tisdag 27 november 2012

Det svåraste beslutet hittills....

Usch, det är nog bara att sätta tänderna i det man måste nu, det går inte att skjuta på det längre. En grej som vi skulle ha tagit tag i tidigare men ni som följt bloggen ett tag vet vilken kamp vi haft med skolan och då fanns det ingen tid och ork över för annat. Nu har det lugnat ner sig (iaf för tillfället) så nu känns det som det är läge.

Det vi måste börja forska i nu är om och var det kan finnas ett bra gymnasium för vår Turbo. Han går i 8:an nu och det måste planeras i tid. Det är ju faktiskt bara 1,5 år kvar....




Det här är nog det svåraste hittills som vi ger oss in i när det gäller Turbos skolgång. Visst har vi kämpat med näbbar och klor innan, men nu är det frågan om ett val vi måste göra. Förut har det ändå funnits en tråd att följa och kampen har bestått i att få det så bra som möjligt och utefter hans behov. Nu är det både det och att vi måste välja skola. Var? Problemet är att gymnasiet i vår kommun inte passar Turbo alls, det har t o m hans rektor sagt.

Då är frågan: Vart ska han ta vägen?? Vilket program ska han gå?? Vad klarar han? Vad klarar han inte?

Han har en dröm! Han vill gå i sin storebror Charlies fotspår och bli spelprogrammerare. Inte alla som går i 8:e klass vet vad de vill bli. Intelligensmässigt skulle han kunna klara detta. Men för att uppnå sin dröm så behöver Turbo gå Naturvetenskapliga programmet. Ett tufft program - klarar han att plugga så pass mycket? Klarar han sen att gå många år på en högskola? Kommer han att klara att jobba med detta? Där Charlie jobbar idag, där jobbar man i grupp på 5-6 stycken som sitter och programmerar. Skulle Turbo klara ett sånt grupparbete? Alla dessa tuffa pluggår och sen vet man inte om han fixar jobbet med tanke på hans sociala svårigheter......
Vad finns det annars för möjligheter för min son? Hur ska vi tänka?




Var börjar man nysta nånstans? I dagsläget har vi två gymnasier som vi tänkt kolla upp lite. Det ena ligger 5-6 mil från vårt hem, men vi vet inget om det egentligen är lämpligt. Har bara fått det som ett löst tips. Detta är väl det som vi hoppas ska visa sig bra, men som sagt - vi vet inget om det än.

Det andra vi fått tips om är ett gymnasium som ligger drygt 10 mil härifrån. Japp, lite för långt för att pendla! Då skulle alltså min son flytta hemifrån och bo borta i veckorna.... Inte riktigt vad vi har tänkt oss än. Samtidigt får man försöka tänka förnuftigt, inte bara med känslorna. Men när man tänker på att Turbo inte är så mogen som en 14-åring brukar vara, så är jag väldigt tveksam till att han skulle flytta redan om 1,5 år....




Dessutom skulle det bli väldigt mycket andra förändringar också för honom om han skulle bo borta i veckorna och bara är hemma på helgerna. Bor han borta så behövs ju inget korttids varannan helg, för man kan väl inte skicka iväg honom då också när han varit borta hela veckan! I o m det skulle dessa fina korttidskillar försvinna ur hans liv - tänk vilken förändring det skulle bli för honom!! Men vad händer på loven då? När vi jobbar behöver han tillsyn - av vem då?? Korttids som han aldrig annars är på, eller??

Om han bor borta i veckorna - hur går det då med assistansen som vi just nu håller på att bygga upp med den nya Kent t ex? Också borta om 1,5 år då, eller....?
Allt, allt, allt skulle bli nytt runt honom på en gång - nytt boende, ny personal, ny skola, ny miljö och all underbar personal han har omkring sig idag, byts bort.
Nej, det känns inte alls bra med så stora förändringar!! Det finns inte riktigt på kartan att vi ska mista all den fantastiska personal vi har runt Turbo idag. Jag hoppas verkligen på att vi hittar ett gymnasium lite närmare så han kan bo kvar hemma!




Oavsett hur det blir med gymnasium så kvarstår en hel del praktiska frågor som jag inte alls vet hur man brukar lösa. Turbo måste skolas in mjukt och försiktigt. Ni vet, den där tryggheten som Turbo absolut behöver för att han ska kunna fungera hyfsat - hur bygger man upp den på en skola som inte ligger så nära?

Jag är lite inne på att han skulle kunna ha ett par olika assistenter med sig i skolan. Men vem och hur löser man det till ett gymnasium? Är det vi eller skolan? Kan man ansöka hos försäkringskassan om personlig assistent till skoltiden också (vi har beviljat assistans i övrigt)? Skulle det gå igenom, är det öht möjligt? Om det skulle gå igenom, vilka skulle då vara hans assistenter? Det MÅSTE vara personer som han känner sig absolut trygg med! Det går ju inte i en handvändning att få till nya assistenter som han blir trygg med snabbt (Kentar växer inte på träd!).

Vem svarar på alla våra frågor? Var börjar vi? Den enda jag kommer på där vi skulle kunna börja fråga lite är hos LSS-handläggaren. Sen kanske hon kan ge oss några råd eller slussa oss vidare. Det vi också måste göra ganska omgående är att kontakta rektorerna på de båda skolorna så får vi se om det är något vi kan spinna vidare på.




Men usch och fy vad svårt detta är. När Turbo kom hem från skolan idag så får man veta att han haft utbrott i skolan under dagen. Av en sån enkel grej som att de haft besök av rektorn! Besöket var planerat och förberett med Turbo, ändå fixar han inte att en känd person kommer dit en liten stund. Hon brukar ju inte vara där så det ingår ju inte i de vardagliga rutinerna för Turbo. Men hon behöver titta till sin verksamhet ibland förstår vi. Men när man tänker på en sån här sak.... hur i all sin dar ska han då klara av ett vanligt jobb??? Jag bara undrar.... Och klarar han inte det, då behöver han ju inte pressas till att plugga det svåraste programmet på gymnasiet. Men hur ska man veta hur han fungerar om några år??

Som sagt - detta känns som det svåraste beslutet hittills - vi vet inte vad som är bäst för Turbo och vi måste ändå välja.... och vi måste välja rätt! Så snälla, kom gärna med synpunkter, råd, tips, idéer, tankar och allt vad det kan vara - det mottages tacksamt!

Kram på er alla fina läsare ♥

4 kommentarer:

Tina sa...

Pust.... Ja här blir det studiebesök och möten framöver för er känns det som. Kommer såklart lösa sig efter mycket arbete eller enkelt. Hoppas på så enkelt som möjligt så klart <3 Kämpa på fina vän.

Anonym sa...

Oj oj oj!!! Så otroligt svårt. Som du säger, hur ska ni veta var han befinner sig mognadsmässigt, utvecklingsmässigt om 1,5 år? Har det hänt massor eller väldigt lite? Vilken skola ska man välja och med vilka förutsättningar? Jag är INTE avundsjuk på er. Det måste vara supersvårt att veta. Antar att det enda som går att göra är att kolla runt olika skolor till att börja med för att ev, kunna utesluta några val, men sen då?? Kram på er era tappra kämpar. Hoppas verkligen ni kan få stöd någonstans...

Ulrika sa...

Oj, oj vad svårt. Jag har ganska nyligen hittat hit och min dotter är 5 år så vi funderar över skolstart. Men finns det inget individuellt program? Så han får läsa natur i sin takt? Ingen aning om hur det funkar i skolvärlden... Men vill man något är man motiverad och då ska man göra det.

I det tysta sa...

Hej,
Som jag känner igen det du skriver om.
Vår kille går nu i nian och ska lämna in sin gymnasieansökan om några månader.
Vi har haft samma tankar som ni om var, när, hur.
Svåra beslut. Mycket att som föräldrer sätta sig in i. Som man hoppas ska bli så bra som möjligt för de närmaste tre åren.

Stort lycka till.

Kram!