Glad trots allt

Jag är nog allt lite konstig jag.... jag känner mig hyfsat glad trots den situation som råder i vårt hem och trots att jag är så trött när kvällen kommer så jag skulle vilja skrika rakt ut! Men jag har väl fått några extra gladendorfiner till skänks för att fixa den här perioden på nåt sätt. Och på nåt konstigt sätt så kan jag tänka i positiva banor för allt hade kunnat vara värre även om det är på gränsen till eländigt. Men jag är så glad över att korttids funkar så bra... igår t ex, hade vi kunnat haft världens inferno här efter utbrottet på korttids. Mannen hade kunnat vara i ännu sämre skick, han hade trots allt tur i oturen. (Vet inte om mannen håller med mig med tanke på den smärtan han har.... ;))

Idag har vi haft assistent N här några timmar på eftermiddagen och in på tidiga kvällen. Då passade jag och mannen på att åka till fiket och gotta oss lite. Mannen ville ha lite luft och vi satt på fiket en stund för oss själva ett tag innan han kände att han måste hem och vila sig ordentligt. Men mysigt var det iaf!

För mig som inte behöver äta upp mig......

.....men mannen behöver äta upp sig lite :)

Vad tror ni? Om exakt två veckor ska vi åka med företaget till England. Tror ni han fixar det med sina brutna revben?? Jag hoppas verkligen det för det vore inte alls skoj om han var tvungen att stanna hemma när vi planerat detta så pass länge.

Idag har Turbo varit lite småorolig på korttids. Inga utbrott men många frågor som upprepas hela tiden till personalen. Och det är samma frågor vi föräldrar får svara på tusen gånger om dagen då han har såna oroliga dagar. Vi får väl se när det lägger sig för honom och det blir riktig harmoni igen. Fast igår em hade vi förstås en sån go´ stund, så det glimmar till ibland.

Nu måste jag återgå till mina sysslor här hemma. Finns att göra då mannen inte kan göra nåt så hushållssysslorna är mina, bara mina! Kram på er ♥