Bättring??

Just nu vet jag inte vad jag ska tro om Turbo och hur han mår. Mannen kände av en aning bättring igår kväll efter att vi fått hem honom från korttids. Allt hade flytit på ganska lugnt, trots förändring med köksstolar :).

I morse anade jag också en förbättring. Morgonen började surt, men det berodde på att hans klockradio inte betedde sig som vanligt. När han väl kom över den biten så blev han glad och det humöret varade ända tills han kom iväg till skolan.

Jag hade skrivit i kontaktboken att de gärna fick gå igenom avslutningsdagens (torsd) schema i detalj med Turbo - alltså rita så han ser ordentligt hur dagen kommer att bli. Det är ju verkligen en dag som ser annorlunda ut och den kan säkert oroa. Nu har de gjort det idag och han säger själv att det känns bra.

När Turbo kom hem från skolan så kändes han också bättre än han gjort den senaste tiden. Han tog i mig på ett mjukare sätt än de senaste två veckorna. Förut har det varit hårda slag i stället för en mjuk klapp, men nu var det mjukt igen. Alltså en antydan till bättring!

I eftermiddag och kväll har assistent Kent varit här. Och det var förstås inga problem, Turbo satt snällt och väntade och tjatade lite om när han skulle komma. Sen flöt det på för deras del. Tyvärr ställde jag till det lite sen och Turbo gick igång och fick lite spelet. Jag stod nog och pratade med Kent i hallen lite för länge när han skulle åka härifrån... och jag vet ju så väl att inte Turbo tål sånt.... Så det blev lite småutbrott när han åkt, men det rann av hyfsat snabbt ändå. Trodde att jag satt igång nåt rejält med tanke på hur labil han varit det sista, men som sagt så gick det över på ganska kort tid.

Under dagen har jag pratat med habiliteringen om Turbos tillstånd. Vi har världens bästa sjukskötare och läkare där, som verkligen tar en på allvar och tar sig tid att lyssna och resonera. Vi kom iaf fram till att vi ska prova ett medel som hjälper Turbo att sova bättre. Ingen vet egentligen hur han sover, men för ett tag sen klagade han på att han sov dåligt varje natt och vi vet inte om det blivit bättre. Vi provar en sort som inte är beroendeframkallande till att börja med så får vi se om det hjälper. Nu känns han ändå som han blivit lite bättre det senaste dygnet, så vem vet om det vänt ändå....??

Jag och mannen på skogspromenad i mörkret under assistanstiden i kväll

Jahapp.... den där läskiga och hemska magkänslan jag skrev om för ett par dagar sen angående en av Turbos personal.... ja, den finns kvar och det ganska rejält! Jag kommer att utveckla den tanken senare under veckan, tror jag, då jag förhoppningsvis vet lite mer. Men är det så att min magkänsla är det som det blir.... då vill jag nog gräva ner mig..... eller åtminstone säga upp mig med omedelbar verkan.... :(

Nej, nu till nåt roligare!!! Ni underbara läsare gör ju min dag! Ni är rekordmånga som läser min blogg nu. Ni är i snitt 150 som läser här varje dag nu - inte bara en dag eller två dagar utan hela tiden. Åh, vad glad jag blir att nån vill läsa min blogg och jag hoppas den gör lite nytta för någon som läser. Min önskan är att dela med mig av vår erfarenhet och kanske, kanske, kan andra dra lärdom av det och förbättra sin situation utan att man behöver pröva sig fram alltför mycket. Lite nyfiken är jag allt på vilka ni är.... så lämna gärna ett avtryck och säg hej iaf ♥
Kramar om er alla för ni är värdefulla för mig ♥