Kostfrågor m m

Vågar man tro att lugnet är på väg tillbaka här? Jag njöt för fullt i em när Turbo satt och sjöng framför datorn och han verkade så glad. Skoldagen har gått utmärkt och när assistent Nisse kom senare idag så lät det så trevligt och avslappnat mellan dem. Det är så njutbart när Turbo är lite mer harmonisk idag!
Idag och i förrgår har vi haft utbrottsfria dagar - underbart!! Vi har haft några veckor nu med ett eller flera utbrott varje dag och det tär på oss alla. I tider av full harmoni kanske vi har ett utbrott i veckan.

Ett par åtgärder har vi gjort för Turbo nu på senare tid för att försöka få tillbaka honom i balans igen. Kommande förändringar på korttids kan vi inte göra något åt men vi kan göra det bästa av den situation som råder.
Vi har ändrat på en grej i skolan som vi anser blev fel i bemötandet av Turbo och vi har ett 4-veckorsschema här hemma i stället för 2-veckors som vi haft en tid. Det gör att han har bättre överblick över korttidsdygnen, vilket behövs eftersom det inte finns nån regelbundenhet i korttidsvistelsen längre. Dessa åtgärder har gjort honom gott och han känns nu lite lugnare och vi lär oss att man inte ska underskatta dessa tydliggörande hjälpmedel som är så viktiga.

I o m detta kommer jag osökt in på en fråga jag fått här på bloggen från "kontaktpersonen". Du undrar lite över vad du bör tänka på inför din nya arbetsuppgift som kontaktperson till en person med autism och hur du ska göra för att undvika missförstånd?
Som du skriver, så är det inte lätt att svara på. Rent generellt tycker jag du ska ta reda på så mycket som möjligt om brukaren du ska jobba med. Det måste finnas de som har kunskap om just den personen. Alla är ju olika och har olika behov och använder sig av olika typer av hjälpmedel. Ta reda på vad just din brukare behöver. Om jag tar Turbo som exempel så är han i stort behov av bilder och förtydligande. Bilder är jättebra för att undvika missförstånd. Han behöver också noggrann förberedelse, speciellt viktigt vid nya saker. Det är också viktigt att vara tydlig och enkel. Mitt största råd till dig är nog att rådgöra med de som känner din brukare väl. Lycka till med jobbet!

Sen har jag fått ytterligare en fråga och den är från fina BeA. Frågan gällde lite om jag tänkt på kostens betydelse i förhållande till Turbos diagnoser. Tror du tänkte speciellt på kolhydrater och rent socker.
Denna frågan är ju på tapeten titt som tätt hur kosten påverkar både autism och adhd. Jag önskar att det vore så lätt som att ta bort kolhydrater ur kosten, så vips, så försvinner alla symptom på autism och adhd..... Men tyvärr!
När Turbo var mindre så testade vi allt möjligt. I början av den här resan i Diagnoslandet så provade vi allt. Vi tog bort mjölkprodukter, vi tog bort mjölprodukter och vi tog bort socker m m. Inget hjälpte! Vi har aldrig sett något samband med att han skulle bli speedad av att äta mycket kolhydrater eller dylikt. Man kan ju lätt tro att en sån som Turbo som aldrig var stilla när han var liten, skulle bli ännu vildare av en massa sött. Men det spelade ingen roll vad han åt eller inte åt så var han lika aktiv ändå.

När han var liten och vi fortfarande hade honom med oss överallt och umgicks med vänner som hel familj så fick vi förstås en massa råd. "Åh, jag såg att han åt en chokladbit, det kan göra att han blir extra speedad! Prova att ta bort choklad....". Till slut blev man rätt trött på alla råd även om de säkert var välmenta, men INGENTING hjälpte ju våran Turbo!

Jag vill poängtera att detta gäller Turbo - jag förnekar inte att en del mår bättre utan vissa födoämnen. Och alla mår vi bra av att äta så sunt vi bara kan. I det här sammanhanget vill jag rekommendera att läsa ett inlägg som min vän Nina gjort i sin blogg för någon dag sen. Hon tog upp detta med kosten och diagnoser och beskriver det så bra. Gå gärna in och läs hennes inlägg med rubriken "Tema - Kost - Botemedel".
För er som av en händelse inte går in och läser hela inlägget hos henne, har jag saxat ett avsnitt ur inlägget för jag tycker det behöver komma fram det hon skrev där. Det sprids så mycket saker som är felaktiga och därmed lägger skuld på föräldrarna helt i onödan. Jag såg själv en intervju med den familj som Nina syftar på.

 Det var en familj i Danmark vars son påstods ha blivit ”frisk från sin autism” för att familjen hade ändrat kosten och tagit bort alla mjölkprodukter. För det första är autism ingen sjukdom som man kan "bli frisk ifrån"…

Det är möjligt att pojken inte tålde mjölkprodukter och mådde bättre av att föräldrarna tog bort det från kosten, men att han blev ”frisk från sin autism” tror jag faktiskt inte ett dugg på.

I förbigående kom det fram att familjen även hade ändrat pedagogiken i samma veva, men det var nog inte många som hörde det, eftersom det aldrig fick besvaras. Fokus låg på ändrad kost och en ”frisk” son…

(Tack Nina för lånet av dina ord, hoppas det var ok.)
Men visst är det väl lite så - att man ofta framhåller kosten och inte andra förändringar man gjort!

Nu har vi haft en väldigt jobbig period här med massor av utbrott. Turbos utbrott kommer bara vid förändringar han inte tål, när något inte är som det ska, när man inte anpassat tillräckligt för honom eller när något går snett för honom.... Om vi vuxna gör det vi ska och allt flyter på så minimeras antalet utbrott.
Vad gäller hans hyperaktivitet är det tyvärr inte annat än att medicinera bort det värsta av det. Där har vi som sagt inte sett någon skillnad på om vi tar bort kolhydrater och rent socker ur kosten - tyvärr. Jag hade gärna sluppit medicineringen om det hjälpt att ändra kosten. Men som det är nu så klarar vi inte livet utan medicin.

Det var lite om det. Hoppas ni har det fint därute var ni än befinner er! Kramisar ♥

Trött

Nej kära läsare, hoppas ni förlåter mig men jag tänker svika er idag. Det blir inget längre inlägg här i kväll eftersom jag är alldeles för trött nu. Måste vårda min kropp som är en aning sliten och försöka få den sömn jag så väl behöver. Därför blir det lite kort här, men det blir antagligen längre i morgon. Har mycket tankar jag tänkte slänga ut här.....

Vet ni!! Igår hade vi den första dagen utan utbrott på mycket, mycket länge! Oj, vad glad jag var! Man njuter varje sekund när man ser att Turbo mår bättre - om det så bara är för en dag.
Idag har vi tyvärr haft ett utbrott och det kom direkt när vi kom hem efter skola och korttids/fritids. Vi hade kört vår sedvanliga omväg på vägen hem. Turbo tycker om att åka den vägen och en gång i veckan åker vi den extra biten hem.

Nu ska ni få veta hur lite som behövs för att Turbo ska få utbrott - det var faktiskt så både mannen och jag häpnade! På verandan utanför vår ingång så låg det en överraskning adresserad till Turbo. Detta moment gick han igång på.... En så välmenad sak kunde han inte hantera! Visst, Turbo är extra labil med allt som händer omkring honom, men iaf..... Utbrottet var av den graden att jag till slut ändå kunde sitta med honom på hans rum och försiktigt lotsa honom till ett bättre humör - denna gången med hjälp av block och penna och lite roligt ritade älgar! :)

Här på kvällen fäller jag en liten tår.... har precis läst ett mail jag fått från en mamma som läser min blogg. Blir ledsen över att läsa vad de gått/går igenom men också glad för att hon hittat lite tips i min blogg som hon ska använda sig av. Samtidigt får jag lite fina råd av henne som jag säkert kan ha användning av inom en snar framtid. Bra att man kan hjälpa varandra i diagnoslandet!

Nähä, godnattens var det väl meningen att det skulle bli nu!? Jag skulle ju inte skriva så mycket..... Sov sött ♥

Utebliven skolchef

Ja, det här var ju också en dag - haha! Kan inte låta bli att le mitt i allt här. Som sagt så är det en aning turbulent på skolan, men idag fick jag iväg Turbo iaf och det var tur det. Igår blev han hemma pga att resurspersonen Tina var hemma för vård av barn. Idag kom hon halva dagen och då åkte Turbo iväg. Jag hade inte talat om att Tina skulle försvinna efter halva dagen utan jag tänkte att det får de lösa på skolan. Jag ville att de (Turbo och lärarna) skulle försöka förbättra sin relation under morgontimmarna så han skulle kunna tänka sig att vara kvar halva dan utan Tina.

På något sätt har de nog lyckats rätt bra, för här hemma har det varit lugnt i em. Dagen är inte slut än men läget känns lite på väg åt rätt håll. Inget daller under ytan, vad jag har märkt av iaf och det verkar betryggande och glädjande.

Lite grand ler jag åt de två möten vi haft idag angående Turbo :) Inget att le åt egentligen, men jag kan ändå inte låta bli mitt i allt allvar..... jag tror man vinner på att försöka ha det goda humöret med sig så mycket som möjligt.
Först hade vi möte med psykologen på habiliteringen. Vi fick en liten genomgång bl a av KAT-kittet och vi ska fundera på om det är nåt för Turbo och hur man skulle kunna använda sig av det i så fall. Problemet där är att det helst skulle in i skolan för att man ska nå honom ordentligt.... Tror det är svårt att göra det här hemma även om man naturligtvis kan använda sig av delar av det på hemmaplan. Men det behövs ju någon på skolan som behärskar det hela isf!

Vi fick också beskedet att hab-chefen har sagt NEJ till att hyra in psykologen Lisa för fortsatt KBT för Turbo, det som det blev en uppstart av nu under vintern!! Japp, så illa blev det och det var väl väntat i besparingstider. Ska ta ett snack med den där chefen bara jag laddat lite.... Samtidigt så erbjuder de en psykolog som nyss utbildat sig färdigt och som kan TBA i stället. Är dåligt insatt i detta, men av det lilla jag vet så skulle jag föredra KBT i stället eftersom man där går på tänkesättet. Men vi ska väl inte tacka nej till TBA och information om det, för som sagt, vi vet så lite om det.

Det var det första mötet det!
Möte nr 2 var lite mer spännande, men tyvärr blev det inte som tänkt eftersom nyckelpersonen inte dök upp!! Vår fina LSS-handläggare hade kallat samman personer i kommunen som var berörda då vi nu skulle börja ta upp Turbos gymnasiegång och hur vi ska lösa den svåra biten. MEN skolchefen (eller bildningschefen heter det nog) kom aldrig! Han hade säkert legala skäl så vi får diskutera det med honom en annan gång. Däremot var chefen för korttids, vår nuvarande rektor på resursskolan och psykologen från habiliteringen med, förutom vi föräldrar och LSS-handläggaren.

Det blev ändå att vi diskuterade en del. Den nuvarande rektorn - alltså inte den rektor vi tampats med i flera år nu, utan en som är ny sen några månader tillbaka - skulle ta med sig vårt snack till sin chef och även till gymnasierektorn så får vi se vart det leder. Rektorn hade iaf bra åsikter och vi fick bra förtroende för honom. Därmed inte sagt att han har någon lösning att komma med.

Även om nu inte skolchefen kom, så fick vi ändå tillfälle att diskutera den nuvarande skolsituationen med rektorn. Denna rektor har vi bara träffat en gång tidigare, så vi visste inte så mycket om honom och hur han resonerar när det gäller elever med NPF. Man kan ju ha lite olika syn på saken som ni kanske vet om ni läst min blogg under en längre tid...... Och som sagt, vi fick förtroende för honom och han blev nog lite överrumplad när han hörde vår version på hur vi har upplevt det och även hur vi upplever det nu. Han fick lite bekymmer och några nötter att knäcka!

Lite full i skratt blev jag när rektorn kom med en idé. Han tyckte att det skulle behövas anställas en gymnasielärare i matte redan inför nästa läsår (alltså inför åk 9) eftersom den nuvarande läraren beklagat sig att han inte hänger med på Turbos nivå nu i 8:an!! Fantastiskt roligt att dessa elever t o m får glänsa över lärarna ibland!

Det är bara att avvakta och se vad som händer här framöver. Spännande tider även om jag inte gillar det.
Nu väntar sängen och en god natts sömn, hoppas jag! Nattens alla ♥

Förtränger det jobbiga

Usch, jag orkar inte skriva om allt som händer här på skolan och med Turbo idag. Men jag måste medge att jag är ganska oroad över hur det ska gå. Psykologen Lisa har satt upp en deadline om ett par veckor - är inte problematiken löst då så blir det drastiska förändringar. Det vill varken vi eller personalen, men kan tyvärr bli nödvändigt om det inte ändrar sig. En förändring till, är ju det minsta Turbo behöver just nu..... Idag har t o m Turbo skolvägrat p g a problematiken som uppstått.....

Nej, nu förtränger vi det där - iaf för det här inlägget och tar lite roligare saker i stället! Jag blickar tillbaka till lördagen i stället som var lite speciell. Vi hade bokat in vår assistent Kent här en heldag då. Han var tillsammans med Turbo från kl 12 ända fram till kl 22! Hur gick det då? Jo, kan ni tänka er - det var lika glatt humör på dem båda när vi gick som när vi kom hem igen efter alla dessa timmar :)

Jag har skrivit det förut, men Kent är bara såååå klockren ihop med Turbo! Helt otroligt - det behövdes ingen inskolning ens! Det är så härligt att se en ung kille brinna så för sitt jobb med ungdomar som min Turbo och även passa ypperligt för jobbet. Han får verkligen med sig Turbo på noterna.
I lördags hade Kent lyckats få med sig Turbo ut och åka och köpa pizza. Turbo fick visa vägen till den pizzeria där de brukar köpa pizza när han är på korttids. Pizzerian ligger en halvmil från oss. De passade också på att gå in på affären och köpa lördagsgodis. En lite lagom utflykt.

