Kritiskt läge

Något är det som inte stämmer med Turbo - men vad?? Senare igår på eftermiddagen och kvällen var han VÄLDIGT lättantändlig. Han blev arg väldigt snabbt och för småsaker. Han blev t ex arg för att jag inte har en viss sak hemma - en färskvara som han inte velat äta på ett halvår. Helt plötsligt ska man bara veta att just igår ville han ha det igen. DIREKT!!! Ilskan sprutade när han fick höra att det inte fanns i kylen!

Vi tog oss iaf igenom gårdagen och idag var det alltså en ny dag.... I morse var det än värre att få upp Turbo ur sängen! "Idiot!" var det jag fick höra när jag väckte honom. Le och var glad, lirka och säg och gör rätt - det är vad jag måste göra i det läget för att ens ha en chans att få upp honom. Jag får inte göra den minsta felsägning, då är det kört.

Det är en lång kropp på 190 cm som vägrar gå ur sängen och tänker stanna hemma så jag kan inte rubba honom på annat sätt än att försöka påverka honom att självmant kliva upp. Ett psykiskt påfrestande jobb ligger framför mig.
16 minuter innan taxin kom, masade han sig upp!! Ni kan ju gissa, men det blev ingen frukost alls i magen på morgonen - det hanns inte med. Jag skickar honom till skolan och litar på att personalen tar hand om honom. Jag har skrivit i kontaktboken så de vet om läget. Men jag tycker att hur det än är, så måste det väl vara bättre att han kommer iväg till skolan än att han ska sitta hemma?! Blir han hemma så blir det snart en stor tröskel att komma över för att ens komma iväg.

Men som läget är nu i kväll här, så är jag djupt bekymrad. Han är arg och får utbrott utan att vi kan räkna ut orsaken. En jättejobbig situation, att inte veta vad som oroar honom så. Finns ju inget man kan göra för att lindra, men när han går bärsärkagång titt som tätt här så.... Suck!!

En aning fundersam är jag på vad detta beror på. Mannen (pappan) är på benen igen och jobbar som vanligt igen så jag tycker att den oron borde ha lagt sig.
Taxisituationen ändrades fr o m igår som vi kommit överens om och jag tycker inte han borde vara så här illadäran av sviterna efter det jobbiga där.
Eller är Turbo skoltrött? Han måste väl kunna bli skoltrött han också, precis som alla andra. Han har inte visat något sånt tidigare, men i högstadiet säger många, att det lättare kommer. Hur ska man veta? Och hur ska man agera för att det ska bli rätt?
Eller är det en depression rätt upp och ner? Kan det bara komma hur som helst, eller måste det finnas orsak till det (är inte alls van vid såna grejer)?

Ja, jag vet inte var jag ska börja, men läget är så pass kritiskt ikväll så jag måste ta papper och penna och försöka nysta lite med Turbo. Men jag har som sagt ingen aning om var jag ska börja.....
Vi "ses" i morgon! Kramis ♥