! Vi åt en trevlig älggryta på en härlig restaurang. Lördagen innehöll sen lite av varje. Umgänge med sonen och flickvännen, en fotonad bl a. Äldsta sonen och mannen spelade snooker mitt på dan, då passade jag på att flanera runt lite och fota i stan. Lite vågad var jag när jag gick i slummiga gångar under marken och träffade på lite "charmiga" ställen. Kastade ett öga bakom mig många gånger under promenaden.... lite läskigt var det allt. Men kul att fota ställen som man inte fotar i vanliga fall.

Sen fick jag och mannen lite ensamtid när äldsta sonen och hans flickvän var hemma och förberedde lite festligheter inför kvällen. De skulle bjuda "tjocka släkten" eller "närmast sörjande" på en 3-rätters middag! Och det var superbt tillagat, jättegott!

Trevligt hade vi hela kvällen tillsammans.

Ja, sen på söndagen var det bara för mig och mannen att vackert åka hemåt igen. Hämtade sonen på korttids på eftermiddagen. Pigg och glad som vanligt! Nu hade han varit ifrån oss sen i onsdags men det märktes inget surt eller labilt hos honom. Det har verkligen blivit ett bra flyt när det gäller personal och att han trivs där, det är så skönt!
Idag efter skolan har han varit lugn och harmonisk och på bra humör! Jag njuter av lugnet och harmonin. Med tanke på att vi åker ifrån honom för en vecka om några dagar så är det helt fantastiskt att han är så harmonisk som han är. Men just nu är han trygg med tillvaron, wow, tänk att det kunnat bli så bra runt honom. Skola, korttids och allt runtomkring funkar utomordentligt. Det har visserligen tagit tid att komma dit där vi är nu, men det är ett stort bevis för att det går att ordna förhållandena bra för de här barnen. Det är värt allt slit.

Nu går han och räknar ner dagarna tills storebror ska komma och assistera de första av dygnen som vi är borta. Det slår nog allt att få rå om storebror alldeles för sig själv. Sen tar ju korttidspersonalen E och T över här hemma, men dem är han så invand med så det är inte heller nåt konstigt. Nu ska de ju bo här hemma med sonen några dygn och det har aldrig hänt tidigare, men tryggheten med personerna känner han tydligt och det är det viktigaste.

Nu måste jag rusha vidare, har börjat tvätta och förbereda lite kläder som ska med till Japan. Jättesvårt att veta vad man ska ha på sig vid olika tillfällen. Dels är det svårt med klädkoder och sen vet man inte riktigt vilken temperatur det kommer att bli. Sen har jag lite andra problem.... skulle ju vilja uppdatera med iaf nån bild då och då på bloggen.... Men jag har ingen aning om hur det funkar med internet eller annat därborta..... så vi får väl se. Annars får jag väl spara alla bilder och rapporter tills jag kommer hem.

Kram på er ♥

Kortkort....

Dålig uppdatering här.... Får nog återkomma i morgon med ett lite längre inlägg än vad det blir idag. Jag och mannen har åkt hem från Stockholm idag och nu sitter jag på jobbet för att ta ikapp lite och försöka få lite ordning här tills i morgon bitti.

På återseende, mina kära läsare ♥

Trevlig ledighet

Ytterligare en dag i ledighetens tecken har gått. Som jag skrev igår så hade vi två dagar i Linköping med föreläsningar. Ska inte gå in på här att recensera dagarna där, men det var otroligt lärorikt. Bl a kan jag rekommendera att gå och lyssna till Bo Hejlskov om ni har möjlighet. Helt underbar föreläsare, som hade mycket vettigt att komma med när det gäller NPF.

En fantastisk tillställning var det, härligt att få vara med. Man fick en extra kick och ett litet lyft för att försöka få det att fungera ännu bättre runt sonen. Två heldagar fullmatade. Även mat åt vi naturligtvis. Så här såg det ut vid lunchen båda dagarna, snyggt uppdukat!

Jag fick också glädjen att träffa en bloggvän, som jag aldrig träffat innan. Hon var även en av föreläsarna under torsdagen. Så intressant att höra deras historia!

Ja, just det ja.... kanske skulle förklara det där med polisbesöket för mannen som jag nämnde i gårdagens inlägg. På torsdag morgon när vi kom ut från hotellet och skulle till konferensen så hade någon stulit båda nummerplåtarna på bilen!! Borta, puts väck!
Mannen släppte av mig på konferensen och själv fick han leta på polisstationen för att göra en anmälan. De fixade också ett par tillfälliga skyltar så vi kunde köra med bilen. Snygga var de inte!

Men vi kunde åka vidare på kvällen mot Stockholm iaf. Efter vägen dit tog vi ett stopp vid en av mina närmaste bloggvänner! Så roligt att äntligen för första gången få träffa henne! Vi har lärt känna varann genom bloggandet, hon har liksom jag en son med diagnoser. Med andra ord så förstår vi varandra väl. Vi har också samma intresse för foto.
Efter att ha fikat där, pratat, kramats, byggt lego med hennes son, så körde vi vidare mot Stockholm.

Idag har vi varit på fotomässan. Trötta i fötterna är vi efter allt gående, men kul att se en massa vackra bilder och klämma på en och annan kamera. Här står äldsta sonen och mannen och beundrar ett av fotona.

