Idag är första dagen på höstlovet. Och alla som är i "branchen" i diagnoslandet vet hur svårt det är med lov för våra barn. Lite orolig på morgonen var väl sonen, men det gick iaf bra att lämna på "fritids". Det låste sig inte som det kan göra ibland inför lämningen. Allt gick bra och man kunde glatt, men lite trött, åka vidare till jobbet. Men först släppte jag in målarna som skulle göra sista rycket här i hallen. Och de var faktiskt färdiga när jag kom från jobbet sen, så sonen slapp träffa dem idag. Skönt att det är över nu! Men det återstår att färgen ska torka. Och vi har inte fått tillbaka ledstången till trappan som också skulle målas - den hade de inte börjat med än...
Det första jag gjorde när jag kom till jobbet var.... inte att jobba.... utan jag jagade rektorn på högstadiet. Jag fick faktiskt tag på henne direkt. Läget är så här just nu: Skolan som ligger 1,5 mil från oss som jag hoppats mycket på har nu betänketid. Rektorn där ska fundera på om de ska ta sonen utan att socialtjänsten är med och betalar en viss del... krångligt att förklara.... jag hoppas iaf på att han ska gå med på det. I slutet på veckan får vi besked.
På eftermiddagen idag hade jag en lista jag behövde beta av. Bl a stod målning av skänken ganska högt upp på listan. Sonen har varit lite otålig så jag fick sitta en bra stund med honom först och spela Wii - jag var måttligt road. Men bäst att göra det annars låg utbrottet nära. Till slut fick jag komma igång att måla och det gick bra bara jag började.
När jag målade möbeln så blev sonen sugen också så han tog fram vattenfärgerna och målade av katten. Munnen gick på honom hela tiden, berättade massor av händelser bl a från skolan. Vi kanske skulle måla varje dag så man får honom att prata om olika saker, annars brukar han inte berätta så mycket .... :-)
Nu märks det att jag varit upptagen med att måla för nu har det nyss varit ett utbrott, där han bl a rivit sönder sin fina målning och är jätteledsen över det. Bäst att ta fram en stor kraftansträngning för att försöka ro resten av dagen i land...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar