onsdag 21 november 2012

Extremt känslig!

Vet inte vad som händer här... läsarantalet har skjutit i höjden och de senaste dygnen har det varit rekordmånga här och läst! Även om storfräsarna har betydligt fler så för mig är detta riktigt stort! Vad glad jag blir! En hel del god respons har jag också fått, jättekul att få lite feedback på det jag skriver. Med tanke på att jag haft dåligt självförtroende tidigare i mitt liv så ser jag på fin feedback med stor tacksamhet och suger åt mig. Det landar djupt inne i mitt hjärta och jag rodnar lätt över era kommentarer. Lilla jag blir alldeles tagen! Tänk att någon vill läsa hos mig....


Jag hade en tid bokad för att kolla upp mig lite idag, med tanke på det som hände innan vi åkte till London och även pågick en bit in på Londonvistelsen. Det höll på att bli rena mardrömmen där när smärtan tilltog igen.... Fick ju medicin precis innan vi åkte och den började verka under tiden vi var borta, men behövde följa upp det så vi säkert vet att det är rätt. Och jodå, det funkar som det ska. Men jag fick en tillsägelse om att jag borde börja tänka på mig själv!!! Eh..... jaa.... visst.... MEN HUR SKA DET GÅ TILL?? Nu hade inte den ilskna infektionen som satt sig på ett ovanligt och fel ställe, inte med min stress att göra - bara otur att det blev som det blev, men det syns att jag har mycket stress i kroppen. Jo, jag vet det.....  Så är det att leva i Diagnoslandet!


Tänkte köpa en ny sko i London, men den var gjord av kastruller och lock :)


Vad har annars hänt denna veckan då?
Efter skolan i måndags så var vår nya assistent Kent här några timmar och det var inga problem. En helt fantastisk 25-åring detta, men lite undrar jag över hur länge det dröjer innan han får se första utbrottet från Turbos sida. För det kommer även om Kent är hur duktig som helst.

Han kommer tillbaka i slutet på veckan och ska ha hand om Turbo en del timmar. Då har han lite planer för dem som han har förankrat hos Turbo och fått ett JA från  honom. Ska bli intressant att se om det går att genomföra. Kent verkar inte rädd alls utan han ser ut att vara trygg i sig själv och i sitt jobb. Kemin stämmer mellan honom och Turbo och han har ett sätt som tar Turbo med storm. Men lite vågad känns han, eftersom han redan är beredd att dra med Turbo ut på äventyr efter så pass få gånger som de träffats. Men som sagt, jag litar på honom och han verkar säker på hur han ska hantera ett utbrott också!


Taket inne på en pub i London

Igår hade jag och mannen en träff på habiliteringen med psykologen Lisa som hjälper både oss, korttidspersonalen och skolpersonalen i hanteringen av Turbo. Hon har bl a varit på skolan och studerat både Turbo och skolpersonal. Hon är en erkänt duktig psykolog och det var superintressant att höra vad hon kommit fram till när det gäller hur Turbo fungerar och även hur det fungerar i skolan.

Hon hade bl a sett att Turbo är extremt känslig för detaljer - och hon poängterade verkligen ordet EXTREMT i förhållande till hur det brukar vara vid Asperger eller autism!!  Jo, vi vet ju det och det är det som gör honom så svår - både för oss föräldrar och för de som jobbar med honom. Det är väldigt noga med vad man säger och hur man säger det, att man förbereder Turbo noga på saker och ting och att man förbereder honom på rätt sätt. Det är alltså inte speciellt lätt att komma in som ny personal att börja jobba med honom. Skolpersonalen som nu snart har jobbat med honom en hel termin, har inte kommit hela vägen fram än - vilket Lisa också märkte - så det tar tid!




Lisa är den första psykolog vi träffat som ger handfasta råd. Annars brukar det bara bli flum och omkringsnack av det hela. Men Lisa analyserar Turbos beteende för att se om och vad det finns att göra för att hjälpa honom. Vi har kommit en liten bit på väg i att analysera hans utbrott och förloppet som brukar vara, men det skulle behövas analyseras flera utbrott för att komma nån vart där. Tyvärr är Lisa bara inhyrd på habiliteringen för att hjälpa oss ett fåtal gånger. Vi hoppas på en fortsättning men jag misstänker att det kanske inte blir alltför lätt att få igenom det.... det innebär ju en extra kostnad för hab.....Vi får se vad som händer!

Igår eftermiddag fick jag hem en Turbo efter skolan som var lugn, glad och harmonisk! Trots att de haft bad på schemat så är han riktigt lugn efteråt. Men det verkar som han trivs som fisken i vattnet bara resurspersonen Tina är med och badar. De brukar räkna hur många längder de simmat och det är kanske en sporre för Turbo. Igår hade han simmat 10 längder = 250 meter. Det tycker jag är jätteduktigt av honom!

Idag är det lika lugnt och harmoniskt här hemma efter skola och fritids med Mt. Härligt! Jag njuter av stundens lugn ♥ Kram på er därute och ha en fin kväll ♥

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Jag kan förstå att många läser din blogg! Hittade själv hit för för nån månad sen. Du skriver så gripande, bra, roligt, ja allt möjligt. Förstår om ni har en tuff vardag. Har själv ett barn på 12 år som har autistiskt syndrom och adhd. Många kramar till dig! /Madde

Nina sa...

Du kan gott dela med dig lite av läsarna till mig, mina läsarsiffror har minskat.. ;) Skoja bara!! Säger som ovanstående Anonym, jag förstår att du har läsare! Jag är jätteglad för din skull :)

Hoppas verkligen du snart är kry från det du drabbats av. Man blir så klart mer mottaglig när det har varit stressigt. Ja, den där inre stressen/oron, menar jag då. Det var säkert därför mannen blev så dålig med.. Önskar er massa lugn och ro från nu!

Kramar om en hel del!
Nina

BeA@Ett ord... sa...

Här verkar det vara harmoni som gäller för stunden!! Härligt!!
Håller alla tummar för att Kent fixar situationen - men det verkar så <3 !!!
Ha en fin torsdag min vän!!
Kram BeA