Assistent Kent har varit här i kväll och vi har diskuterat igenom lite mer hur vi skulle vilja ha det framöver. Tyvärr får vi kämpa lite för det, och vi vet inte hur det kommer att gå. Gillar inte ovisshet.... Varför måste allt vara så krångligt när både han och vi vet vad vi vill?? Suckar lite....
Sen ligger alla andra förändringar också på lur framför Turbo. De kommer närmare och närmare och snart är vi där och han vet fortfarande ingenting om någonting. Vi avvaktar ett möte som vi ska ha under veckan gällande allt nytt som blir på korttids alldeles snart - personalbyte, flytt och helt annat schema. Ryser lite när jag tänker på det och skjuter tankarna ifrån mig....
En liten förändring på skolan började idag, eller iaf en annorlunda grej. Läraren Palle är borta på kurs nu i två veckor med början från idag. Detta har Turbo vetat om ett tag och de har förberett honom noga på det. Ändå blev han förstås stirrig och stökig. Inget utbrott, men lite oroligt. Jag märkte det direkt han kom hem efter skolan, jag fick svara på samma frågor hela tiden och de upprepades ideligen. Detta är ett tecken på att han inte är riktigt i harmoni. Ändå har de inte tagit in någon vikarie som blir ny för Turbo, de tänker fixa detta med de två i personalen som finns kvar. De har bedömt att det blir lugnast så och där har de helt rätt även om det blir jobbiga två veckor för dem.
Om nu Turbo reagerar lite på att Palle är borta, hur ska han då inte reagera inför de större förändringarna som är på G?? Den dagen, den sorgen....
Nu stoppar jag för idag och återkommer i morgon. Sov sött och kramar till alla ♥
2 kommentarer:
Stackars Turbo han har det ju jätte jobbigt.
Nu ska jag trösta lite och ge dig lite hopp Bellan..
Ibland kan små förändringar vara mycket svårare än stora. För de stora förändringarna kan vara så stora att just våra barn faktiskt inte ser dom som förändringar.
Det här har vi varit med om många gånger när det gäller Gabriella. Såna gånger som man tänkt "Hur ska det här gå?" och så har det faktiskt gått bra. Visst mycket på grund av förberedelser och anpassningar men också på grund av att hon inte sett dem som förändringar utan istället för en helt annan grej liksom.
Sen minns jag en grej när jag jobbade som särskollärare som är liknande det du berättar nu.
Vi hade fått personalförändringar och skulle dela upp klassen i två helt separata grupper. Min kollega som skulle ha hand om den ena gruppen ville prova att jobba på ett helt annat sätt och att ta bort ett moment som blivit helt annorlunda mot våra intentioner från början och enbart jobbigt istället.
Vi fasade alla (och mest jag...) för hur det skulle gå att göra sådär, men förberedde barnen så gott det gick.
Och det gick bra! Det blev faktiskt inga problem alls!
En kille (den vi trodde att det skulle bli svårast för) kom in till min grupp ibland och satte sig i våran fåtölj och så satt han där en stund och kollade in vad vi gjorde och funderade lite. Sen gick han tillbaka in till dom andra i hans grupp igen. :-)
Stor kram och jag håller tummarna.
Skicka en kommentar