Jag hade också förmånen att springa på en av mina gamla klasskamrater som jag inte sett på trettio år! Helt otroligt, men vi kände igen varann. Det blev ett par goa kramar, kan jag säga :)

Nu ska jag och mannen ha en myskväll för oss själva. Äldsta sonen och flickvännen skulle på konsert ikväll så då passar vi på och myser. Myskvällen börjar med ett pass på motionscykeln i gymmet. Sen blir det nåt gott att äta och lite god dryck.
Myskram på er alla ♥

Föreläsningsdagar

Nu har vi varit på två fullspäckade föreläsningsdagar i Linköping. Tiden går fort när man har roligt. Det har varit föreläsningar av bl a Helene Tranquist, Bo Hejlskov, Gunilla Gerland m fl.
Mycket intressant och lärorikt och man får en kick att vilja jobba med vissa saker igen på hemmaplan med sonen. Mer om det senare. Är för trött för att göra nån större analys över de här två dagarna nu.

Mycket händer här... Mannen fick besöka polisstationen i morse och missade tyvärr 1, 5 timme av föreläsningarna på förmiddagen idag. Hade kunnat vara värre saker som hänt - alltså inget allvarligt, men onödigt ändå och tidsödande.

Ville bara visa att vi lever och skriver mera utförligt senare. Nu har vi anlänt till Stockholm och sonen är förstås kvar på korttids över helgen. På återseende mina läsare ♥

Stress, stress, stress

Den här veckan går till historien när det gäller att vara stressad! Jag och mannen jobbar febrilt för att jobba in tre dagar den här veckan. Det blir nog en sen kväll ikväll, fast jag behöver gå och lägga mig i tid. Är sååå trött! Tror att jag åkt på nånting men vet inte riktigt vad. Lite läskigt är det, men jag hoppas det är nåt vanligt övergående....

I morgon bitti bär det iaf av till Linköping där Autism- och Aspergerförbundet har rikskonferens med två dagar fullspäckade med föreläsningar. Några av föreläsarna känner jag till och vet att de är omtalade för att de ska vara jätteduktiga. Vi har stora förhoppningar på detta och det ska bli så intressant.
Sonen kommer att vara på korttids ett par extra dygn så det är lugnt på den fronten iaf.

Bild lånad från Autism & Aspergerförbundet

Ja, så mycket mer än så blir det inte från mig idag. Här ska packas och donas och grejas lite.
Go´kväll på er ♥

Vinstlott och nitlott

Idag har jag inte tid att skriva egentligen, det är väldigt mycket nu. Veckan innehåller ju lite äventyr så det är bara att jobba på så man hinner med det man ska innan äventyret kan börja. Men allt flyter på här, skoldagen har nog varit bra och vi har ett lugn här hemma som man är glad över. Mitt i min stress så går många av mina tankar ikväll till en bloggvän som har det väldigt tufft - det är nog bara förnamnet.

Trygghet.... ja.... det var vad inlägget handlade om igår..... Vi har varit och är så otroligt lyckligt lottade, jag vet det mycket väl och vi uppskattar det något oerhört!
Vi har verkligen fått stöttning och hjälp till sonen under de senaste åren. När sonen gick i 5:an och 6:an var allt fantastiskt bra tillrättalagt för honom, han hade världens bästa assistent m m. Sonen har fina killar omkring sig på korttids som han trivs fenomenalt bra med. Han får också gå i en anpassad nystartad resursskola nu när han börjat 7:an. Allt detta har gjort att sonen mår riktigt bra, även om livet naturligtvis inte alltid är en dans på rosor när man lever med dessa diagnoser. Men det flyter på så bra som det bara går.

MEN!!! Hos Mamma Z kan man återigen läsa idag om hur deras liv ser ut. Det är rena motpolen till vårt liv och detta beror på en stor skillnad - bemötandet i skolan och den anpassning man gjort (eller inte gjort) där! Åh, vad jag önskar att alla barn med NPF kunde få ha det så bra som min son ändå har haft det de senaste åren. Hela familjen mår ju så mycket bättre - om man nu jämför med Mamma Z:s familj där i stort sett alla fyra nära på går på knäna. I det här fallet har vi dragit vinstlotten och de har dragit nitlotten.... Men varför ska det behöva vara så???

Många kramar till Mamma Z och andra behövande idag ♥

Trygghet betyder ALLT!!

Oj, oj, oj,...... vilken underbar dag vi hade igår!!! Och jag menar det verkligen! Med tanke på det besked vi hade att förmedla till sonen så var det med viss spänning man vaknade upp till gårdagen. Men jag gav honom lite högre dos av en av medicinerna - en dos som vi för längesen egentligen har fått börja med men inte vågat eftersom vi är rädda för biverkningar. Han blev mycket lugn igår och jag tror nästan han skulle må bra av den dosen (om nu bara biverkningarna håller sig borta). Sen tog vi sats på eftermiddagen, jag la fram schemat för hur det kommer att se ut de närmaste tre veckorna då vi kommer att vara borta ganska mycket.

Den första kommentaren han hade var en undran över hur storebror, E och T skulle känna till vilka rutiner som gäller på morgonen innan skoltaxin kommer.... Det kändes så skönt att vi fixat i ordning schema och annat tills i fredags när vi hade genomgång här hemma med killarna. Så det var bara att ta fram och visa schemat som vi hade gjort i ordning för morgonen också.

En del bilder saknas innan den är färdig

Allteftersom han smälte beskedet så dök det upp flera frågor hos honom. Men han var hela tiden lugn och sansad. Och vi hade svar på alla "bekymmer" som han funderade på - ett bevis för att vi kanske ändå lyckats tänka på de flesta detaljer.
Att han tog beskedet så bra  var till stor del storebrors förtjänst. Som jag hoppades så tog den nyheten att han får rå om sin storebror ensam i flera dygn överhanden mot beskedet att vi ska åka bort så pass länge ifrån honom. Sen hade det naturligtvis inte funkat om han inte känt tryggheten med E och T som kommer att ta resterande dygn med honom. Det är helt fantastiskt att se denna trygghet hos sonen i den här situationen, han har ett mycket bra förhållande till dessa tre killar!

Vad som hände igår - inte ett enda utbrott - är ett stort bevis på vad trygghet betyder för personer med NPF. Om man jämför med en dag förra veckan då det var skollov och en person skulle jobba med sonen på korttids som han inte kände så väldigt väl. Det var oro ett par dagar innan med diverse utbrott till följd. Jag var tvungen att till slut kontakta chefen för korttids för att se om det fanns nån annan lösning på det hela. T fick komma på eftermiddagen för att rädda situationen. En sån oro för en endaste dag, och nu ska vi vara borta drygt en vecka och han verkar inte känna någon som helst oro i kroppen..... Helt fantastiskt! Trygghet betyder ALLT, skulle jag vilja påstå! Han känner sig trygg med killarna han kommer att ha runt omkring sig och då infinner sig lugnet hos honom - så härligt att se! Gissa om vi är glada idag över hur bra allt gick?!

Stora glädjekramar till er alla därute ♥

Dagen D

Nu är det alldeles för mycket runt oss, känner mig lite lätt vimsig.... Men det är bara att mala på och försöka klara av det man måste. Igår hade vi stämt träff här hemma hos oss med korttidspersonal E och T för att gå igenom lite inför vår Japanresa då de ska assistera ett par dygn här hemma med sonen. Då gällde det att vi hade de flesta detaljerna nerskrivet på papper så vi inte missade något. Men som sagt, jag tvekar inte en sekund på att dessa killar tillsammans med vår äldste son, kommer att fixa den här veckan galant. Men genom att vara noga med att få med de flesta detaljer i vår planering så mår sonen bäst och risken för att han ska få utbrott minskar och det underlättar ju för alla parter.....

Idag ska vi också försöka berätta för sonen vad som händer framöver. Igår hade mannen suttit och skissat lite på ett upplägg hur vi ska lägga fram det för honom. Det kan gå hur som helst..... Nu är det lugnt i huset, friden och lugnet finns här, vi får se om det varar hela dan eller om det plötsligt vänder till ett inferno..... Men jag hoppas förstås att det ska gå bättre att berätta det för honom.
Det är exakt två veckor kvar tills vi åker och vi kommer att vara borta en del nästa vecka också. Mycket som händer nu och allt blir spännande och intressant.

Det känns ändå som att vi fått en bra grund den här veckan att stå på när vi ska berätta för sonen. Han har varit otroligt lugn och harmonisk hela veckan efter skoldagarna. Det känns skönt att det inte funnits nån oro på flera dar nu och det känns fantastiskt gott att de kommit så långt i den nya skolan att sonen verkar ha landat med personalen och upplägget där. Härligt! Det har väl tagit sin lilla tid, men just nu känns det jättebra!

Vi hade t o m en hel del fredagsmys igår kväll till Idol. Sonen var uppe lika länge som mig och mannen och det gick faktiskt hyfsat bra. Visst märker man att medicinen går ur kroppen på honom fram emot kvällen och han får lite mer myror i kroppen, men med tanke på omständigheterna så funkade det väldigt bra igår. En liten grej hände, men den var helt och hållet förståelig. Han satt och åt chips som var smaksatta med chili och var väldigt starka. Han gillar det, men han råkade klia sig i ögat samtidigt. Gissa om det sved?? Och såna saker tar han inte utan ett utbrott. Bordet flög inne i TV-rummet och mitt vinglas landade i soffan.... Japp, 1,5 dl rödvin i soffan är inte riktigt så kul.

Men jag tog hand om sonen och försökte hjälpa honom med ögat och mannen fick torka upp i soffan och på golvet. Man är så van vid sånt här så det bekommer oss inte speciellt mycket nuförtiden. Inget att hetsa upp sig för. Det är lika vanligt för oss att sånt här händer som att man borstar tänderna varje dag. Det är bara att ta reda på spillet och sen gå vidare. Man blir så förändrad när man lever med sånt här i vardagen. Om någon hade sagt till mig för 10 år sen att jag skulle hålla mig helt lugn i såna här situationer så hade jag nog inte trott på det. Nu rycker man bara på axlarna och går vidare. Ja, sånt är livet!

Nu återstår det att se om jag rycker på axlarna i eftermiddag också.....
Kram på er och ha en fin lördag ♥

Vart tog dagen vägen??

Den här dagen har verkligen gått fort, den har bara sprungit sin väg. Det brukar vara så när man har mycket att göra, man hinner knappt hälften av vad man skulle behöva.
Jag valde att jobba hemifrån idag för att jag behövde varva jobb med lite plock och tvätt m m här hemma. Men som sagt, jag hade behövt få ännu mera gjort idag. Det börjar dra ihop sig till resan och vi ska ha genomgång med assistanskillarna här och då måste vi ha allt i ordning. Man blir ju mest orolig för att man ska ha glömt nåt... Men än finns det tid kvar att komma på vad vi glömt, det är ju ett par veckor kvar. Men det känns mindre eftersom vi nästa vecka kommer att vara borta en del också - det har liksom kört ihop sig och krockat lite, allt på en gång. Men sånt är livet.....
Ska snart hem till grabben och ta tag i kvällbestyren med dusch m m. N är där och assisterar nu några timmar så jag och mannen har suttit på jobbet och gått igenom lite schema  o dyl till den veckan vi är borta.

Sonen har varit underbart go´ efter skoldagarna denna veckan så jag tror han är i ganska bra balans. Det behöver han vara nu när vi ska berätta för honom att vi ska vara borta drygt en vecka från honom. Antingen i morgon eller på lördag blir det att vi talar om det för honom - gäller nog att hålla i sig då!! Men vi ska fösöka göra upplägget så positivt som möjligt.

En av kommentarerna på gårdagens inlägg innehöll en fråga som jag inte är så insatt i, men jag har kollat upp det lite. Frågan gällde om man som vuxen misstänker att man har nån typ av diagnos, vart vänder man sig då?
Går man via vårdcentralen så kan det ta onödigt lång tid innan man får en utredning. Så det bästa är nog att vända sig direkt till vuxenpsyk. De kanske ifrågasätter varför man klarat sig genom livet och söker nu när man är vuxen, men det är bara att stå på sig om man själv misstänker en NPF-diagnos. Berätta om dina svårigheter i vardagen och vad du behöver hjälp och stöd med.
Googla på vuxenpsyk och den ort du bor så ska du hitta rätt.
Jag önskar frågeställaren Lycka till och hoppas du får den hjälp du söker!

Allt från mig idag, kram på er alla ♥

Rutiner, lugn och lite humor

I morse var allt som vanligt igen, sonen kunde titta på sitt inslag på TV:n vid utsatt tid - ordning på torpet igen och det är ju bäst så. Så morgonen flöt på här och inga större incidenter var på tapeten :)
Nu i eftermiddag efter skola och fritids har han varit mycket lugn och harmonisk! Jag njuter! Tror nog han tycker det är skönt när skolan dragit igång igen och allt är som det ska.

Det oroliga hos sonen igår berodde säkerligen på att täcket inte var användbart direkt när han kom hem från skolan som jag lovat. När han fick det lite senare så kom lugnet tillbaka hos honom. Med tanke på täcket så fick jag en kommentar ang. det igår. Carolina skrev bl a så här: 

"Måste få fråga om täcket, var det något speciellt eftersom du var tvungen att tvätta det? Min son är också väldigt "täckig".. ;)
Och man tvättar det inte bara så där..."

Tack för din kommentar, jag tycker själv att den är intressant. Jag har alltid funderat på om det här med att vara "täckoman" har med diagnoserna att göra?? Jag är väl nästan säker på att det är så, tror att han känner sig trygg med att vira in sig i något.... Men det var ju inte riktigt det som frågan gällde..... Sonen är van vid att vi tvättar täcket. Det är aldrig populärt att vara utan det så jag försöker göra det när han åkt till skolan och så att det är torrt när han kommer hem. Detta täcke tvättas minst varannan vecka inför korttidshelgen. Nu blev det dessutom en extra gång ganska snabbt efter att det blivit tvättat, eftersom han fläckade ner det. Han råkade lägga sig på mitt smink.... och han gillade inte doften av det :) Han är väldigt doftkänslig.
Så ligger det till här, men jag förstår att det kan vara jobbigt att få tvätta ett älskat täcke! För många barn ska det säkert ha sin bestämda doft som inte får tvättas bort.

Här sitter man och tänker på täcket - det gör mig ännu tröttare nu, för trött är jag. Det ska bli ett tidigt sänggående för mig idag har jag bestämt (få se om jag lyckas). Idag har jag stirrat på en massa siffror på jobbet så det känns som ögonen glöder, samtidigt som jag sprungit emellan och försökt lära en annan person en liten del av mitt jobb. Men jag ska INTE klaga - jag får ju åka till Japan! Men innan jag hoppar ner i sängen ska jag och mannen titta på "BRON", en av de bästa TV-serier som gått tror jag. Tycker att huvudrollsinnehavaren är för underbar. Henne har vi satt diagnosen Asperger syndrom på, helt klockren sådan men en aning tillspetsad för humorns skull. 

Innan jag slutar för idag så måste jag bara berätta... blev så full i skratt igår! Mannen talade om att han köpt två större minnen (till kamerorna). Sonen är snabb där och säger "Har du så dåligt minne så du behöver köpa nytt?" Jag tycker sonen börjar få en härlig humor! "Lärarna har det inte lätt med mig", sa han sen. ☺ Nej, det tvivlar jag inte en sekund på ☺ Jag skrattade gott åt honom. Härligt när han är på skojhumör ☺☺☺

Jag önskar er alla en skojig kväll ♥

Viktiga rutiner

Varje morgon när sonen ska upp till skolan så har jag lockat upp honom till ett visst inslag på nyhetsmorgon som han vill se. Det brukar vara exakt samma tid varje gång och det har varit perfekt att använda det som ett lockbete att få honom att kliva upp ur sängen. Jag gjorde likadant i morse när den tiden närmade sig och han fortfarande inte klivit upp. Då ropar jag att nu är det bara tre-fyra minuter kvar. Då kommer han oftast direkt.

Ni kan ana vad som hände i morse när inte inslaget kom på utsatt tid!! Han blev surare och surare när det uteblev. Och små utbrott förstås. Inte lätt för mig att förklara varför det var annorlunda idag.... Inslaget kom inte över huvud taget. Surt var det!
Såna här saker är ju inte mycket att göra åt, det är inget man råder över. Men det talar sitt tydliga språk om hur viktigt det är med invanda rutiner och att det funkar.

Upp och ner

Efter skolan idag så var han också lite sur. Vet inte om det berodde på lite annorlunda inslag i skolan eller om det berodde på mig...
På morgonen hade personalen handledning och då kommer den för sonen invanda korttidspersonalen dit den stunden. Det brukar vara helt ok och det var det säkert i dag också. Men senare på dan hade de bad och det är ju inte nån vanlig lektion. Är det det som ställer till det med humöret nu, så får man nog bara ta det. Tids nog blir han van att bada med de nya eleverna (sammanlagt 4 st) och personalen på resursskolan. Det var första gången han badat med den nya konstellationen. Jag tror ändå att de gjort det bästa av situationen. Sonen hade fått byta om i eget omklädningsrum och det är så han är van från förra läsåret. Det blir för rörigt för honom annars. Själv säger han att han simmat bra idag ☺ och det får väl hans mamma tro på ☺

Men det sura kan också bero på mig... Jag missade att hinna få hans täcke torrt tills han kom hem som jag hade lovat. Det är en stor synd i detta hem att lova en sak och sen inte hålla det, det får bara inte hända!! Jag slängde in täcket i morse i tvättmaskinen och skulle slänga över det i torktumlaren när jag var hemma en stund på lunchen... Glömde tyvärr det - har lite för mycket att hålla reda på nu.... Därför dröjde det en stund innan han fick det och det var han inte glad över. Täcket är hans stora trygghet. Även om han får låna ett annat under tiden så är det inte samma sak. Någon myntade uttrycket "Täckoman" ☺. Ett mycket passande uttryck!

Nähä, det får bli allt för idag! Har lite att stå i... ska iväg sen en sväng snart också så mannen får sköta markplanet här ett tag. Det är sååå skönt att komma hem sen till ett halvt sovande hus. Morgonbestyren kan vara lite kämpiga ibland så det är så skönt att slippa kvällsbestyren emellanåt.

Kramelikram på er ♥

Tiden rinner iväg

Skolvecka igen då, ska bli skönt med rätta rutiner igen! Sonen kom iväg som han skulle i morse med taxin och han var på glatt humör, inga problem. Härligt!
När han kom hem nu på eftermiddagen var han på ett lika glatt humör. Bara att tacka och ta emot och hoppas på att det ska flyta på utan missöden så han får komma i balans efter lovet och datakraschen. Han behöver bli lugn nu under veckan om vi ska kunna berätta om Japanresan. För det är ju ingen idé att försöka berätta en sån sak om han inte är i balans...

På tal om resan så börjar det dra ihop sig och det känns. Idag har det knytit sig i magen på mig.... japp.... vi har haft en liten nedgång på jobbet ett tag och därmed haft lite mindre att göra. Nu har en av våra största kunder aviserat att de ska dra på lite igen.... då blev det genast mycket mer som ska stämma innan vi kan lämna huset. Jag ringde kunden idag och frågade om de inte kunde se över sitt behov veckan innan vi åker så de slipper lägga snabbordrar under veckan vi är borta, men se det var inte möjligt! Så det är bara för mig att lära upp en annan person på jobbet som får fixa det när vi är borta. Tänkte jag skulle fått slippa det.... Men det ordnar sig säkert det också!

Trådlös!

Här hemma håller vi på att fylla på en lista med detaljer som vi behöver gå igenom med assistanskillarna inför resan. I morse kom jag på en sån detalj som vad som ska med i ryggan varje morgon till skolan. Inte lätt att veta för de som aldrig fixat i ordning sonen en skoldagsmorgon.... Och han är ju så beroende av att inget glöms, det kan annars resultera i utbrott. Det har hänt att jag glömt lägga i viktiga saker och då har jag fått åka in till skolan med det direkt när jag kommit på det, iaf om det varit nåt han är beroende av t ex iPoden. Den står med på fickschemat så det är en aktivitet som är planerad vissa raster och då är det jätteviktigt att den finns med annars funkar inte schemat för dem.

Igår kväll när jag gick på jobbet och plockade i min ensamhet så tänkte jag på hur bra ordnat vi har det. Man är så tacksam för den möjligheten vi fått att åka iväg på resan långt bort. Utan de här fantastiska killarna omkring oss så hade det inte varit tänkbart! Så glada vi är att inbjudan till resan kom i rätt tid. För ett år sen hade vi säkert tackat nej och framöver vet man inte hur det ser ut..... Perfekt timing med andra ord! Blir bara sååå tacksam och vi njuter så länge det varar.

Kramar om er alla ♥

PS. Om ni är observanta så ser ni att framöver pytsar jag ut några av mina tävlingsbidrag i fotomaran som jag skrev om i september. Jag skriver under bilden vilken kategori de hör till. Dagens bild tävlade jag med i kategorin trådlös. Jag har inga märkvärdiga bilder och inget att visa eg. i det här sammanhanget, men eftersom det efterfrågades så får det väl bli så ;)

Minnen med nostalgi ♥

Så nöjda och belåtna vi är över gårdagen, jag och mannen! Så skönt med såna där dagar ibland då man gör ett intensivt ryck med att röja. Så härligt att kunna göra det utan att ha något annat att passa upp på, för då skulle det inte bli mycket gjort. Nu fick vi mycket gjort och det känns jättegott!

Under tiden som vi röjde i källaren så stötte vi på en låda med gamla diabilder.

Det är diabilder som min pappa tagit genom åren. Under min uppväxt så kommer jag ihåg att han också var sån som alltid hade kameran med sig, precis som jag är nu. Kan det ligga i generna, tro??
Han gick bort för lite drygt fyra år sen och de sista 10 åren var han sjuk och tog därför inga bilder. Så de diabilder vi har här hemma är ganska gamla. Nu tittade vi bara på en del av bilderna som finns och det vi såg var fyllt av nostalgi :)

De äldsta bilder vi tittade på igår var XX antal år gamla - bilder där jag  var ca tre år på!! Jättekul att se!
Sen var min man med på bilder också, han var ca 17 år på de bilderna - haha, det väckte lite minnen :) Vi var inte tillsammans vid den tidpunkten, vi blev ihop ca ett år senare. Våra familjer kände varandra ytligt, men umgicks inte privat. Kan väl säga att våran historia är lite av en "West-Side-Story", iaf till viss del! Det välkomnades väl inte av alla i vår närmaste omgivning att vi blev ett par. Men vi bestämde oss för varandra och det var bara för andra att svälja det. Vi har inte ångrat oss en sekund över det val vi gjorde! ♥

Nu över till något helt annat :)
Aspiggan undrade lite om detta med avslöjandet för sonen om att vi ska åka bort en vecka - hur sonen kommer att ta det?
Ja, jag tror att han kommer att få ett utbrott när vi berättar - men det kan ju också gå bättre.... Någon typ av reaktion blir det säkert. Det som är en stor fördel när vi berättar är att hans storebror kommer att vara här några dygn och assistera. Och det kan ju överväga en del av den nackdelen att vi inte är hemma. Så min förhoppning är att han ska bli så glad över att storebror kommer så han missar det negativa, man kan ju alltid få hoppas på det ;)

Storebror tar de tre första dygnen, sen tar E två dygn och T tar ett dygn. Sen är det korttids de två sista dygnen med E och T så det blir ju som vanligt för honom.

Lite pirrigt börjar det bli. Man får ju inte missa några detaljer i planeringen och i överlämnandet av sonen till assistenterna här hemma. Jag känner mig helt trygg att lämna honom i händerna på dessa tre killar, det behöver man inte oroa sig för och det känns jätteskönt! Men det är just om vi missar nån detalj som är det man oroar sig för. Det måste få bli så lite ruckning av det invanda mönstret som möjligt. Korttidspersonalen är ju van vid sonen på helgerna på korttids, men nu ska de bo hemma hos oss och han ska upp till skolan på morgonen så det är en viss skillnad. Och storebror flyttade hemifrån för fyra år sen.... Men det går säkert bra!

Nu börjar en ny vecka och vi hoppas den kommer att bli som vanligt igen efter lovet. Under denna veckan ska vi försöka berätta för sonen med hjälp av bilder, papper och penna.... 

Kraaaaaam på er ♥

Skräpdag

Här har vi en avkopplande dag idag, men vi får mycket gjort. Vi sov ut och tog sen en lugn frukost. Men sen satte vi fart. Röjning av källaren stod på programmet för dagen. Usch vad skräp man samlar på sig genom åren. Vi har bott i samma hus i 23 år - dags att flytta, eller? Nej, vi trivs så bra med läget av huset, speciellt med tanke på sonen så vi får nog bo kvar. Men ibland är jag så trött på allt "skräp" så jag skulle vilja blåsa ut hela huset och börja om på nytt. Jag och mannen har ett intern skämt om att vi varit gifta för länge :), får nog påstå att vi bott för länge i samma hus nu också ;)

Som sagt, en hel del skräp åkte i skräpkontainern - skönt att bli av med brõtet, men det finns mer... !

Nu börjar vi känna oss lite trötta här och det är dags att varva ner lite. Måste ju hinna med lite mys också. Vi ska försöka få till en liten nostalgikväll - hoppas det lyckas bara.

Trevlig lördagskväll på er allihopa, med eller utan nostalgi.... ♥♥♥

Ska snart pusta ut lite

Nu ska jag snart åka hem från jobbet och pusta lite. Det har varit ett par jobbiga veckor nu då man fått ligga steget före hela tiden och verkligen vara alert och med i sonens tankegångar för att det inte skulle bli utbrott pga hans oro och att allt inte varit som vanligt. Tänk att en datorförlust kan få såna konsekvenser! Oro i kroppen är väl det minsta man kan kalla det....

Sista vardagen på lovet nu. Det var lite segt att få iväg sonen till korttids/fritids i morse, men vi kom ändå iväg om än något försenade. Det var ju ytterligare en dag med den nya personen och han känner sig väl inte riktigt trygg så. Men det var lite drygt halva dan sen skulle T på korttids hämta honom och då var det dags för korttidshelg. Så han hade ändå det att se fram emot.
Så här såg det förresten ut när jag packade korttidsväskan i går kväll ☺

Oswald ockuperar korttidsväskan!