Jag och mannen gjorde en egen utflykt till stan där vi spanade in ett fik vi aldrig besökt innan. Ett annorlunda 50-talsfik med bla nostalgisk radiokaka och lite annat!

Sen shoppade vi lite, bl a jeans till Turbo som är så svårt att få tag i eftersom han är så lång och smal. Men jag tittar så fort jag är i stan om de har hans 36-tumslängd. Inte ofta, men nu fanns det ett par.

Sen fanns det tid för lite öl också för den som var sugen.....

Liten snabb fotonad blev det också, men det blåste lite kallt så vi var inte ute alltför länge. Sen hade vi lyckats få ett bord på en mycket populär och ofta fullbokad restaurang med medelhavsmat.

Sen var vi mer än mätta och dags att gå till bussen som tog oss hem till Turbo och Kent igen. Och som sagt, hemma var det glatt och mycket skratt. Underbart att se och höra!


Det var det det! I morgon ska vi ha ett spännande möte med bl a skolchef, LSS-handläggare m fl, om annat gällande skolan. Men det känns lite jobbigt nu när det inte är lugn och ro som vi hade tänkt vid det här laget, för det var inte de nuvarande problemen vi skulle diskutera..... Men, men.... det kan ju bli otroligt intressant bara just därför :P

En natt emellan, sen ska jag försöka få iväg Turbo till skolan så både jag och mannen kan gå på det viktiga mötet vi har.
Kram, kram ♥

Svår utmaning

Som jag skrev sent i går kväll så händer det en hel del här, både bra och dåliga saker. En lång händelsekedja startade i fredags eftermiddag då jag pratade med en av personalen på skolan som bara ville informera om hur de tänker med nån social berättelse de gjort i ordning till Turbo. Ok, det lät ju jättebra tänkte jag.

I samband med detta fick jag en stark magkänsla att jag behövde prata med den psykolog (Lisa) de har som handledare, både på skolan och på korttids. En mycket duktig psykolog, den bästa vi har träffat iaf. När jag pratade med henne fick jag en bättre bild av problematiken och genast ringer det en klocka hos mig..... Detta beteende som Turbo nu har - absolut att det finns en underliggande orsak till det, det är inte bara en nyck som man behöver få bukt med! Den Turbo jag känner gör inte så här utan orsak! Jag nämnde min spontana tanke för Lisa under telefonsamtalet, men att veta VAD det är som orsakar det.... nä, det är inte lätt att veta.

I går morse låg jag och grubblade på vad som kan vara fel, jag var så övertygad om att det finns en orsak som man måste lösa, så försvinner nog beteendet. Jag låg och grubblade på hur jag skulle kunna börja nysta i det med Turbo. Men jag hade inte behövt grubbla så länge, för under ett utbrott i går morse så kom det en liten mening ur Turbo som gjorde att jag förstod lite var "skon klämmer". Jag ställde en följdfråga och fick fram en viktig mening till, ur honom.

Här blev läget lite akut så jag skickade ett mail till psykolog Lisa och hoppades hon skulle läsa det innan skolan börjar i morgon. Måste lösa det med Turbo innan dess annars skolvägrar han för detta blev riktigt jobbigt för honom... Det tog en timme, sen ringde Lisa upp mig! Wow! Precis vad som behövdes. Jag fick lite råd av henne om hur jag ska fortsätta. Idag ska jag sätta mig och ritprata lite med Turbo för det vore bra om jag fick fram några fler detaljer från Turbo om vad han hakat upp sig på.

Här ser vi återigen hur svår Turbo är att jobba med. Två av personalen har jobbat stadigt med honom 1,5 termin och en har jobbat ännu längre - ändå ringde inte samma klocka hos dem som det gjorde hos mig när jag fick scenariot klart för mig.
Nu hoppas jag iaf att det ska lösa sig i veckan som kommer så vi slipper en stor förändring på skolan. Det gäller bara att jag kan få Turbo med mig i ritpratet idag..... och att skolpersonalen når Turbo och löser resten.....

Tyvärr för er läsare, kan jag inte skriva ut i detalj vad det gäller - med hänsyn till både personal och Turbo. Men visst visar detta att detta med autism är svårt. Det gäller verkligen att lära känna varje individ, det går inte att läsa sig till hur man ska hantera personer med autism. Det hjälper inte heller alltid att ha egen erfarenhet (även om det är ett stort plus). Varje individ är unik och har sina egna behov. Sen tror jag att Turbo är extremt svår, han hakar lätt upp sig på en liten, liten detalj som knappt syns, men det blir enormt stort och svårt och jobbigt för honom och det påverkar hela hans vardag på ett negativt sätt. Det är sannerligen en svår utmaning att jobba med honom!

Det var en del av det som hänt under helgen. En del glada och positiva saker har också hänt, men det redogör jag för i morgon antagligen. Vi suger på den karamellen ett tag :)
Kram på er alla fina och goa läsare ♥

Händelserikt

Nu börjar det bli lugnt här i huset. Turbo sover och jag och mannen ska väl göra likadant egentligen. Här har varit en händelserik dag och fortsättning följer i morgon på vissa saker. Har t o m haft akut kontakt med en psykolog idag (på en lördag.... hm....) Det lär säkert bli en längre rapport i morgon.
Vi "ses"! Sov gott ♥

Orosmoment och svar

Jag är fortfarande glad att vi tillsammans med chefen för korttids och nyckelpersonalen Tom löste flytten av korttids så bra det bara gick efter de omständigheter som blev. Tack vare bilder, noggrann förberedelse och ett provdygn som kom rätt snabbt, så verkar det ha lyckats bättre än väntat och Turbo känns mycket lugnare nu när det gäller flytten.

Däremot så gnager detta med schemaändringen otroligt djupt i honom. Det märktes tydligt i går kväll när jag visade honom vad jag gjort för att han lättare ska kunna se framåt. Då kom det ett ordentligt utbrott!

Blev lite full i skratt igår kväll Nina, när jag läste din kommentar. Jag höll då på att göra precis som du skrev - ett veckoschema som sträcker sig fyra veckor framåt :) Ett lika tänk hade vi där, då måste det väl vara bra!! Så här blev det iaf:

Vecka 1 och 2 är lite mer detaljerad med sånt Turbo behöver veta eftersom det inträffar rätt snart. Vecks 3 och 4 ska det bara vara tiden på korttids som syns så han får överblick över det. Min tanke är att han så småningom ska bli lugnare av detta. Vad mer kan man göra för att underlätta för honom??
Det blev utbrott idag också när han kommit hem från skolan pga en taximiss. Taxi är van att Turbo åker till korttids en dag som den här. En miss i kommunikationen där resulterade i detta, tyvärr :(

Jag hade en del tankar jag skulle skriva ner här tänkte jag, men nu tog det bara stopp. Har för nån timme sen blivit informerad om ett orosmoment på skolan som kan få drastiska konsekvenser om ett par veckor om det vill sig illa. Nuuuu räcker det, tycker jag! Men vi hoppas det löser sig till det bästa och att det inte behöver bli nån förändring där.....

