Som jag skrev i förra inlägget så brukar inte loven vara nån höjdare för sonen och därmed oss. Allt är inte som vanligt, han vet att han inte har engelska, matte osv som han brukar ha. Nu planeras dagarna på "fritids" mycket bra men det hjälper inte alltid.
Idag har det hänt något under förmiddagen som han vägrar berätta. Men på hans humör så märks det tydligt att det är något som inte varit bra. Direkt när han satte sig i bilen när jag hämtade hem honom så gav sig humöret till känna. När vi parkerade hemma så gick han direkt och kastade in sin ryggsäck i kohagen med taggtrådsstängsel... Sen fortsatte dumheterna att avlösa varandra hela eftermiddagen och kvällen. Kastar saker omkring sig och på oss andra - det gäller att hinna ducka. Drar sönder saker, gömmer viktiga saker för oss, river sönder viktig post, vräker omkull möbler m m. Han reagerar också på minsta felsägning från vår sida, eller om han inte får exakt det svar han räknar med. Det gäller att "gå på tå", jag och min man vågar knappt öppna munnen och säga nåt med risk för att sonen ska missuppfatta.
Jag vill så gärna att han ska berätta vad det är som gör honom så upprörd, men det går inte att få något ur honom. Så fort man för det på tal att man förstår att något varit jobbigt, så ilsknar han till och kastar saker igen. Alltså ingen idé att prata med honom om det. Och det har alltid varit så med honom, det funkar inte att prata fram problemet. Jag vill ju inget hellre än att hjälpa honom med hans tankar, men hur ska man kunna hjälpa när man inte vet vad som tynger honom?
Jag fick inte tillfälle till det idag, men ibland kan man försöka med papper och penna. Jag skriver upp olika saker han gjort under dagen och använder mig av gubbar med olika munnar (glad, ledsen, neutral). Sen får han kryssa det som han tycker passar. Då kan han ibland t o m börja prata om varför han sätter en ev. ledsen gubbe. Men man måste göra det när han är på gott humör och inte är orolig. Få se om det blir tillfälle i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar