Ehh.... blev det en bra morgon??

Ja, vet ni vad? Jag tycker att jag och Turbo hade en mycket bra morgon i morse och jag är glad över det! MEN.... när jag stannar upp och tänker efter så blir jag faktiskt full i skratt och ler för mig själv. Man ser nog väldigt olika på vad som är bra och vad som är dåligt. Hade den här morgonen varit i en standardfamilj så hade nog resultatet av utvärderingen blivit ett helt annat! Här hamnade delar av frukosten på golvet, tandkrämen hamnade definitivt INTE på tänderna utan hamnade nån annanstans - bl a. Men ändå tycker jag morgonen var fantastiskt bra!

Skoldagen har nog avlöpt bra, jag har inte fått rapporter om något annat iaf. Turbo var lugn när han kom hem och det känns så gott så ni anar inte! Sen hade han och jag ca tre timmar att fördriva tiden medan snickaren härjade i köket. Det gick väldigt bra, men han reagerade på lite dofter bl a. Det luktar lite när de borrar i träet och han är känslig för dofter. Men jag kunde avstyra det hela genom att öppna altandörren och lugna honom lite med att det drar ut den vägen. Men jag hade en känsla av att det snart kunde braka lös, jag såg det i ansiktet på honom.

Senare på kvällen skulle jag åka iväg och vara borta några timmar. Mannen skulle ta kvällspasset under de timmarna. Men det var tvärstopp från Turbos sida! Mannen la sig i mycket hög feber igår och har varit mer eller mindre osynlig efter det. Idag är febern inte lika hög och mannen tänkte klara kvällspasset utan mig hemma. Men som sagt, Turbo kände sig osäker på det och ville inte att jag skulle åka. Vi märker tydligt att Turbo blir orolig när mannen blir sjuk, vet inte vad det beror på. Vi försökte övertyga honom om att det skulle gå bra, men det gick inte. Och vi ville absolut inte ställa till det för honom så det blev utbrott. Det gäller att vara försiktig om vi ska ro den här svåra perioden i land, nu när det är väldigt stökigt här hemma och jobbigt för Turbo med allt. Så mannen fick vila och jag fick vackert stanna hemma!

Stökigt värre! 

Det sista som hände på kvällen här, var att Turbo mycket riktigt fick ett utbrott. Jag var inte förvånad, även om det naturligtvis är jobbigt för alla parter. Men det var ändå ett "bra" utbrott, om man nu kan kalla något utbrott för "bra". Några grejer gick sönder och tidningshögarna behövde plockas upp efteråt, men sen lugnade han sig snabbt och sa exakt vad som var jobbigt! Vilket framsteg!
Just nu har han ett tufft schema i skolan. Det är inlagt Nationella prov i svenska, engelska, grundskolematte (han skrev ju gymnasiets matte häromveckan) och SO i stort sett varje dag under någon veckas tid nu. Kanske blir det för tufft nu när det är rörigt på hemmaplan också? Turbo uttryckte det som att det var jobbigt med så mycket. Jag tog fram schemat för morgondagen och vi tittade tillsammans på vad vi kunde förändra för att han skulle orka med dagen. Vi tar oss friheten och ändrar, men han orkar inte ens iväg om vi skulle köra på som schemat säger.

De nationella proven görs bara för att nya läraren Ulla ska få en kunskapsgrund att stå på - hon måste veta lite hur Turbo ligger till i de olika ämnena om det så småningom ska kunna gå att sätta betyg på honom. Och i undervisningen framöver kan hon sätta rätt nivå på svårighetsgraden på lektionerna. Han har ju som sagt inte haft lektioner sen i mitten av september.....

Ja, jag säger då det! Det är mycket på en och samma gång nu, vilket inte var planerat så från första början. Den andra stora förändringen för oss och speciellt för Turbo är också på G strax. Mannen fick ett telefonsamtal när han och Turbo satt på tåget till Stockholm i fredags. Samtalet visade att den här förändringen blir tidigare än väntat. Inte helt optimalt när vi är mitt uppe i köksrenoveringen förstås. Vi hade trott att det skulle dröja några veckor till, så Turbo skulle hinna smälta det nya köket först. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig.... Så i nästa vecka (OJ!) är det nog dags.... ! Jag hoppas verkligen att Turbo kommer att hålla ihop, det känns ju som en riktig balansgång redan nu!

Kram på er ♥