Jag ska iaf försöka svara på ett par frågor jag fått.
A frågade lite om det som gäller Turbos coca-colaberoende. Först undrar du över hans ålder. Han blir 15 i dagarna snart.
Sen undrade du om Turbo klarar att gå och fika? Och om han får med sig pengar dit om han är med en assistent och själv bestämmer att han köper cola där? Som du skriver så funkar det ju inte när han blir vuxen att en assistent bestämmer om ett cola-schema.

Bra frågor och bra tankar. Går iväg till en affär eller går och fikar själv, det gör han inte så det är inga problem. Skulle han vara ute med en assistent så får han gärna ta en cola till fikat om han vill det, det är inga bekymmer. Det blir inte så ofta. Ibland har vi kört med en coca-cola som belöning bara han följer med på någonting utanför hemmet. Eftersom det inte sker så överdrivet ofta så är inte heller det ett bekymmer.

Men skulle situationen ändras så det blir ett problem så får vi ta tag i det då. Jag förstår din tanke där att en assistent inte kan begränsa cola-intaget när han är vuxen. Men än så länge kan vi begränsa det till honom och det man hoppas på är ju att han ska få en rätt förståelse för hur mycket eller lite som är vettigt att dricka. Sen får det ju bli som det blir när han blir vuxen.

Dennis undrar om Turbo har nån personal som sover i samma rum som honom eller om personalen har vaken natt?
Personalen har sovande natt (eller vad det kallas). Turbo sover rätt bra på nätterna och är inte rymningsbenägen eller nåt sånt så det behövs inte att man är vaken och passar honom på det sättet. Det räcker att man finns till hands om det skulle vara något.
Personalen sover inte i samma rum, men i rummet alldeles intill Turbo. Bilden nedan är taget från personalens rum innan möbleringen och dörren är öppen in till Turbos rum. På natten kan de välja om de vill ha dörren stängd eller öppen.

Hoppas ni fick de svar ni ville ha, annars är det bara att fråga igen.
Jahapp, nu får ni ha en trevlig fredagskväll allihop! Ska fixa lite fredagsmys hos oss också. I morgon blir en annorlunda dag för Turbo - nästan hela lååååånga dagen.
Kram på er ♥

Första natten avklarad

Oj, oj! Jag stupade visst i säng fortare än kvickt igår kväll. Har inte varit speciellt pigg det senaste dygnet. Det var t o m nära att jag gått hem från jobbet igår, orkade knappt sitta på kontorsstolen på em. Men det gick iaf och sen gjorde jag inte många knop mer igår. Idag har jag varit hemma, har inte blivit mycket jobba av som jag tänkt men jag har nog behövt ta det lugnt idag. Orken var liksom bortblåst i morse. Nu känns det lite bättre och jag hoppas det blir ännu bättre tills i morgon....

Nu har vi fått hem Turbo efter skolan och det första dygnet på nya korttids ligger bakom oss. Hur gick det då? Över förväntan faktiskt! Han hade nog varit lite spänd igår em men överlag hade det gått bra. Personalen Tom hade fått upp honom och skjutsat honom till skolan i morse. Allt enligt planerna. Jag träffade Tom sen när jag hämtade packningen och han såg rejält trött ut efter att ha gjort ett hästjobb.... En stor eloge till honom som ställt upp på detta extra dygn som inte var inplanerat egentligen. Men jag tror detta räddade fortsättningen väldigt bra. Turbo fick sova första dygnet på det nya stället med den han känner sig som allra tryggast med - det är värt hur mycket som helst! Nu tror jag resten löser sig lite smidigare när Tom har banat vägen för Turbo....

När Turbo kom hem sa han att han gärna ville sova där nåt mer vardagsdygn! Det passar ju utmärkt nu när det blir ändring i schemat på korttids, eftersom det då återkommer en del vardagsdygn och inte bara blir på helger. Fint!!!
Detta dygnet har nog förbättrat en del för Turbo och han är kanske inte fullt så orolig nu inför det som kommer. Inte är det full harmoni här hemma, men det är heller inget kaos. Harmonin får vi helt enkelt vänta in... den kommer när den kommer. Men vi pustar nog alla ut efter detta första dygn iaf!

Nog för idag! Kanske, kanske blir det svar på ett par läsarfrågor i morgon.....
Kram, kram ♥

Provnatt

Morgonen idag började med bråk! Men det var inte så farligt som det låter - det var ett bråk som man kunde skratta åt och det är gott att få ett glatt skratt på morgonen. Jag skulle packa korttidsväskan och det brukar för det mesta bli bråk om vem som ska ligga däri :) Inte lätt att packa med det som egentligen ska vara där!

Och Turbo han kom iväg till skolan idag också som han skulle. Blir lika glad varje dag som han kommer iväg utan att det blir några större grejer av det. Tyvärr har det nog varit lite ostabilt på skolan idag. Lite moment runt honom som stört honom, men jag vet inte så mycket om hur Turbo tagit det eftersom jag inte läst i någon kontaktbok än. Turbo har ju åkt till korttids direkt efter skolan och därför är jag inte informerad om hur det gått på skolan under dagen.

Nu tänkte jag berätta lite om vad som hände igår. Vi var ju till assistansbolagets kontor på ett tre timmar långt möte. Vi hade tid inbokat för handledning av en duktig psykolog. Det finns pengar som är avsatt till handledning och den handledningen kommer att koncentreras på vår assistent Nisse. Han har inte någon form av utbildning eller tidigare erfarenhet av den problematik som Turbo har. Därför satsar vi på att han får lite mer "kött på benen". Tror det blir jättebra!

Dessutom fixade vi med assistansbolaget så både Nisse och vi föräldrar får gå på en föreläsningsdag - en heldag - med de duktiga föreläsarna Bo Hejlskov Elvén och Pelle Sandstrak och assistansbolaget betalar för oss alla tre! Härligt! Ser verkligen fram emot att få gå och lyssna på dem, men när det väl är dags så har antagligen både våren och sommaren kommit till oss :)

Sandstrak och Hejlskov
Bild lånad från medalgon.se

I kväll sitter jag och mannen i var sitt hörn i soffan och slappar. Vi är som döda små sillar båda två. Den sista tiden här har nog tagit en aning på krafterna. Tyvärr blir det tidigt i säng i kväll. Annars hade det varit läge att göra som man vill nu när Turbo är på korttids i natt och jag inte behöver jaga upp honom till skolan i morgon. Men tyvärr är jag för trött för att göra som jag vill - jag får vackert gå och lägga mig i tid....

Passar på att önska korttidspersonalen Tom lycka till där han befinner sig med Turbo på nya korttids för en första provnatt! Det är bara att hoppas på att allt flyter på så smärtfritt som möjligt.

Några frågor ligger och väntar på svar från er läsare, men de får vänta nån dag till. Hoppas ni står ut med det.
Kram på er så länge ♥

Stressigt och oroligt

Detta har verkligen varit en stressig dag, har knappt hunnit andas. Det började redan i morse då jag fick gå upp lite extra tidigt för att göra mig själv i ordning innan jag väckte Turbo. Sen går det i ett för att få färdigt honom utan incidenter tills taxin väntar här utanför. I morse fick jag använda mig lite extra av min fantasi för att det inte skulle gå snett, men det lyckades och han kom iväg.

Direkt när han åkt var det bara för mig att ta på mig ytterkläder och skotta fram bilen och åka och hämta mannen på jobbet. Sen hämta assistent Nisse och vi drog iväg sex mil till assistansbolaget för ett möte. Ska berätta mer om det i morgon då jag förhoppningsvis skriver inlägg lite tidigare på dagen ;) Hem kom jag med andan i halsen ungefär en kvart innan Turbo kom hem från skolan. Jag och mannen hade hunnit slänga i oss lite korvkioskmat efter vägkanten - det är ju inte ens gott men det var det enda som hanns med idag.

När man sen kommer hem med andan i halsen så får man ladda om nån minut för att vara beredd att ta hand om Turbo. Nu när det är labilt så gäller det att vara på hugget ordentligt och göra rätt, säga rätt, agera rätt, och det hela tiden. Det går inte att vara trött och slappna av. Det var lite dallrigt först när Turbo kom hem. Det hade visst varit så i skolan också efter lunch och det hade också inträffat en grej där. Tyvärr blir det nog så att de här ändringarna som planeras på korttids påverkar alla områden i Turbos liv - så även skolan! Så tyvärr får även skolpersonalen känna på lite tuffare tag nu en tid, misstänker jag. Tråkigt att det inte får flyta på som det ska.... Men som sagt, det är bara att jobba oss igenom det här även om det känns surt och jobbigt för Turbo att han inte får må bra och ingen kan påverka det.


Men i morgon är det alltså dags för Turbo att sova på nya korttids för första gången. Vi har lagt in ett extra dygn så han får tillfälle att sova där med Tom det första dygnet. Vi har förberett noga med bilder, bilder och åter bilder. Vi har en vägg här hemma där vi satt upp bilder från nya korttids.

Vi har även fått bilder nu som visar hur det blev när de möblerat rummen. Turbo och jag har gått igenom det noga och vi har tittat och kommenterat i kväll. Faktiskt så tror jag att detta med flytten har sjunkit in rätt bra tack vare att vi kunnat förbereda så pass som vi gjort med alla dessa bilder. Värre är det nog med schemaändringen - den kan han inte smälta alls och det är nog den som gör att han har sån oro i kroppen just nu. Vi får se när det lägger sig....

NUUUuuu mina vänner, tänker jag strax dyka i sängen för jag är ordentligt trött nu efter allt som varit och är. Kram på er ♥

Vi jobbar oss framåt...

Här har skolan kört igång idag efter sportlovet som varit förra veckan. Hur skulle Turbo vara på morgonen idag efter den oroliga helgen vi haft? Svaret på den frågan har man inte förrän efter det att morgonen har varit. Morgonen blev bra, trots allt. Turbo var laddad och glad över att skolan börjar igen. Under ett lov tror jag han hinner sakna skolan för innerst inne så trivs han där. Idag skulle han få börja ha ett nytt ämne också som han såg fram emot - tyska. Så han skuttade iväg till taxin och var lika glad när han kom hem igen.

Men det ligger och pyr latent under ytan, den där oron som började gnaga i honom lite mer i helgen. Så man får njuta när han är på gott humör och tassa ordentligt på tå mellan varven här. Ett utbrott har vi haft här nu under kvällen och det är jag glad för att det inte är mer. Men ETT utbrott är ETT för mycket naturligtvis. När allt fungerar som det ska och allt är tillrättalagt för Turbo så har vi ganska långt mellan utbrotten. Vi har perioder emellanåt då vi bara har ett i veckan ungefär - och i helgen var utbrotten inte räkningsbara! All denna oro bara för att det är mycket nytt som ligger framför Turbo och sånt tål han inte. Men vi får försöka ta oss igenom det.

Vi har konfererat lite idag - jag och chefen för korttids och personalen Tom. Läget är som det är och inte så jättemycket vi kan göra åt. Men vi kom fram till att vi ska lägga in ett extra dygn nu ganska snart, ett ensamt dygn, så Turbo får känna på det nya stället under ett dygn då han har Tom med sig. Nästa ordinarie gång Turbo ska sova kvar på korttids så är det ju förändrat schema, det är vikarie och det är nytt ställe. Ingen bra kombo!! Därför känns det nog tryggare för honom om han får prova stället första gången, med den han känner sig tryggast med. Sen tror jag det löser sig lite smidigare.

En intressant dag väntar oss i morgon och det ska bli spännande att se vad den dagen har att ge oss.
Nu ska jag ta tag i kvällsbestyren med Turbo och försöka få honom i säng utan några större incidenter. Man kan ju alltid hoppas på det.
Kvällskramen ♥

Rävsax!

Nej, denna helgen har inte varit nån vidare kul helg och idag är jag lite bitter, eller vad jag ska kalla det. Tänk om det hade funnits obegränsat med pengar - då hade vi sluppit detta kaotiska som nu börjat i vår familj i helgen. Ja, jag skriver BÖRJAT, för jag tror detta bara är början. Det kommer att ta tid innan Turbo har landat efter alla förändringar som väntar. Om det hade funnits obegränsat med pengar så hade säkert Turbo sluppit den där flytten av korttids.... (Och det är ju som sagt inte bara flytten som påverkar honom. Efter att ha fått reda på igår att det blir ändring av schemat på korttids också, så dök han totalt! Den biten kommer att bli oerhört jobbig för honom.)

Men nu är det tyvärr så överallt i samhället att allt styrs av pengar och då kastas man in i såna här jobbiga grejer som man helst hade velat vara utan. Kan väl säga så mycket som att mannen och jag är hela, iaf fysiskt, efter den här helgen. En del grejer har som sagt gått sönder här hemma, men så länge det "bara" är materiella saker som går sönder så får det gå. Men hur det känns inombords både av att se Turbo gå igenom detta och efter att ha ansträngt oss till max hela helgen - det är en helt annan femma!

Nu ikväll sitter jag på jobbet med huvudvärk av all anspänning som blivit under helgen. Men jag är ändå glad så länge det stannar vid huvudvärk. Förra våren drabbades jag av utmattningsfeber som varade ett par månader. Den gången var det en sån här jobbig period hos Turbo som varade under ett par veckor som utlöste det hela. Bara att hoppas på..... ja, vaddå?? Det känns som vi sitter i en rävsax!

I de flesta situationer som uppstått och som betytt negativa saker för Turbo som vi märkt att han inte klarat av, så har det funnits lösningar att ta till så det blivit bättre för honom och han har sluppit en situation som gör att han mår dåligt. Nu har vi en situation som vi inte kan hjälpa honom med och det känns inte alls bra. Detta blir bara för mycket för honom och det känns som vi tvingar honom in i något som kastar omkull honom helt och hållet.

