Julafton

Här rullar det på och idag har vi börjat jobba igen, fast det känns som vi skulle behöva ha lite ledigt. Det tar på krafterna att härja runt i London några dagar och sen direkt hem och ta hand om Turbo. Det hade inte varit fel med en och annan vilodag emellan. Men nu landade vi och kom hem sent på söndagkvällen och sen tar det ju ett tag innan man kan lägga sig och sova. Sen upp tidigt för att hämta Turbo redan kl 10 på måndagen (nyårsafton). Sen är det ju full rulle och det där steg-liggandet före som kan vara en aning ansträngande. På måndagen var inte mannen alltför alert och då blir det små misstag - aldrig bra att göra misstag i samband med Turbo i form av felsägningar eller missförstånd. Tisdagen var jag inte på humör i stället så då var jag inte världens bästa pedagog - aldrig bra i samband med Turbo.... man måste vara alert även om man inte känner för det, men ibland vill man bara inte!

Men det är tur att vi är två. Då kan den som inte "känner för det" gå åt sidan så får den som är mer alert ta hand om Turbo. Nu har jobbveckan kommit igång så nu ska vi väl komma i rätta rutiner igen och då blir det säkert bättre för oss alla. Bara att se till att sova ordentligt så vi inte är för trötta, helt enkelt.

Som sagt, så har vi börjat jobba igen så idag har Turbo varit på korttids/fritids tillsammans med personalen Tom (som jag kallat T tidigare). Allt till belåtenhet och Turbo är så nöjd och lugn här hemma ikväll. Sitter och sjunger vid datorn, härligt! Vi behöver lite lugn nu.....

Londongata

Jag har fått ett par frågor som jag tänkte försöka besvara. Den första frågan gällde hur vi gör på julafton. Det är ju en dag som är speciellt svår för de med NPF-diagnos. Svaret är enkelt: vi firar inte alls jul så det löser sig väldigt lätt! Detta är ett beslut jag/vi tagit för många år sen. Nu när man läser och ser så mycket om andras reaktioner överallt på internet och i olika forum, så är det inte många statusar jag läst där någon gör annat än tycker det är en enda stor stress och press med julen. Så jag känner mig ännu mer nöjd över beslutet att lägga ner det där med julen!

Var och en gör som den vill men i våran sits så känns det otroligt skönt att slippa detta. Jag kan bara föreställa mig hur många utbrott vi skulle ha haft tiden innan julafton pga förväntan och pga att allt inte är som det brukar. Nu slipper vi detta med Turbo och försöker ha allt så normalt som det bara går.

Det är ju på mångas läppar att julen är en högtid för barnen.... Men i vår familj tycker vi det är viktigt att visa stor kärlek till barnen ALLTID och VARJE DAG, inte bara en viss dag för att det "ska vara så". Vi ger i stället presenter när som helst under året, av glädje och kärlek och inte av tvång.

Men det är ju så mysigt med alla ljus osv..... Ja, jag kan väl säga att jag är något av en mästare att bränna ljus under hela den mörka årstiden. Så man behöver inte fira jul för att ha det mysigt! Nu går det inte att ha ljus överallt där man vill när Turbo är hemma, men när han är borta så passar jag på i ännu större skala - jag älskar levande ljus :)

Trafalgar sqaure

Jag fick också en fråga som gällde hur Charlies flickvän tagit detta med att Turbo har sina diagnoser och allt vad det för med sig.
Hon har tagit det jättebra trots att hon fått stå ut med saker som man vanligtvis slipper i standardfamiljer (som att t ex bli väckt av att få ett glas kallt vatten över sig). Som tur är har hon förstått problematiken bra, så det har inte varit något problem för henne.

Nähä, nu mina vänner ska jag ta mig en promenad. För även om jag inte firat jul har jag ätit en aning för mycket under ledigheten och helgerna så nu behöver fläsket röra på sig. Tjingeling och kram på er ♥