I fredags hade vi ett möte med assistansbolaget och assistent Kent. Vi behövde en gång för alla reda ut hur vi ska gå vidare och hur det blir med Kent framöver. Han har ju som sagt lite andra arbetsuppgifter nu på heltid, men både vi och han vill att assisterandet fortsätter med Turbo. Som tur var fick vi göra lite undantag så Kent kommer att vara hos Turbo ett par gånger varje månad iaf. Vi ska försöka få in det i schemat så det blir var fjortonde dag och få lite regelbundenhet i det så gott det går. Vi bugar och tackar för att vi slipper säga till Turbo att Kent aldrig kommer mer.... hade varit katastrof eftersom Turbo (och vi försäldrar med) tycker så mycket om honom. Så vi är jublande glada över att Kent kan, får och vill fortsätta hos oss!
På lördagen hade jag och mannen bestämt att vi skulle ha en sån där dag då vi inte gör nånting på. Vi var i stort behov av det och behövde samla ihop lite nya krafter efter det som varit. Och vet ni.... jag och mannen åt en gemensam frukost hemma för första gången på..... ja.... VÄLDIGT länge, vi har inte gjort det under detta året iaf!!! Sen slappade vi och höll på lite med min gamla dator som jag behövde spara det sista viktiga på för att den skulle kunna slaktas sen. Lite pyssel, men till slut var det färdigt.
Lunch åt vi ute, eller det blev lite slarvlunch på ett mysigt ställe i vårt samhälle.
För jag hade fått ett sms från en vän under dagen: "Har ni lust att komma på en bit mat och lite vin ikväll?", löd sms:et! Detta kunde vi inte tacka nej till när vi nu ändå var barnfria. De har pratat länge om att vi skulle komma dit en kväll, men med våra och deras diagnoser i familjerna så har det inte varit lätt att pussla ihop. Nu lyckades det äntligen och vi fick en mycket trevlig och mysig kväll tillsammans. Och god mat och gott vin var det :)
Idag (sönd) har vi umgåtts med lite vänner och sen hem och laga middag och sen hämta Turbo från korttids. Dagen D har ju kommit - dagen då Mt jobbar sitt sista pass med Turbo. Lite spändhet har känts av på korttids från Turbos sida, men i det stora hela har det varit bra. Han och Tom hade varit och köpt en present som Mt fick tillsammans med ett kort som Turbo skrivit själv till honom! Tycker jag var ett fantastiskt fint initiativ av honom, man blir ju lite rörd ♥ Turbo kommer helt klart att sakna Mt precis som vi föräldrar kommer att göra, vi har haft fin kontakt med varann och det betyder så mycket att man har det med personalen runt Turbo. Men vi tackar för denna tiden och önskar honom lycka till med det han kommer att företa sig!
Vet inte hur Turbo är just nu i humöret eller så, för jag sitter på jobbet och försöker få undan lite papper. Det visar sig när jag kommer hem i kväll om det finns några sviter av det nya han blivit införstådd med på korttids. Men vi får ta en dag i taget så ska det väl gå.
Med de orden lämnar jag er för idag och hoppas ni får en fin söndagskväll allesammans ♥ Kram på er ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar