torsdag 8 november 2012

Riktigt dåligt samvete

Usch, igår väcktes mitt dåliga samvete till ordentligt. Blev lite påmind genom att jag fick ett mail.... Det var inte mailet i sig som gjorde att jag fick dåligt samvete utan det att jag då tänkte extra mycket på de tidigare mail jag fått från andra personer och som jag inte svarat på än...... :P  Jag har flera mail av er fina och goa läsare, som ligger och väntar på svar. Jag blir ju så glad över att ni hör av er med bl a frågor och jag vill så gärna hjälpa till så gott jag kan och svara på era frågor. Nu ska jag verkligen försöka prioritera dessa en dag ganska snart, men tiden har inte riktigt varit min bästa vän på ett tag. Skäms och är ledsen över att ni fått vänta......




Några tankar till ska jag skriva ner med tanke på det jag skrev igår om samtalet med mamman på habiliteringskursen. Man kan lära mycket av varandra, MEN jag vill förtydliga att det är mycket viktigt att man tänker på varje enskild individ, det som har passat för oss passar ju inte alla. Även om två barn har samma diagnoser så fungerar de med all sannolikhet inte lika. Man måste alltså se till varje persons behov....




Nu har ytterligare en dag gått till ända och den gick ju bra den med! Som vanligt här på torsdagar så har N assisterat Turbo så jag och mannen fått oss lite ledigt. Men med inslag av ett annorlunda moment! Efter halva tiden så dök den andra assistenten upp - Kent, vår nya assistent. Vi insåg behovet för nån vecka sen, att det skulle vara väldigt bra om de kunde vara tillsammans under något pass med Turbo. När vi förberedde Turbo på detta så gav han en spontan kommentar: "Jag klarar inte att ha två stycken här samtidigt!" Nä, det är ju det vi har lärt oss, att två vuxna är en för mycket. Ändå gör vi så här.... men vi hade kommit fram till att det var nödvändigt.... Jag övertygade honom om att Kent kommer att fixa så det blir bra för Turbo. Även om Kent är ny på Turbo och relativt ung (25 år), så har han stor erfarenhet av att jobba med autismdiagnoser. Lite funderingar över hur det skulle gå hade man ju, men jag litade blint på att Kent skulle ordna det till det bästa för Turbo.

När vi kom hem efter de fyra timmarna - varav två timmar med dubbel assistans - så var humöret på topp och det var en härlig stämning här hemma, både på assistenter och Turbo. Befriande! Så nu går vi och lägger oss och känner oss rätt nöjda med den här dagen..... förutom det dåliga samvetet då.....
Kramar om ♥

4 kommentarer:

Nina sa...

Men wow! Vad härligt när det funkar och när man hittar rätt personer :)

Vi ska ju också börja söka assistenter här, om timmarna går igenom, vilket dom måste göra om nåt ska bli bra.. Lite oroligt och spännande på samma gång. Det finns ju så bra människor som valt rätt jobb, så vi är hoppfulla ändå.

Ha en fin dag och hoppas harmonin får vara kvar runt er nu, så du och mannen hinner hämta krafter ordentligt igen efter allt som varit <3

Kram Nina! (Förresten saknar jag er)

Annelie L sa...

Skippa det dåliga samvetet, sånt mår man inte bra av att ha och inte gynnar det någon heller, allra minst dig själv.
Så härligt att dubbel assistansen gick så bra, det verkar absolut som det är rätt killar på rätt plats. Skönt både för er och för Turbo.
Hoppas er helg blir avkopplande och skön.
Kram Annelie

mariellejohnsson sa...

Men gud vad skönt att det gick bra! För Gabriella har det också varit jättesvårt att vara två (eller fler) vuxna/personal samtidigt. Ibland har det varit nödvändigt, men då har det varit stingsligt.
Kramar!

BeA@Ett ord... sa...

<3
Du verkar vara en så klok och förnuftig kvinna!
Kram BeA