Min spontana magkänsla är nog att det inte kommer att bli ett problem. Hans avdelning ligger så pass åt sidan så han kommer nog inte att känna av de andra alls, om de nu inte går dit förstås.
Att han har en annan ingång än de övriga tror jag inte att han ens kommer att fundera över. Det är samma ingång som en del kommunanställda har till sina kontor, så han märker inte att de andra barnen går in någon annanstans.
Att han inte "får vara med de andra" tror jag inte heller blir något problem eller någon jobbig tanke för honom. Många gånger så känner han själv sina begränsningar och drar sig undan stökiga miljöer. Vid något speciellt tillfälle kan vi fråga honom om han skulle vilja följa med på något och frågar om han tror han skulle klara det. För det mesta säger han att han inte klarar av det för att det är för stort och det skulle vara för mycket omkring honom.
Å andra sidan kan det vara lite jobbigare när det är barn och ungdomar och man hamnar i det sällskapet, för då dras han till smeten och det går oftast över styr. Så det gäller för personalen att se till att han inte hamnar där och avväga vad han fixar och inte fixar. Jag tror det blir bra, trots allt. Jag litar på personalen och Tom känner Turbo så väl nu så han vet nog vad han tål och inte tål. Sen är det kanske alltid bäst att ligga lågt i början när allt är nytt och öka på utmaningarna vid en period då allt är lugnt och harmoniskt.
Nu hoppar jag ut härifrån igen och ska återgå till assisterandet ett tag och snart är det filmtajm också :)
Myspyskram på er så här på lördagkvällen ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar