Snart blir det flytt.....

Jodå, visst kom Turbo iväg till skolan idag! Jag väckte honom och var beredd på protester, men de uteblev :) Men med det här "humöret går upp och ner" så kan det vända på en sekund, men det gjorde inte det under den lilla stunden vi har på morgonen i vaket tillstånd tillsammans. När Turbo satt i taxin så pustade jag ut och kände mig lättad och glad!

Igår kväll när jag la Turbo så ville han absolut inte till skolan idag, för att han inte orkade med lektioner. Men jag lovade att skriva i kontaktboken och beskriva hur läget var. De hade tagit hänsyn till hans mående idag och kört på lågvarv.

När Turbo sen kom hem så sa han att han känner sig stressad av skolan. Han har sagt den meningen förut och det är tydligen så han känner. Men hur ska man kunna utröna vad som är fel och vad man ska åtgärda? Känner han sig stressad när de kör på lågvarv ordentligt... ja, vad gör man då? I det här läget är jag jätterädd för att han ska pressas för långt och att han kommer att krascha ordentligt sen. Finns ju så många med autism/asperger som gjort det!

När Turbo kom hem från skolan sa han direkt att han inte orkade med nån assistent här i eftermiddag. Jag märkte att det var ingen idé att pressa honom på den punkten, så jag sa återbud till N som skulle ha kommit. Det hade bara blivit utbrott och det är synd att utsätta både Turbo och N för det när man vet i förväg hur det kommer att bli och jag hade inget livsviktigt jag behövde iväg på.

Men iaf..... att Turbo kom iväg till skolan idag, betydde att jag och mannen kunde gå på mötet på korttids tillsammans. Värt mycket att kunna gå båda två när det är mycket frågetecken att reda ut. Mötet gällde till största delen att det blir en flytt av korttids inom kort. Tyvärr!! Det kommer att bli en pärs för Turbo och därmed alla runt honom. Men det är bara att ta sig igenom eftersom det är oundvikligt. De kan inte behålla en dyr lägenhet enbart för att Turbo ska vara där ca 5 dygn per månad när det finns plats åt honom på det nya stället.

Tyvärr blir flytten samtidigt som personalen Mt försvinner - inte lyckat precis, men det är som det är. Personalbytet blir trots allt inte så dramatiskt som det hade kunnat bli. Det blir reserven Ok (kommer kalla honom Otto i fortsättningen) som tar över Mt:s roll så det blir inget nytt ansikte. Men dock nya rutiner för dem båda, men det sätter sig säkert så småningom.

Upplägget med flytten blir så att den mer erfarne och vane Tom får ta det värsta och tyngsta med Turbo. Han får introducera honom i det nya och ta de värsta smällarna för att inte Otto ska komma in helt fel i läget som kommer att råda. Tom och Turbo har en så otroligt fin och bra relation till varandra så det finns nog inget som kan rucka på det. Så det känns tryggt och bra iaf. Tom har jobbat länge nu och vet vilka smällar som kan komma så han backar inte för det.

Själva korttids är inrett så att alla har var sitt rum och det finns gemensamma allrum och gemensam matsal. Men de har tänkt på Turbo så han har en egen avdelning där han har ett eget rum och ett rum för personalen. De kommer också att kunna äta på rummet där för han kan ju inte vara med alla de andra barnen och ungdomarna i nåt gemensamt utrymme. Det blir alldeles för rörigt! Dessutom kommer han att gå in genom en annan ingång där han slipper gå förbi alla andra, så det blir säkert bra så småningom.... men dit är det långt.....

Här hemma i eftermiddag och kväll har det varit labilt. Han tål ingenting så jag och mannen är tysta som små möss här. Jag fick inte ens röra i tekoppen utan att han blev störd av ljudet! Ett litet utbrott har vi också klarat av, men vi lät honom vara så lugnade han sig efter ett tag. Återstår att se om vi ska behöva avverka nåt mer utbrott innan han landat i sängen och somnat.

Kramelikram på er därute ♥