Detta blev ett inlägg i en ton som jag inte gillar, och jag vill inte vara gnällig eller bitter el. dyl. Men just nu känns läget lite surt efter vad vi fått bevittna under helgen med Turbo. Mycket av det sura ligger förstås i att vi föräldrar inte kan hjälpa honom på något sätt mer än att finnas där och försöka lotsa så gott vi kan.

Ja, ja, vi tar en dag i taget så får vi se var vi hamnar så småningom. Jag hoppas bara att vi håller oss flytande igenom detta. Mannen har försökt muntra upp mig med både blommor och choklad - och det värmde förstås ♥

Kram på er alla ♥

ÅHHHH, JAG LÄGGER NER!

Den här lördagen har blivit lite av en bergochdalbana med Turbo. Morgonen började lite stirrigt som lördagar hemma brukar göra. Både mannen och jag la i en högre växel och ansträngde oss till max och lugnet kom så småningom. Till slut satt vi alla tre i matrummet och lekte med lite dataspel och annat smått och gott.

Vi hade det riktigt mysigt en lång stund. Efter att ha förberett Turbo på att jag ska börja lacka kvistarna i panelen, så satte jag igång. Då kom första utbrottet!! Bara av att jag började lacka kvistar.... Jag hade inte ens flyttat på någonting utan började där det är helt fritt..... När han lugnat ner sig lite gick jag in till honom och pejlade läget lite. Tog papper och penna med mig. När vi satt där och pratade kom Turbo in på melodifestival och de veckor som är kvar. Helt osökt kommer han då in på korttidshelger..... och där blir det klart för honom att schemat blir ändrat framöver så det inte är varannan helg som gäller längre.... Utbrott nr 2 var ett faktum!!

Utbrottsresultat: bl a en trasig vägg :(

"Varför gör de så här?? De vet att jag inte klarar förändringar!" Han bröt ihop rätt rejält här. Ja, detta blir inte lätt även om jag bedyrade att vi ska hjälpas åt att få det så bra som möjligt för honom. Och att vi ska ligga steget före med schema så han vet vad som gäller i förväg. Jag tyckte ordentligt synd om honom, kan jag säga..... Och det är ju inte bara schemaändring som ni vet.... det är ju flytt av korttids också.... Kan man få ta ledigt ett par månader och komma tillbaka när lugnet infunnit sig igen??

Behöver jag berätta det.... men jag har iaf tagit beslutet att lägga ner detta med ommålningen av matrummet i det här läget. Kan inte utsätta Turbo för flera grejer än det han MÅSTE gå igenom just nu. Jag lägger det på is tills efter flytten av korttids iaf, och inväntar ett lugn i vårt hem först. För nu gäller det att vi klarar av den period som ligger framför oss, det kan bli jobbigt nog ändå. Även om det kliar i fingrarna på mig och jag nästan kan spy på all denna furu så får jag ge mig till tåls. Alltid hänsyn till diagnoser i första hand!! Inte alltid lika roligt men man har ju inget annat val..... Färgen får inte betyda mer än Turbos välmående.

Just nu har vi ytterligare ett större utbrott här som mannen försöker avstyra. Krångel med en datamus har utlöst detta och nu behövs det inte mycket. Precis innan hade Turbo pratat om alla jobbiga förändringar som måste komma allt på en gång, så nu är det nog en aning kaos i hans hjärna som måste bearbetas. Jag tar nog en promenad en stund tror jag, så får jag se om det är lugnt när jag kommer hem igen....

Kramar ♥

Vatten över huvudet?

Nu ska jag avslöja vad det är för projekt jag har beslutat att påbörja! Visst hade du rätt Nina - köket (eller snarare matrummet) ska målas om helt och hållet. Jag har definitivt tröttnat på allt detta furu. Egentligen tröttnade jag för länge sen men har inte kommit till skott. Tiden finns ju inte egentligen, men nu försöker jag iaf. Fast lite fel tillfälle eftersom det kan bli aningen oroligt för Turbo med allt det nya han har som börjar fr o m nu - SMARTA JAG!! Men jag tar det i den takt det går, har bestämt mig för att inte ha ett tidsmål uppsatt utan jag tar en sak i taget. Det är ju mycket som ska göras. Bröstpanelen ska målas, tapeterna, hyllorna, bordet, skrivbordet - ja, allt därinne ska målas vitt med svarta detaljer. Har jag tagit mig vatten över huvudet, tror ni?? Tiden får utvisa det.....

Idag var jag tvungen att ringa chefen för korttids för att ventilera en sak som jag ser som ett stort bekymmer just nu. Jag hoppas hon förstod vad jag menade och jag hoppas också att vi kan hitta en bra lösning så vi gör det så bra som möjligt för Turbo med det som väntar. Men ibland strular det till sig och då får vi vända och vrida på saker och göra det som är bäst utifrån utgångsläget. Vi får se om jag får höra nånting ifrån henne i morgon....

Tyvärr ser man början till att Turbo känner av detta nya. Idag ser jag mer och mer hur den där glada killen försvinner och han är mer tystlåten. Hela vägen hem från korttids/fritids idag så var han tyst och sa inte så mycket. Här hemma var det dags för assistent Nisse att komma idag, men Turbo ville korta ner hans tid här så vi förkortade det med en timme. Jag såg nämligen att Turbo inte var på humör och kändes lite trött. Jag är säker på att oron gnager i honom och det blir antagligen en jobbig tid som ligger alldeles framför oss. Usch, jag VILL INTE och jag känner mig inte heller alltför uppåt när jag ser hur Turbo börjar dala.

Ett rejält utbrott har vi också hunnit med här på kvällskvisten. Vända och vrida på ord och meningar och vända det till sin egen fördel - det är Turbo expert på (som så många andra tonåringar förstås). Men jag har bestämt mig för att stålsätta mig och följa det specialschema jag gjort i ordning. Det gäller detta:

Turbo har återigen halkat in i ett coca-colaberoende. Jag är helt övertygad om att Turbo har väldigt lätt för att bli beroende av olika saker. Tidigare har det varit sötsaker, men det har lugnat ner sig och är inte längre ett problem. Men just nu är coca-colan ett stort bekymmer. Så när han kom hem från korttids i tisdags så visade jag honom detta nya schema och gick igenom vad som gällde, för det går inte att helt plötsligt börja strida om en sak. Man måste gå igenom det med bilder innan man gör slag i saken så han förstår ordentligt och så att det inte kommer för plötsligt.

Gårdagen gick bra och idag är det alltså torsdag = ingen coladag! Bekymmer och protester!! Men jag hänvisade till schemat och gav mig inte. Därav ett rejält utbrott ikväll, men det får vi ta. Annars lär han sig inte att det är schemat vi måste följa utan undantag. Jag är övertygad om att detta kommer att fungera ganska snart - Turbo brukar vara duktig på att följa schema när han väl vet att det är det som gäller. Tyvärr är han lite känslig just nu, men det måste också vara jobbigt för honom att gå och vara beroende hela tiden. Det blir det ju också kaos i kroppen av.

Nu är detta också påbörjat och det är bara att bestämma sig för att fullfölja det så ska det säkert gå bra. Nu ligger Turbo i sängen iaf, men utan duschning idag. När det nu blev som det blev med utbrott och allt så ville vi inte pressa honom med en dusch också så det får bli i morgon i stället.
Sov gott när det blir så dags och kram på er ♥

Lite oro

Dagarna tar oss vidare i rask takt, men jag skulle vilja stanna tiden lite för det går lite för fort. Jag tänker på den där flytten av korttids som närmar sig med stormsteg..... Men iaf - idag har Turbo varit heldag på korttids (gamla stället än så länge...) medan jag jobbade. Allt har varit bra förutom att jag nästan ställde till med ett utbrott från Turbos sida under dagen där. Jag hade glömt att packa ner hans laddare till mobilen och naturligtvis behövdes den under dagen! Att jag glömmer sånt är FÖRBJUDET!!! Man får inte glömma saker när det gäller Turbo! Men Tom lyckades avstyra ett utbrott så det kändes ju skönt iaf. I morgon får jag försöka komma ihåg att packa ner den!

Jag vet inte om det är den grejen eller om det är flyttankar som gör att han idag är lite lättretlig. Han fräser lätt till när man pratar med honom eller om han yttrar något. Inget utbrott än så länge, men det gäller att passa sig för vad man säger. Vi avvaktar och ser om morgondagen blir likadan, isf är det nog flytten som spökar för honom. Vi kan också se spår av att han inte varit helt lugn och cool på korttids nu sist. Spåret visar sig i söndertuggad T-shirt.

Det var ett tag sen det hände nu, men det här är ett typiskt tecken på oro i Turbos kropp. Men jag tycker ändå det är bättre att det kommer ut i tuggning på T-shirts än att det kommer ut i form av utbrott. Men det är frustrerande när man förstår att han har en inre oro, måste vara jättejobbigt för honom att behöva ha det så! Önskar man kunde prata bort oron med honom i stället.....

På tal om flytten så pratade jag och mannen om en grej som jag upptäckte nu på kvällen - en detalj som har med flytten att göra och som inte känns riktigt bra. Jag måste ta och ringa chefen för korttids i morgon och ventilera saken så får jag se vad hon tycker om det. Vet inte hur man löser det, men bra känns det inte iaf.

Återkommer säkert med mera rapporter i morgon! Vinterkramar från mig i kväll ♥

Fulltaliga hemma

Idag var jag tvungen att ha tillbaka den där gnistan jag inte haft på ett par dagar, för idag skulle ju Turbo komma hem igen. Jag studsade upp i god tid i morse även om jag hade kunnat snika åt mig en rejäl sovmorgon. Tänkte jobba hemma idag för jag hade lite andra grejer jag behövde fixa med också innan jag hämtade Turbo. Och visst hann jag med en hel del.

Bl a har jag fixat lite med schemabilder. Behövde göra nya både på själva korttidsbyggnaden som blir en helt annan och på ny personal som tillkommit i stället för Mt som slutat och lite annat smått och gott.

Jag har också gjort i ordning ett annat specialschema för en grej vi måste ta tag i med Turbo. Man reder upp en grej vid nåt tillfälle men sen halkar man sakta tillbaka i det dåliga mönstret igen om man inte passar sig. Nu är det så igen med en speciell sak och jag tänkte att det kunde vara läge att ta nya tag med det efter en extra lång korttidshelg. Känns lättare att bryta vid ett sånt tillfälle. Vi får se hur det går.

Jag har verkligen kunnat slappna av helt och hållet denna korttidsomgång. Det behövdes verkligen. Nu är det långt tills nästa avlastning på korttids - 2,5 veckor. Dessutom är det två helger hemma emellan och just hemmahelgerna är ju det som är svårast och jobbigast. Men det ska säkert gå nu när vi är fulladdade i batterierna, eller hur det nu är.....

Dygnen på korttids har gått över förväntan, tror jag. Det var lite extra spännande denna gången eftersom Turbo och Tom har varit och tittat på det nya korttids en gång under helgen. Tack vare bilderna han sett här hemma på nya korttidsstället så blev det inte så nytt som det hade blivit annars. Och det verkar som att Tom har gjort ett jättebra jobb med Turbo under själva genomgången. Han känns i nuläget ganska positiv till stället. Bara nån liten negativ sak har han yttrat och vi har gått här lite på tå så det inte skulle bli nåt utbrott av det i kväll, men det har känts ganska bra trots allt.

Så mycket mer tänker jag inte skriva här idag, ska försöka sköta min sömn tänkte jag. Så du mariellejohnsson och alla andra som är nyfikna på det där projektet jag skrev om igår.... er håller jag på sträckbänken ett tag till. Har inte kommit nån vart alls idag med projektet. Jag var tvungen att ligga lite lågt och inte göra nåt som kunde oroa Turbo idag när han var nyhemkommen från korttidsdygnen. Men rapport kommer!
Kram på er alla som kikar in här och läser ♥

Tappat stinget

Det är dålig action här på bloggen för tillfället! Luften har gått ur mig och det känns som jag tappat stinget. Men jag kommer väl igen. Blev så otroligt slö nu när Turbo är borta ett par dagar extra och vi ändå är hemma och lever ett "normalt" liv. Har tappat fokus på nåt sätt....

Känner mig ungefär så här 

Men antagligen är det väl det jag behöver just nu när man lever så intensivt som vi gör annars. Då är det nog tillåtet att helt koppla bort det mesta ett par dagar. Gnistan försvann lite, men den kommer säkert tillbaka i morgon när Turbo kommer hem igen - eller den är väl tvungen att infinna sig igen för då går det inte att vara slapp.... då måste man vara alert igen.

Precis innan Turbo åkte till korttids så beslutade jag mig för att dra igång ett projekt här hemma som kommer att ta många timmar och säkert några månader för mig att ro i land. Har grunnat på detta säkert ett år, men har nu äntligen bestämt mig för det! Tror ni jag har börjat?? NEEJ!! Eller... jo.... jag masade mig ner i källaren alldeles nyss och kollade om vi hade grejer hemma så jag kan börja lite smått eller om jag måste börja med att investera..... Och jodå, vi har grejer hemma så jag iaf kan starta lite.... Ska försöka att inte ta mig vatten över huvudet - projektet får ta den tid det tar och jag kommer att hela tiden få ta hänsyn till Turbos humör och mående.

Mera rapporter kommer säkert i morgon, både om projektet och om hur Turbo haft det på korttids. Är väl lite spänd på om det ska komma ut något angående att han blivit mer introducerad om flytten.
På återseende och kram på er ♥

Är det så här det känns....

..... att leva i en "standardfamilj"? Kanske ska förklara mig lite. Denna helgen är Turbo på korttids och det är inget konstigt med det. Helgen är förlängd med två dygn så han ska inte hämtas förrän på tisdag - och vi är hemma hela tiden! Det är första gången öht som vi har förlängd korttidshelg och jag och mannen är på hemmaplan. Alltid annars har vi haft förlängt när vi planerat att åka nånstans, men så icke nu!

