Streck i planeringen

Här skulle jag göra ett längre inlägg idag var det tänkt. Men i stället så inträffade en sak som gjorde mig på dåligt humör. En grej som är helt onödig om kommunikationen mellan vissa personer kunde funkat lite bättre så det sluppit gå ut över Turbo. Går inte in på det mer än så, men det känns så jobbigt  och onödigt när Turbo får utbrott som helt och hållet beror på att vissa inte har fullföljt det de borde... Grrr.... Vis av tidigare misstag har jag trots allt lyckats hålla Turbo ifrån de allra djupaste utbrotten, och då känner jag mig nöjd.... men det kostade på och jag fick verkligen jobba för det!

Nu så, ska jag försöka bli lugn och fin igen *tar ett djupt andetag* och så glömmer vi det där... eller nåt sånt....

Jaha, var var jag nånstans i min "rapportering" tro? Det blev ju ingen vidare rapport från mig igår heller.
Helgen som gick var lugn och fin. Jag och mannen delade på oss rätt mycket och då går det hyfsat bra. På lördag efter frukost stack jag iväg och umgicks med en mycket god vän, som också har rejäl erfarenhet av vissa diagnoser och vad det kan ställa till med. Men vi har otrolig förståelse för varann och har därmed fått skapliga band som binder oss samman. Härligt med såna vänner ♥

När jag kom hem sen en bit efter lunchtid så märktes det direkt på Turbo att vi blev tre i huset. Han blir lite stirrigare ett tag, men lugnar sig sen när han vant sig, bara vi vuxna gör vår del i att lugna ner situationen. Vi slappade lite här hemma en stund, sen stack mannen iväg ett par timmar innan det var dags för myspys i filmsoffan. Turbo var hellugn och det blev inte ens nån incident vid läggdags! Då är det riktigt njutbart!

Söndag förmiddag var mannen iväg några timmar. Sen åkte jag iväg och jobbade frampå kvällen så mannen fick ta duschningen och läggningen av Turbo i fred, brukar bli bäst så.
Idag har reserven Ok (som jag kommer kalla Otto i fortsättningen) jobbat med Turbo på korttids/fritids. Jag var lite spänd över hur han skulle vara när jag hämtade honom strax efter lunch. Turbo var på ett strålande humör och vad glad och lättad man blir som mamma då! Man får kvitto på att allt har fungerat utmärkt mellan dem.

Tyvärr blev det ju ändå ingen perfekt avslutning på den här dagen, då det strulade med vissa andra saker som var uppsatt på Turbos schema. (Nu halkade jag ju in på det där igen!) Tycker väldigt synd om Turbo som blir utsatt för helt onödiga saker som triggar honom till att få utbrott - och jag förstår honom mycket väl. Vi får se i morgon vad som händer med detta, fortsättning lär följa.... chefer som är till för att dessa barn ska må bättre ska inte göra så de får utbrott i stället.... man har det tillräckligt jobbigt i vardagen ändå när man försöker hålla allt flytande!

Jag hade tänkt svara på några intressanta frågor jag fått, men det försöker jag få ihop i mitt nästa inlägg. Så håll ut så länge. Kram till er alla ♥