lördag 9 juli 2011

Hemmalördag

Här har varit en lite lugnare dag idag. Skönt är väl det att inte alla dagar innebär en massa trasiga saker.... Tack Anna för din peppning i din kommentar igår. Bl a din kommentar gör att jag känner att jag kommer att gå vidare med detta med KBT. Det är något vi ska strida lite hårdare för framöver. Det finns lite olika vägar att gå när det gäller att driva igenom att få hjälp med det - förra chefen för korttids hade något i bakfickan med lite råd och tips hur vi ska gå tillväga. Men vi avvaktar tills i höst när nya skolan drar igång. När vi var där för några veckor sen och fick en första information om skolan så påtalade jag detta med att behandlingsassistenterna borde ha utbildning på KBT. De tog fasta på det och skulle se sig om efter lämplig utbildning. Därför hoppas jag lite på det. Även psykologen på habiliteringen har utbildning på det och jag hoppas hon tar tag i det också. Hon är ny för oss så vi har bara träffat henne ett par gånger.

Idag var jag borta en sväng på förmiddagen med några vänner. Skönt att få komma iväg lite bland lite vänner. Bl a hade vi fika med oss ut och slog oss till ro vid en sjö och myste lite.


Som jag har skrivit förut så delar vi på oss, jag och mannen, när det är tid för att umgås med våra vänner - vi turas om helt enkelt. Vi vägrar ge upp detta och isolera oss helt och hållet. Som tur är har vi en del förstående vänner som förstår vår situation. Naturligtvis finns det de som inte förstår också, men det är som det är med det.....

På eftermiddagen åkte mannen och jobbade en liten stund. Jag tog och bakade muffins à la Stevia. Har fått till det riktigt bra nu och känner mig snart redo att laborera med andra recept där jag tänker minska på sockret och tillsätta Stevia i stället. I en sats muffins där det ska vara 5 dl socker är jag nu nere i 1, 5 dl vanligt socker och 3 msk Stevia. Detta är ett av leden i att försöka få ner sonens sötsakssug och jag tycker vi lyckats bättre än jag trodde.

 

Sen - hör och häpna - lyckades vi få med sonen ut i motionsspåret!!


Men det blev tyvärr inte så långvarigt eftersom stället vi tog oss till, ligger intill en hembygdsgård. Naturligtvis kom det en massa folk dit som skulle ha fest där ikväll. Då ville sonen inte vara kvar där eftersom han tyckte det blev för mycket folk omkring honom. Jag var glad över att han sa till och uttryckte sina tankar så bra! Vi avbröt direkt så blev det ingen "affär" av det hela.

Mannen och sonen tog bilen hem och jag promenerade hemåt. Tog en liten omväg in bland villorna och träffade på en bekant som bodde där. Passade på att myspysa lite med hennes katter och hund också!

Chili

Det var den lugna och ganska harmoniska dagen. Nu är det bara kvällsmyset kvar! Go´kväll alla läsare ♥

3 kommentarer:

Mib sa...

Skrev en lång kommentar som bara försvann :-(
Alla fall undrade jag lite om KBT? På vilket sätt har ni tankar om att man kan arbeta med det liksom? Skulle vara jätteintressant att få veta.
Kramar från Mib.

Anonym sa...

Skönt att sonen talade om att han inte ville vara kvar för att det var för mycket folk. Så mycket det underlättar när det händer. Mycket man slipper vara med om vid de tillfällena.
Härligt att ni har denmöjligheten att ni kan dela på er så ni´kan umgås med vänner och behålla de som är fina vänner. Det måste betyda en hel del såklart.
Det där med KBT är nog en bra idé, för det är inte som förälder så lätt att jobba med just de sakerna. Man "tjatar" ju på med så mycket annat ändå.
Stor kram//Lena

ann sa...

Vad härligt att du tar dig tid med att umgås med vänner,helt nödvändigt att träffa andra och få social samvaro enligt mig.Vad bra att din son sa till då det blev för mycket folk.Vi försöker få vår ena son att säga till innan det blir låsningar och ibland går det bra.Vad bra att du säger till om dina önskemål om KBT.Kramar från Åland.