Detta känns jättekonstigt - att vara hemma i fyra dygn och leva ett vanligt svensson-liv eller vad man ska kalla det! Det är stor skillnad på att vara hemma och barnfri två dygn över en vanlig helg och som nu, en förlängd helg med fyra dygn hemma. Man hinner inte riktigt varva ner på två dygn och känna av det där "vanliga" livet som man lever utan att behöva passa upp på allt vad det där med diagnoser innebär och att slippa ligga steget före hela tiden.

Igår em kunde vi till och med sitta och njuta för fullt av en kopp te och tända ljus och bara slappa - hur ofta kan man göra det?? I standardfamiljer tar man det kanske för givet - i vår familj uppskattar vi dessa stunder som andra kanske inte alls kan förstå!

Samtidigt har jag saknat Turbo och tänkt mer på honom än vanligt denna gången han är på korttids. Det beror ju på att Tom och Turbo ska gå igenom lite på det nya stället för första gången och vi vet inte i förväg hur det kommer att gå. Men Tom är den som Turbo är mest trygg med av alla utanför den egna familjen så därför är det lämpligast att han är med Turbo i detta nya som måste genomföras. Känns bäst för Turbo att lägga upp det så.

Nu fick jag precis en liten första rapport från Tom om hur det gått - och det hade nog gått över förväntan bra, iaf av vad jag kunde utläsa av rapporten! Härligt! Lite spänt, men inget utbrott under genomgången på det nya stället. Nu efteråt skulle de ta och ritprata lite om det och det är nog kanonbra att göra det. Då kan det komma fler frågor från Turbo och att rita om det gör att han kan smälta det nya ännu mer.
Ja, då har vi kommit ytterligare ett steg närmare flytten!

Jag och mannen har varvat ner denna helgen och bl a umgåtts med en del vänner både igår och idag under avslappnade former. Igår blev vi t o m utbjudna på middag av mycket goda vänner - TACK O och L!! Vilken överraskning!
Idag var det vår tur att ta med ett annat par ut och käka. Ja, vi kände verkligen för att lyxa till det och slappa och inte ens laga mat idag heller....

Kycklingschnitzel

Nu tillbaka till vardagslivet igen och jag sitter på jobbet en stund. Skulle egentligen lägga på ett kol så jag hinner hem och slappa lite i soffan också innan det är läggdags. I morgon väntar en annorlunda dag för mig.....
Ha det fint och glöm inte att krama varandra ♥

Blandad konfekt

Lite goa vänner, lite mys, lite motion, lite eftertanke, lite avkoppling, lite av varje.... Ja, så ser det ut idag! Återkommer säkert i morgon med mer tankar :)

Ha det fint i lördagsmyset - det tänker iaf jag och mannen ha! Kram, kram ♥

Spännande helg

Hemma hos oss håller lugnet i sig, iaf så här långt, sen får vi se fortsättningen. I skolan märker de också att Turbo är harmonisk just nu. Nu är det korttidshelg för honom och efter det får vi se hur läget är. Tanken är att Tom ska ta med sig Turbo och visa det nya stället dit korttids flyttar fr o m 1 mars för Turbos del. Tror han är den sista som kommer att flytta.... Det ska bli väldigt intressant att se hur Turbo reagerar på den första visningen. Kanske får Tom känna av nånting eller också väntar reaktionen tills han kommer hem igen. Spännande....! Vi får se om jag får lite rapporter om hur det går ;)

Jag har fått ett par frågor som jag tänkte besvara här för jag har inte så mycket annat att tillägga just nu.
Den första frågan gällde skolan och taxin och löd ungefär så här: Skulle inte Turbo kunna få vara i en helt egen byggnad? Och få åka i en helt egen taxi? Då kanske han kan lära sig vara med fler personer lite i taget. Att skolan och taxin är helt stimulifria.

Jättebra tanke!! Svårt att dra gränsen på rätt ställe. Så länge det fungerar som det gör nu så är det ok. Om vi tar skolan så är resursskolan som Turbo går på, inte i närheten av den stora skolan så det finns inte fler personer runt honom än de fyra förutom Turbo, som är där på dagarna om alla är där. Turbo är mest inne på sitt rum med en personal och har lektion eller rast. Vid lunchen försöker de äta gemensamt och om alla sitter runt bordet så är det totalt två elever och tre personal. Men oftast verkar det som att det är Turbo med tre personal och det funkar för Turbo. (Den andra eleven är av fri vilja kvar i sitt rum rätt ofta.)
Sen har det varit lite si och så med den andra eleven under förra veckan och då blev Turbo orolig även om detta inte drabbade honom varken genom ljud eller stökigheter. Skulle man skona honom mot sånt här så får man isolera honom helt från omvärlden och det är ju inte heller bra.

När det gäller taxin så har det ordnat upp sig genom att Turbo har sin egen bestämda plats längst fram och han känner sig trygg med det.

Men visst har du en rejäl poäng i det du skriver, samtidigt som man inte vill isolera Turbo för mycket så måste han naturligtvis må så bra som möjligt. Vi har godkänt som det ser ut just nu med skolan och taxin, men skulle det visa sig att det blir helt galet och Turbo får fler utbrott - ja, då måste vi ta tag i saken och ändra på det som blir för mycket för Turbo.

En annan fråga gällde duschningen. Frågeställningen var om Turbo med lite träning kan lära sig att fixa duschen själv?
Frågan uppkom i inlägget när jag skrev att mannen får ta över duschproceduren med Turbo eftersom han lyckas mycket bättre än vad jag gör med den biten. Det är så att Turbo duschar själv bara han kommer in i duschen, så det är inga problem. Problemet är innan han har kommit in där..... Trots att vi använder bildschema och timstock så förhalas det och förhalas och ibland hinner han bli för trött för att duscha. Allt det där funkar bättre med mannen än med mig och jag är glad att vi kan hjälpas åt där den andra brister eller vad det nu beror på.

Om vi helt skulle släppa ansvaret till Turbo genom att visa schemat med bilder och göra klart för honom att "idag är det dusch" - då är jag övertygad om att Turbo aldrig skulle duscha. Han behöver pushning hela tiden. Likadant är det med kläder som ex. Om vi inte tar fram kläder och ger honom ett klädesplagg i taget så går han utan kläder. Det har hänt nån helgdag...... Ger man inte kläderna i lagom takt så fastnar han liksom vid ett plagg och sen blir det inget mer på den kroppen.
Jaaa, lite så fungerar Turbo när det gäller detta.... Hoppas du fick svar, fråga igen annars.

Nu ska vi njuta av en extra lång korttidshelg och ladda våra batterier. Det är faktiskt första gången vi har extra dygn på korttids och som vi inte har planerat att åka bort!! Vi har ju liksom nyligen varit iväg så nu orkade vi inte med nåt sånt. Men det ska bli härligt med lite hemmamys nu! Vi börjar med fredagsmyset som börjar strax. Kram på er och ha det finemang! ♥