Gårdagen i kaos

Ja, hur ska jag börja detta inlägg då?? Det blev, som ni säkert förstod, ingen bra dag igår. Jag hade bespetsat mig på en intensiv dag på jobbet. Jag hade mycket att göra, låg ju efter eftersom jag varit hemma med Turbo i två dagar när all personal var på utbildning. Min föresats var att ge järnet hela dagen och jobba febrilt och snabbt. MEN strax innan kl 10 får jag telefonsamtal från assistent Kent. Det var dags för mig att hämta hem Turbo eftersom han fått ett ganska stort utbrott i skolan. Ingen förklaring får jag om vad som hänt, eftersom Kent inte kan prata med mig mer än nödvändigt, han måste ju hålla allt fokus på Turbo. Gissa om mina tankar går innan jag kommer till skolan! Vad kan ha satt igång ett sånt stort utbrott när han är ensam med en av favoritkillarna?

Ja, svaret var så enkelt som att internet krånglar!! Grrrr.... morrrrr..... Här skulle jag kunna skriva spaltmeter om hur onödigt det här är. Det skulle inte behöva krångla, det skulle ha varit fixat för länge sen - men nu fick vi se igen hur dumt det blir när det inte ordnas på direkten när ett problem uppstår.

På momangen fick jag lämna jobbet och åka till skolan. Jag kopplade på värsta psykologen för det behövs verkligen vid sådana tillfällen. När jag kom till skolan så var jag beredd på att utbrottet skulle ta ny fart när Turbo såg mig, för det brukar bli så. Men det uteblev. Man får vara väldigt taktisk, men det brukar inte hjälpa. I det här fallet hade han hunnit landa lite och utbrottet hade hunnit dala en aning. Jag fick faktiskt ganska lugnt ut honom i bilen efter en stund.  

En uppskakande och obehaglig känsla infinner sig alltid när det blir så här pass rejäla utbrott. Men mitt i allt kändes det sååå tryggt och gott när det igår fanns duktig och kompetent personal runt Turbo! Han hade Kent omkring sig som förstod honom och som visste vad som gällde. Kent försökte först avleda utbrottet, men insåg rätt snabbt att det inte skulle gå. Då var det bara för honom att följa med så mjukt och lugnande som möjligt i det som hände.

Kent hade att göra ett bra tag med att sopa upp spillrorna efter utbrottet efter att jag och Turbo lämnat platsen. Städning och röjning var det som gällde.... Sen åkte han direkt och tog ett snack med rektorn om problemet med internet som absolut måste lösas. Det gav inte så mycket så han jagade i stället rätt på en person på gymnasiet som hjälpte till. Nu hoppas vi att det ska vara löst för denna terminen..... Kent jagade också de på it-kontoret för att ge dem en skopa, så han hade lite att stå i kan man lugnt säga. Men ska det vara som det blev idag så blir det ju inget vidare lätt jobb de har med Turbo och Turbo mår jättedåligt av det också. Nån vidare skolgång blir det inte så länge problemet finns. Men som sagt, nu hoppas jag det är löst tack vare Kents jagande av personal som är insatt i ämnet.

Återigen måste jag framhålla hur otroligt glada vi är för de här guldkornen i form av erfaren personal vi har runt Turbo, vi har ju ett par stycken! Finns inga ord som räcker till efter en sån här dag. Det var stor skillnad att hämta Turbo nu mot när jag hämtat honom efter stora utbrott innan, då det inte fanns personal som riktigt förstod och kunde hantera saken. Det gjorde sån skillnad, inte minst för Turbo. Det är också en stor trygghet för oss föräldrar när vi vet att personalen bemöter honom på ett sätt som han behöver. Bemöter man inte på rätt sätt så triggar man igång honom än värre och Turbo känner sig inte trygg med såna personer sen.

Lite panik känner jag komma krypande när sånt här händer av en "bagatellsak". Hur ska vi kunna lära Turbo att hantera sin ilska på ett bättre sätt?? Habiliteringen har jag gett upp, de har ingen hjälp att komma med. Bekymrad blir man när inte ens de som ska vara proffs har någon lösning på detta.....

Om tillfälle ges under kvällen här, så ska jag pejla läget lite med Turbo hur han känner sig och om det är något annat som oroar honom extra. Jag tycker utbrottet blev för stort för att "bara" vara internet. Visserligen var det en speciell tidpunkt och i en speciell situation det hände. Dessutom väntade de att läraren Ulla var på ingång efter en stund. Förväntan inför hennes ankomst kanske spelade roll, vad vet vi..... Sen är det ju mycket nytt omkring honom nu: ny lärare, ny korttidspersonal, renovering av kök här hemma med allt vad det innebär. Turbo var orolig hela dagen här hemma också, och dagen slutade med ett utbrott även här. Jobbigt för alla parter när det blir så här.....

Den här dagen har också gått nu och jag lever på hoppet, så nu hoppas vi på en skön kväll här hemma. Vi laddar för både mello och en film tillsammans alla tre. Det lär visa sig om det funkar!
Kram på er ♥