onsdag 8 maj 2013

Oglad verklighet

Åh, vad jag saknar de härligt knasiga och goa mammorna från helgen! Vilka band vi knyter med varandra när vi träffas - starka band! Jag önskar att vi fått lära känna varandra när vi var nya i Diagnoslandet så vi hade kunnat stötta varann när vi gick på stapplande nybörjarsteg där. Men det var väl därför jag sökte mig till bloggar, de få jag hittade då. Och sen ledde det till att jag själv började blogga om vårt annorlunda liv. Och till slut så träffades vi irl för första gången förra året och så nu igen! Det lär inte vara sista gången.




Den glädjen som fanns där på ön är obeskrivbar. Tyvärr kastas man in i verkligheten när man kommer hem och ibland kan verkligheten bli lite oglad. Idag när jag hämtade Turbo efter skola och fritids så såg jag i ansiktet på honom att det var lite labilt. När vi kommer hem märker jag att vi lär nog få gå på tå idag om vi ska ro den här dagen hyfsat i land. Tyvärr hjälpte det inte..... Av misstag går lite musik på på min dator när jag sitter och surfar (inte alls högt och dessutom sitter vi i olika rum) och då rinner det över för Turbo. En sån här dag är det såna där microsmå grejer som utlöser värsta utbrottet. Man skulle helst inte ens andas. Spelar nog ingen roll hur man beter sig när en dag är så här labil - utbrottet kommer förr eller senare iaf.....




Ganska grovt utbrott blev det, det gällde att ducka och t o m hans älskade kub åkte med världens kraft i golvet. Man märker på styrkan i utbrottet att det är nåt som är jättejobbigt för Turbo just nu - men VAD?? Vad maktlös man känner sig när man inte har en aning om vad som felar. Jag kan bara gissa i nuläget och det jag funderar på är ju inskolning av vikarier på korttids, inskolningen av den nya läraren på skolan (inför nästa termin), avslut med läraren Palle som slutar i o m sommarlovet, eller också nån felbehandling av någon som jobbar med honom och det behöver i så fall bara vara någon liten detalj som återkommer hela tiden. Ja, det är mina gissningsteorier just nu, men det kan vara något helt annat också. Maktlös var ordet!




Tina och Nina undrade i kommentarer efter gårdagens inlägg om det kan bli så att Turbo går och oroar sig hela sommarlovet om det är personalbytet som är orsaken? OM det nu är det som gör honom så här labil just nu så..... nej, jag tror inte han kommer att vara så här labil varje dag genom hela lovet. Svårt att veta säkert men jag skulle tro att det kanske kommer och går under lovet i så fall, värre vissa dagar och lättare andra dagar. Men min magkänsla säger mig att det kanske är något som är fel på annat sätt..... Tänk om Turbo ändå kunde förmedla vad det är! Man vill ju hjälpa honom!

Kvällskram på er och i morgon tar vi nya tag, eller hur?! ♥

4 kommentarer:

mamma z sa...

Jag hade min motgång i Måndags redan och känner samma sak som du..
Tur man har förmågan att backa i tid mentalt och höra alla dessa underbara skratt ifrån helgen när det börjar vina på hemmaplan.

Men måste fråga. Har Turbo varit så pass känslig alltjämt för "småsaker" överlag när det är jobbigt?
Måste vara jobbigt för er alla på olika vis dagar som idag.

Tänk skånsk skottkärra så får du le lite igen :)

KRAMAR

Nina sa...

Åh! :( Hoppas ni hittar orsaken och att det är lätt åtgärdat..
Styrkekramar!
Nina

Margita sa...

Jag vet inte vad jag ska säga men jag ger dig en kram i alla fall. :)

Tina sa...

Ler åt dina kort och känner glädje över vad du såg och tog till dig hos mig <3 Sen ryser jag lite av hur tuff vardagen är för dig, att den måste bli så hård direkt. Ja tur det kommer nya dagar och positivare människor än er mammor finns nog inte. Förmågan att ladda om tankarna och se det lilla fina i mycket. Saknar er såååå. Kramar