Det var tydligen nån som ville följa med till korttids ☺ Där låg han säkert en halvtimme och sov medans jag gjorde ett litet avbrott i packningen ☺


Jaa, det händer väl inte så mycket mer idag egentligen. Har jobbat hela dan som vanligt på fredagar, men med ett avbrott för att åka in till stan och hämta ut passen som var klara. Så är det fixat också!

Som sagt, snart hem från jobbet och då ska jag slappa och koppla av min stackars hjärna lite som känner sig lätt överansträngd nu. Det ska verkligen bli skönt att äntligen få slappna av lite. Och för en gångs skull har vi inte planerat in så mycket i helgen. De planer vi har är att fixa lite med sånt hemma som behöver göras innan vi åker bort. Detta är sista barnfria helgen som vi är hemma innan vi åker till Japan, så vi får försöka få lite gjort i morgon.

Fredagskramen kommer här till er som vill ha den ♥

Grått och oroligt

Nu känner jag mig väldigt trött i skallen. Det känns att det varit lite ostadigt här hemma och att man fått vara på helspänn nu ett tag. När mannen kom hem igår kväll ifrån stan så satt han och sonen med datorn och försökte fixa över det nödvändiga från den externa hårddisken till den nya datorn. Men jag var på helspänn  hela tiden, sonen var orolig eftersom det är nytt och allt inte är sig likt. Han kom på grejer hela tiden... är det där sparat, har du kommit ihåg att spara det där.... Man riktigt hörde på rösten hur nära det var att det skulle spricka för honom. Det gällde att lotsa honom och försöka säga de rätta sakerna så han inte skulle explodera för att vissa grejer inte kommit med när mannen sparade det mesta. Han satt ändå en hel massa timmar igår och sparade saker från den trasiga datorn.

Felix i det gröna

Men iaf, han kom väl till slut i säng och jag kunde sjunka ner i soffan och försöka varva ner lite. I morse var sonen i gasen igen på morgonen. Nu var han nog mera glad och lycklig över att han kunde ta med sig datorn till korttids/fritids igen och de känslorna är inte heller helt lätta att tackla! Jag var så pass slut i huvudet när jag lämnat honom på morgonen till T som skulle jobba med honom idag, att jag stannade till vid sjön jag passerar innan jag är framme vid jobbet. Jag tog mig fem minuters andningspaus där så jag fick blåsa rent skallen lite. Kameran åkte fram nån minut, men det fanns inte nåt som var alltför vackert att fota i det gråa idag.

I eftermiddag har N varit här och assisterat sonen några timmar som han brukar göra på torsdagar. Då fick jag det lugnt en stund, men hade naturligtvis en del jag måste göra under den tiden också. Tog mig inte ens tid för en promenad idag :(.

Nu börjar det också dra ihop sig till en hel massa saker! Om ett par veckor ska vi på konferens med en hel del föreläsningar inom NPF. Ska bli jättespännande, men det betyder att sonen ska vara ett par nätter extra på korttids eftersom det infaller mitt i en vecka och vi har en bit att åka.
Sen har vi ju det jättestora på gång också, vår resa till Japan. På lördag är det bara tre veckor kvar tills vi åker och jag börjar få lite smått panikkänslor. Allt måste vara planerat in i minsta detalj för att det ska funka för sonen här hemma. Och hur lägger man upp den planeringen? Så lite som möjligt av de vanliga rutinerna ska ju ruckas på, det är nog så illa att vi inte är hemma. Måste fixa till nåt strukturerat schema som assistanskillarna kan gå efter.... Börjar nog bli lite nervös nu....

Med tanke på resan - vi har inte fått nåt schema än för veckan i Japan, men vi har kikat på det schema de hade till förra resan man gjorde. Ska inte klaga... men de lämnade hotellet före 8 varje morgon och var tillbaka som tidigast runt 21:30 på kvällen!! Det är alltså ingen semesterresa utan en ren jobbresa. Ni kan ju förstå vad mycket intryck man ska smälta från varje dag och när man ska ha tid att smälta det vet jag inte eftersom det är så fullspäckat schema. Och hur det ska gå med mig och kameran.... jag kommer ju att vilja stanna och fota var och varannan minut ☺☺☺ tror inte de övriga vill vänta på mig hela tiden :(

Ett till projekt vi har framför oss är ju att berätta för sonen att vi ska åka lååångt bort, han vet inget än. Det har liksom inte varit läge att säga något eftersom han inte varit helt stabil. Tänkte det skulle lugna sig lite för honom först, men det börjar bli hög tid att berätta. Och hur lägger man fram det på bästa sätt?? Det är också en nöt att knäcka!!

Go´kvällskramen till er alla som läser här ♥

Mycket....

Hur skriver man idag?? Det känns som att vissa saker jag kommer att berätta om idag kommer att ses med lite förbryllade ögon.... Om man inte är FULLT insatt i hur det är att leva med diagnoser så ser det lite konstigt ut.... "Så där kan man inte göra, då lär han sig aldrig", är det nog lätt att resonera! Men se, det funkar inte så i Diagnoslandet, tyvärr!!! Lite av syftet med min blogg har hela tiden varit att sprida kunskap om hur det är att leva med de diagnoser vi lever med, så därför berättar jag helt vad som händer här just nu. Och jag står för det vi gör, finns inget annat sätt om sonen ska må bra, om vi ska förbli någorlunda helskinnade och ha ett någorlunda representabelt hus att bo i. Men jag ska berätta om det senaste dygnet, ni märker nog när det berörda ämnet kommer upp....

Igår hade vi en egen liten hemmadag, jag och sonen. Försökte mysa lite och ha det allmänt avslappnat. Men alltemellanåt kom oron upp hos sonen - det fanns ett par grejer han oroade sig för och jag förstod hur det gnagde i honom. Den ena grejen var hur den här dagen idag skulle funka på korttids/fritids. Han skulle ha en kvinnlig personal som har börjat jobba lite grand på resursskolan för några veckor sen. Sonen har träffat henne lite, men kände sig inte helt trygg med henne förstod jag. "Jag känner ju inte henne", uttryckte han sig bl a (han uttryckte sig också på andra sätt).

Jag förstod att detta inte skulle bli bra, vi skulle bara riskera att personalen skulle bli mött med sparkar vid lämningen på morgonen. Så jag tog och ringde till chefen för korttids. Hon är så förstående och började ringa runt till de få lämpliga personal som kan jobba med sonen. Hon fick napp - T från korttids ställde upp på kort varsel, och det räddade dagen! Han kunde komma mitt på dan efter det att han varit på KBT-utbildning. Så förmiddagen fick sonen ha den relativt nya som var insatt, men han blev så glad över att T skulle komma sen och det blev ju som en liten morot för honom att se fram emot. 

Sen fick jag köra med belöningssystem för att han skulle sköta lämningen på morgonen snyggt. Funkar att göra så vid vissa små tillfällen, men BARA då vi vet att han klarar det. Skulle aldrig kunna göra så om jag inte var helt säker på att han ABSOLUT fixar det. Då blir det i stället en bestraffning och det är inte lyckat. Nu funkade det idag och dagen har flytit på.

Det andra som oroat sonen har naturligtvis varit hans havererade dator. Han har den alltid med sig till korttids och det är en korttidshelg som ligger framför oss.... utbrotten ligger på lur runt hörnet och han är inte i balans. Vi hade tagit en sån där extra försäkring på datorn när vi köpte den för 1, 5 år sen, eftersom vi vet vad som kan hända. Så vi har ringt försäkringsbolaget och även den elektronikkedjan där den är köpt. Mannen har suttit hela dan och fört över allt från datorn till en extern hårddisk - tog några timmar kan jag säga. Han gick hem från jobbet lite efter frukost och kom inte tillbaka nåt mer.... Nu är han in till stan och försöker fixa datorhistorien. I normala fall tar det ca tre veckor från det att man lämnar in datorn tills man får besked om hur de ska lösa det.... Tre veckor utan dator för sonen, nä, ingen höjdare! Vi har lyckats göra en deal med försäkringsbolaget att vi får ta med oss en dator hem och sen löser vi det i efterhand när beskedet kommit ☺ Lite flyt ska man ha!!

Lätt att tänka i det här läget att "ha sönder bara, så får man nytt sen"! Ja, så kan det se ut ifall allt är "normalt". Jag tog upp detta i ett NPF-forum en gång när sonen hade haft sönder sin favoritsak i ett utbrott. Alla där var överens om att han inte kan rå för såna här saker, det går inte för honom i nuläget att avgöra innan det smäller vad det är för pryl han ger sig på - är den dyr eller billig? - nej, så funkar det inte. Datorn är hans allt, hans liv, hans specialintresse eller vad man ska kalla det för. Utan den är det inte roligt för någon i familjen. Utbrotten kommer att hagla här om det inte löser sig snabbt, och jag är som sagt var ganska trött på utbrotten efter den vecka vi haft. Jag gör nästan vad som helst för att få lugnt i huset nu!

Kram, kram ♥

Fattar ni hur det känns?

Kan ni förstå hur det känns... hur det känns att hämta en son efter korttids/fritids igår och han var lugn, harmonisk och glad?! Efter förra veckan vi hade med lite nedstämdhet, skärsår i fötterna, allmän oharmoni och sönderslagen dator med allt vad det för med sig för sonen (ilska och frustration), så var sonen på mycket bra humör igår eftermiddag.

Morgonen var turbulent, han ville ju inte till korttids/fritids pga datorn men jag lyckades få iväg honom iaf. Efter allt detta kaos - att då få hem en son som var helt annorlunda, som att vända på en hand, ja det är obeskrivbart! Jag var sååå glad igår så det visste inga gränser. Tänk att vi fick en eftermiddag och kväll av lugn och ro! Det är obetalbart efter en sån vecka som vi haft. Och detta blev det tack vare att rätt personal jobbade med sonen igår på korttids/fritids. E var informerad om situationen så det var bara att anpassa dagen efter det. E lyckades få honom att landa!

Det låter kanske konstigt för alla som inte lever i Diagnoslandet, hur glad man kan vara av en lugn eftermiddag hemma med sin 13-årige son... Men i det här annorlunda landet värdesätter man saker som andra familjer tar för givna. Man blir så ödmjuk och tacksam för "det lilla" som erbjuds och njuter och nästan går i taket av lycka över en sån liten grej. Andra kanske inte ens tänker på det.... Diagnoslandet har verkligen lärt oss att njuta av "småsaker"!

Kram på er alla fina därute ♥