Sömn och skolavslutning

Dagarna går och man har bara att hänga med. Jag får väl försöka skriva ett mera ordentligt inlägg här idag så vi inte helt tappar orienteringen. Ska försöka låta bli att väva in mina negativa tankar som gnager i mig..... de finns där hela tiden....

Vi har nu provat ett medel några dygn som gör att Turbo ska sova bättre på nätterna. Och visst märker jag en markant skillnad när jag väcker honom på morgonen. Han studsar upp ur sängen mycket lättare än han gjort den senaste perioden. Skönt att slippa "dra" upp honom. Humöret har också varit bättre på morgonen. När jag väckte honom innan, så vaknade han och var sur och tvär varenda morgon. Så det verkar som han behövde den här sömnhjälpen. Vi fortsätter ett tag till med detta och ser hur det artar sig.

Att Turbos humör går upp och ner, som han själv beskrivit det, det märker vi av fortfarande och han är inte riktigt sig själv än. Men jag hoppas det ger sig när han sovit ikapp lite mer. Humöret svänger fortare än blixtsnabbt, men det har iaf inte blivit som för ett par veckor sen då han nästan rev hela huset i utbrott. Vi får ge det hela lite tid så får vi se om det avhjälps med sömnmedlet eller om det är något annat som är problemet.

Igår (torsd) var det skolavslutning så nu slipper han pressen som har med skola att göra. Det ska bli intressant att se om det blir nån ändring i Turbos humörsvängningar nu när han inte har några krav alls på sig. Själva avslutningen gick jättebra, anpassat och fint. De har sin lilla grupp lite avsides från den vanliga skolan, med ett par elever och tre personal. Lite gemensam mysig fika och sen tack och hej! Turbo var hemifrån ca 1,5 timme, sen var det hela avklarat. Han kom hem och var glad iaf. Han hade fått sitt livs första betyg också! Ska redogöra för hur hans betyg ser ut i ett annat inlägg - alltså.... inte vilka betyg han hade i ämnena utan lite andra detaljer som kanske kan vara till hjälp för andra med liknande eller andra diagnoser.

Idag har Turbo varit på korttids/fritids med personalen T medans jag och mannen jobbade fram till strax efter lunch. T tyckte nog också att han såg en bättring hos Turbo idag och det skulle ju vara skönt om det verkligen har vänt så han börjar må bättre igen. Nu blir det ledigt några dagar - alltså från jobbet då. Ledig är man aldrig när man har Turbos diagnoser omkring sig, för det gäller att vara på helspänn hela tiden och läsa av, förebygga, planera och avstyra. Nu blir vi hemma alla tre en hel del dygn, men jag och mannen kommer att dela på oss väldigt mycket också. Vi ska försöka koka ihop ett schema över hur vi är borta och hemma. Det blir lugnast så för Turbo, men jag hoppas på en hel massa mys tillsammans också. Vi får se hur det går.

En stor fredagskram skickar jag ut i cyberrymden ♥